SvD avslöjar varför polisen döljer signalement

Svenska Dagbladet har kommit över ett internt brev som skrivits av polisen den 15 september 2015. I brevet beskriver myndigheten hur man inom polisen ska hantera händelsenotiser som meddelas till allmänheten på polisens hemsidor.

Det är där vi läser om rån, överfall, inbrott, misshandel och annat. I många fall så efterlyser polisen vitten, men lämnar inga som helst signalement som ledtråd – något som kan försvåra gripande av gärningsmän. Händelserapporterna av idag döljer viktiga upplysningar och orsaken till den brottslighet som vi får läsa om.

varg-gyllander-presschef

Svenska Dagbladet berättar att det interna brevet har författats av polisens presschef Varg Gyllander och presstalespersonen Carina Skagerlind. Tidningen återger inte innehållet i brevet, men berättar vad brevet handlar om.

Brevet handlar om att polisen ska dölja signalement på brottslingar.

Många har undrat hur det kan komma sig att polisen döljer signalement när det självklara borde vara att alltid uppge signalement. Det är ju lättare att hitta bovarna och det är lättare för allmänheten att förstår det samhälle vi lever i.

Men polisen har inga sådana önskemål.

Polisen vill i själva verket dölja den verklighet vi lever i.

Följden av att vi genom alternativa medier fick veta att polisen försökt dölja omfattningen av de sexuella övergreppen i Kungsträdgården 2014 och 2015 blev att vi också fick kännedom om att de försökt dölja gärningsmännens bakgrund. De omfattande övergreppen nämndes inte ens på polisen hemsida, vilket småbrott som väskryckningar gör. Vi har alltså att göra med en mycket större skandal än vad media – och även alternativ media – gör gällande.

Det är en stor skandal. Men skandalen är ännu större än så.

Det interna brevet till polisen har skrivits av presschefen Varg Gyllander och presstalespersonen Carina Skagerlind. De har förmodligen haft i uppdrag från överordnad chef att formulera en lämplig text där det framgår att etnicitet och hudfärg inte ska anges. Med största sannolikhet har de också anställts för att de har värderingar som står nära vad som omfattas av regeringen och rikspolischefen Dan Eliasson.

Det är helt uteslutet att Varg Gyllander och Carina Skagerlind på eget bevåg har skrivit texten, det fattar vi som nu kritiserar dem. Gyllander och Skagerlind ska istället ses som lojala politruker som är tillsatta för att förmedla statens politik till den inre polismyndigheten som måste följa de direktiv som anges.

Enskilda polismän uppmanas i brevet att inte berätta om hur gärningsmännen ser ut, deras bakgrund, etnicitet, hudfärg, hårfärg eller andra kännetecken som kan avslöja att de inte är svenskar. I brevet står det inledningsvis:

Kritik framförs ibland mot polisens rapportering kring människors hudfärg. Det uppfattas som rasistiskt. Då polisen inte är rasistisk och heller inte ska uppfattas så, så gäller från och med nu instruktionerna nedan.

Redan den meningen är fullständigt oseriös till sitt innehåll. Man hänvisar alltså till ”kritik” som framförs av vänsterhåll mot att polisen uppger ”hudfärg” då det kan ”uppfattas som rasistiskt”. Men att säga att någon exempelvis har svart eller brun hudfärg kan omöjligen vara rasism. Färgen är ju svart eller brun.

I brevet anges sedan att uppgifter om vardagsbrott inte ska innehålla ”signalementsuppgifter som längd, hudfärg, etniskt ursprung eller nationalitet med mera”.

Polismyndigheten vill alltså på ett systematiskt sätt dölja vad som sker i samhället för att allmänheten inte ska få upp ögonen för hur det ser ut bakom kulisserna. Det är inget annat än ren manipulation. När Varg Gyllander får fråga på det av SvD så svarar han:

Vi vill undvika att peka ut etniska grupper som kriminella. Då har vi insett att om vi vill ha in signalement så ska det inte slentrianmässigt skrivas in i våra notiser.

Svaret vittnar om ett fullständigt verklighetsfrämmande förhållningssätt till polisens arbete och hur man bör kommunicera med allmänheten. Att man ”pekar ut etniska grupper” för att man anger signalement på en rånare framstår som en direkt löjlig åsikt. Bakom Gyllanders svar finns istället det faktum att många brottstyper utförs av vissa folkgrupper och det vill Gyllander, polismyndigheten och regeringen dölja.

Att dölja signalement är att dölja allvarliga samhällsproblem.

Varg Gyllander säger också:

Man ska inte slentrianmässigt beskriva utseende eller etnicitet för att inte bli misstänkliggjorda för rasism.

Gyllander upprepar alltså rena floskler istället för att argumentera sakligt. Blir man misstänkliggjord för rasism om man pekar ut en blond och blåögd rånare? Gyllanders svar är så dumt för det vittnar om eftergifter för vänsterorienterade och liberala sekter som alltid får tillträde till de stora medierna. Gyllander säger mellan raderna att han och myndigheten är rädda för anklagelser från vänstermedia, men det är omöjligen hela sanningen.

En del av sanningen är att myndigheten medvetet vill dölja brottsutvecklingen eftersom den är en följd av det mångetniska samhällets utbredning.

Av internbrevet att döma finns ett särskilt regelverk som rekommenderas till poliser ute på fältet och där kan man kommunicera på ett annat sätt. Men sådan information får inte allmänheten ta del av.

SvD frågar Varg Gyllander:

I brevet låter det som att ni ger vika för någon slags samhällelig uppfattning om att polisen skulle vara rasistisk och därför inte kan rapportera signalement, får inte det motsatt effekt?

Varg Gyllander svarar:

Jag har skrivit det jag har skrivit och du får uppfatta det som du vill.

3 thoughts on “SvD avslöjar varför polisen döljer signalement”

  1. Det är verkligen nationens dödgrävare som är tillsatta på post efter post.
    Låt oss se till att deras gravgrävande blir deras egna gravar.

    Gilla

  2. Det polisen gör (eller borde göra) är att objektivt rapportera att ”detta har hänt”, alla fakta inkl. signalement i alla detaljer.

    Inte förrän någon tar alla polisens detaljer och sätter samman dem, och sedan hävdar ”orsak: hudfärg – verkan: brott”, blir det rasistiskt.

    Att däremot finna andra mönster än just hudfärg, t.ex. kultur &c. är ett mycket viktigt verktyg för polisen, för att kunna sätta in resurser på lämpligt sätt.

    Förutom att det är alla medborgares rätt att få alla fakta, för att själv kunna bedöma saken.

    Andra mönster, kultur, eller aningen förgrovat (eller?) etnicitet, kan, när det väl smäller, knappast avgöras genom djupintervjuer med kravallande / brottsidkande individer.

    I förlängningen betyder det att polisen snabbt måste (ja, om de nu vill åstadkomma något) agera på förhandenvarande observerade fakta, t.ex. närvarande individers klädsel/utrustning, tatueringar, armbindlar, skanderande, banderoller/fanor, allmänna uppträdande, och sist och syvendes även deras utseende.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s