Anna Norling behöver hjälp med att tänka

Anna Norling är ledarskribent på socialdemokratiska Arbetarbladet. Socialdemokraterna av idag är inte vad socialdemokraterna var förr. Under Tage Erlanders tid och före det var det självklart att försvara det svenska Sverige. Ett par betydande socialdemokratiska profiler var Ulla Lindström och det länge sittande statsministern själv – Tage Erlander.

Åsikterna som de omhuldade var självklara inom socialdemokratin och i det svenska samhället som helhet. Ulla Lindström sade 1955:

Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement.

Tage Erlander sade 1965 när han jämförde Sverige med USA:

Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.

Sverige betraktades fram till slutet av 1960-talet som paradiset på jorden. Vi hade en etniskt homogen befolkning, vi hade ett välstånd som låg på topp i världen och vi hade en mycket låg brottslighet. Den var så låg att ledande politiker ibland talade om att våra fängelser skulle kunna avskaffas.

Men sedan dess har det hänt en del i Sverige. Inte minst inom Socialdemokratin som blivit fanbärare för mångkultur, öppna gränser, extremfeminism och nationell självförnekelse. De nya socialdemokraterna har stöpts i en form som gjort dem till människor som hatar sitt eget folk, som hatar normala familjeband och sina egna roller som människor, män eller kvinnor.

Socialdemokratin av idag är en häxbrygd av det sämsta en nation kan uppbringa.

Det är mot bakgrund av det inte förvånande att läsa ledarartiklar av det slag som Anna Norling skrivit i socialdemokratiska Arbetarbladet, en tidning som inte skulle överleva utan miljontals kronor i presstöd.

Anna Norlings ämne i den senaste krönikan är de omfattande övergreppen som begicks av migranter från tredje världen mot kvinnor i Köln och i Sverige. Norling skriver:

Det är nästan rörande. Så mycket sympati som i denna stund riktas mot kvinnor som utsätts för övergrepp. Fast det är inte lika rörande när vi inser syftet.

Det är ”nästan rörande” när många svenskar kritiserar massövergreppen mot kvinnor, massövergrepp som svenska feminister inte tagit avstånd från eller upprörts särskilt mycket av. Orsaken till feministernas relativa tystnad är att de inte förmår att kritisera ett fenomen som är resultat av den politik som de själva företräder, nämligen öppna gränser, storskalig invandring, muslimsk expansion.

Norling säger att ”det är inte lika rörande när vi inser syftet”. I en mån det finns något syfte så är det att skydda kvinnor från övergrepp, något som är en självklar uppgift för män i västerlandet som ännu inte förfallit till sådana beteenden som Norling nu vill relativisera. När kritiken mot arabiska massövergrepp mot kvinnor nu formuleras, främst i alternativ media, så väljer Norling att vädra ett primitivt hat mot dessa män – ”vita, arga män”, som hon själv beskriver dem.

Hon skriver att ”vita arga, män” kritiserar våldet mot kvinnor därför att ”anledningen är att förövarna denna gång misstänks vara av utländsk härkomst.” De flesta män oavsett bakgrund ogillar att kvinnor misshandlas, rånas och våldtas och det gäller i högre grad i vår europeiska och nordiska kultur där massövergrepp mot kvinnor aldrig förekommit på det sätt som i den arabiska kulturen. Det finns mycket som tyder på att massövergrepp och våldtäkt mot kvinnor i muslimska länder inte ses som ett lika allvarligt brott som i Sverige.

De som nu kritiserar den importerade våldtäktsritualen Taharrush gör det för att de inte vill ha in den i Sverige. Men nu har den etablerats här och att den finns i vårt land är en följd av socialdemokratisk politik, där även andra partier, inte minst Moderaterna, är lika medskyldiga.

Anna Norling skriver:

Att kvinnor utsatts för övergrepp i Köln, Kalmar, Stockholm och Gävle är fruktansvärt. Men det är tyvärr inget nytt. Kvinnor har utsatts för övergrepp i Köln, Kalmar, Stockholm, Gävle, Sandviken och Hofors ända sedan människor bosatte sig på dessa orter. Det har bara inte blivit en nyhet förrän nu. Nu när rasismen kan maskeras i omtanken om kvinnor.

Nu försöker Norling relativisera ännu mer och blanda bort korten ordentligt. Allt för att undvika att kritiken landar på henne och en politik som hennes parti bedriver, en politik som sett till att Taharrush ni finns i vårt land. Något förenklat kan man säga att det är Anna Norlings och socialdemokraternas fel att kvinnor i Sverige utsätts för massövergrepp.

Att kvinnor tidigare har utsatts för övergrepp i de städer där idag massövergreppen avslöjats är verkligen ett sätt att förminska övergreppens natur och omfattning. Svenska män har också begått övergrepp, men inte massövergrepp av det slag som man gör i den importerade våldtäktsritualen där man även misshandlar och rånar offren. Har Anna Norling redan glömt, eller inte förstått, att de tyska kvinnorna i Köln även misshandlades och rånades? I så fall behöver hon hjälp med att tänka.

germany-koln-deutschland
En av många tyska kvinnor som blev offer
för den importerade våldskulturen

Anna Norling framställer kritiken mot den importerade våldtäktskulturen som ”rasism”. Hon skriver att ”rasismen maskeras i omtanken om kvinnor”. Vad består då rasismen i? Att man i den interna polisrapporten nämner att gärningsmännen i Sverige var ”ensamkommande flyktingbarn”, att det huvudsakligen var migranter från tredje världen bakom brotten eller att de var asylsökande?

