Det svenska mediasamhällets obehagliga baksida

I spåren av övergreppen mot kvinnor i Köln och en rad andra länder har media och etablerade politiker gjort allt för att tona ned händelserna. Inledningsvis försökte både media och de styrande makthavarna dölja hela händelsen.

Det var tack vare alternativa medier som övergreppen kunde avslöjas. Det visade sig också snart att det inte bara var i Köln som övergrepp begicks i många andra städer som hade stora grupper nordafrikanska män.

new-years-eve-kölnAlternativa medier lyfte fram sanningen 

Politiker i Tyskland och i Sverige mörkar allt negativt som är kopplat till den liberala migrationspolitik och förskönar alltid verklighet i glättiga propagandareportage om mångkultur eller snyftreportage om asylsökandes livsöden.

Makthavarna har en agenda och den består i att manipulera med sanningen för att kunna främja sin politik.

Trots att händelserna i Köln inte kunde tystas ned när alternativa medier skrev om den har inte det politiska etablissemanget lärt sig läxan. Istället för att bli mer transparanta och berätta hur det förhåller sig så har polischeferna i förbundsstaterna Hessen och Nordrhein-Weastfalen fått direktiv uppifrån om att inte offentliggöra när invandrare begår brott.

Michael Schaich på Hessens inrikesdepartement menar att negativa uppgifter om flyktingar kan användas mot personer som behöver skydd. Det är ungefär samma slags mytomaniska svammel som man ägnar sig åt i Sverige där man vill dölja var man uppför asylboenden och när man döljer signalement på invandrade brottslingar.

Allt handlar om ren manipulation men sanningen, något som är vanligt förekommande i exempelvis Dagens Nyheter.

I går skrev kriminalreportern Lasse Wierup i DN med anledning av händelser i Köln en analys av kvinnoöverfall som nytt fenomen som plötsligt uppstår i olika länder.

Att grupper av män omringar och angriper kvinnor har tidigare uppmärksammats i bland annat i Indien, Gulfstaterna och Egypten. Förklaringar har sökts i sexuell frustration, strukturellt kvinnoförtryck och religiösa och kulturella bestraffningsriter. Under folkupproren på Tahrir-torget i Kairo 2011 och 2013 skrämdes kvinnliga deltagare bort genom våldtäkter och andra övergrepp.

I dessa fall har fördömandena kommit snabbt. När samma fenomen nu inträffar i Europa verkar vi ha svårare att värdera allvarlighetsgraden. De första svenska nyhetsrapporterna från Köln dröjde i fem dagar och i fallet Kalmar ännu längre. Både polisens presskommunikatörer och massmedierna har förhållit sig avvaktande, som om man inte riktigt litade på kvinnornas berättelser.

Wierup ser alltså tydligt en skillnad i hur media hanterar problem i avlägsna kulturer och hur man hanterar problem i vårt närområde, problem som är en följd av att dessa avlägsna kulturyttringar nu finns här på vår mark.

Ett antal vänsterkvinnor som hatar män har i olika debattartiklar och på sociala medier påstått att samma sak minsann inträffar i Sverige. De insinuerar att svenska män agerat likadant här och överfallit, rånat och misshandlat kvinnor.

Dessa vänsterkvinnor har en säregen förmåga att förringa övergrepp som begås av främlingar och rikta skulden mot män i allmänhet, alltså mot helt oskyldiga män.

Nu kom det fram att en liknande händelse som den i Köln inte bara inträffade i Kalmar på nyårsafton utan också i Stockholm i somras. Wierup och även Nyheter idag kan nu berätta att under en ungdomsfestival i Stockholm i augusti förekom omfattande övergrepp mot unga tjejer, övergrepp som på många sätt liknar de i Köln.

Lasse Wierup skriver:

Polisernas och ordningsvakternas strategi blev att så snabbt som möjligt få bort gärningsmännen med stöd av polislagens trettonde paragraf, som tar fasta på ordningsstörningar, och enbart under en enda kväll avlägsnades ett 90-tal unga män. Att upprätta anmälningar och inleda brottsutredningar fick komma i andra hand.

Händelsen har aldrig fått den uppmärksamhet den borde ha fått om vi haft medier som vill redovisa nyheter och fakta om vad som händer i samhället. Dessa övergrepp är helt okända för svenska folket och ännu mindre har vi fått veta vilken typ av gärningsmän som låg bakom övergreppen.

Wierup skriver:

En av de poliser som deltog i insatsen, och fick lägga mycket tid på att stötta de drabbade tjejerna, säger att saken betraktades som känslig. Killarna som skickades iväg bedömdes nämligen till övervägande del vara ensamkommande nyanlända.

Varför de omfattande sextrakasserierna mitt i centrala Stockholm, med något litet undantag, hamnade i medieskugga är för mig oklart. Men blotta misstanken om att övergreppen ansetts som besvärliga att beskriva innebär ett svek mot de drabbade.

Det är förvånande att Wierup fick in sin text. Vi har att göra med en omfattande brottslighet där män från tredje världen figurerar utan att polisen ens upprättar anmälningar. Dessutom har vi medier som tillsammans med polisens nya giv om tystnad och locket på när det gäller invandrarrelaterad brottslighet är helt tysta.

Vi vet att statsmakten i Sverige – och i Tyskland – gör precis allt den kan för att ljuga sina medborgare rakt upp i ansiktet för att kunna genomföra sin folkmordspolitik. De tyska erfarenheterna visar nu att makthavarna i ännu högre grad kommer att försöka tysta ned sådan brottlighet.

Därför måste alternativa medier vara ännu tydligare med att lyfta fram och avslöja makthavarnas fulspel och lögner.migrant-crime-wave

2 thoughts on “Det svenska mediasamhällets obehagliga baksida”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s