Anna Norlings ledarkrönika handlar om att relativisera den importerade brottsligheten, en brottslighet som aldrig förekommit i Sverige. På grund av sitt eget förvirringstillstånd inför den politik hon försvarar vet hon inte riktigt hur hon ska lägga ut orden. Hon skriver:

Ingen människa har rätt att förgripa sig på en annan människa. Ändå händer det. Om och om och om igen.

Kvinnor har i alla tider, i alla samhällen, fått känna oönskade händer på sina kroppar. Fått höra oönskade tillmälen. Det är som att det är okej, att det inte är något att uppröras över, så länge det handlar om tafsande och hotande män med samma ursprung som den utsatta kvinnan.

Så vad säger hon egentligen? Ingenting! Det är inget nytt att män – eller kvinnor, vilket hon inte nämner – kan framföra ”oönskade tillmälen” och ”fått känna oönskade händer på sina kroppar”. Men att dra paralleller mellan dessa jämförelsevis oskyldiga – om än otrevliga – fenomen och en relativt organiserad våldtäktsritual som innebär att 10-20 män angriper en ensam kvinna, sliter av henne kläderna, misshandlar och rånar henne – och kanske våldtar henne är något helt annat än ”oönskade tillmälen”.

Anna Norling behöver definitivt hjälp med att tänka.

Hon kämpar förtvivlat med sina politiska korrekta termer för att få ihop något slags sammanhang som ska sluta med angrepp mot män i allmänhet, gärna svenska, vita män. Och förminska betydelsen av den importerade brottskulturen. Norling skriver:

Den pågående debatten handlar nu om att övergreppen som skett de senaste veckorna handlar om kultur. Och, ja, till viss mån handlar det om kultur, en manlig kultur. Om patriarkatet. Detta att samhället är byggt av män, för män. Där kvinnan är en anomali, något som inte hör till mallen.

Nu vill Norling rikta kritiken mot män i allmänhet, inte mot den importerade kvinnosynen. Att svenska män i allmänhet är kanske världens mest toleranta och goda män i sitt förhållande till kvinnor har hon inte fattat. Hon lever i en politiskt perverterad värld där floskler styr varje tanke och varje handling. Norling är fångad i sin egen fälla och kan inte ta sig ur den för att hon har svårt att tänka. Den arabiska våldtäktskulturen blir i hennes fantasivärld ”en manlig kultur”. Men det finns ingen koppling mellan Taharrush och svenska män, för att ta ett enda exempel. Det ”patriarkat” som hon nämner lite i förbigående finns inte etablerad i svensk kultur, även det är en importvara – från främmande patriarkala kulturer där mannen bestämmer allt och kvinnan inget. Det finns få kulturer där kvinnor haft så stort inflytande över sin situation som i den svenska kulturen, som präglats av jämställdhet sedan forntiden – om man jämför med vilka andra kulturer som helst.

Anna Norling fortsätter sin relativisering av invandrarmännens brott:

Den man som verkligen och ärligt bryr sig om kvinnors trygghet bör stå upp för kvinnans rätt till sin kropp och sfär, alltid, i alla lägen. Även när övergreppen begås av en landsbroder. Säga stopp, protestera, skriva upprörda insändare –och inte minst inse sin egen del i händelserna. Inse att machoidealet inklusive den tillhörande jargongen är en bidragande orsak till att mäns övergrepp mot kvinnor över huvud taget sker och alldeles för ofta viftas bort som något mindre allvarligt. Såväl i Marocko som i Sverige.

När hon pratar om ”machoideal” så har varken ordet eller begreppet haft någon förankring i den relativt jämställda svenska kulturen. ”Macho” är ett importerat ord som kom tillsammans med invandrare från just patriarkala kulturer, där män behandlade kvinnor och sin omgivning sämre än vad man gör i Sverige. ”Machoideal” är något som finns bland invandrade män, men som används flitigt, ofta av feminister, mot män i allmänhet, även mot svenska män, som saknar koppling till främmande patriarkala kulturer.

Anna Norling avslutar sin text:

Ingen människa har rätt att antasta en annan människa. Vare sig du är man eller kvinna, ursvensk eller nysvensk, plåtslagare eller ledarskribent har du rätt att ofreda eller attackera en annan människa. Vi har alla ett ansvar att freda varandra, alla ett ansvar för att spräcka den norm som ger män rätt att förgripa sig på kvinnor utan att samhället orkar bry sig. Och det gäller i alla lägen.

Nu var de kvinnor som ”antastades” under nyårsafton i Köln och på andra håll inte bara ”antastade”. De blev misshandlade, rånade och grovt kränkta när invandrarmännen försökte slita av dem sina kläder. Det var ett organiserat övergrepp utan motstycke i vår kulturkrets. Att jämföra det med enstaka övergrepp som sker även i våra europeiska länder av våra egna medborgare är att förminska problemet.

Att sedan försöka fly sitt ansvar när det är just Anna Norling och Socialdemokraterna som bär skulden till att Taharrush nu finns i Sverige vill hon inte låtsas om. Sedan kan man lägga till att det finns massor av andra grova brott som kommit till Sverige just för att Norling och Socialdemokraterna låter gränserna så nästa vidöppna. Hur många svenskar, män och kvinnor, har fallit offer för det politik som förts i Sverige i 30-40 år? Hur många oskyldigt mördade svenskar och svenskor hade kunnat vara i livet idag om vi hade haft en ansvarsfull invandringspolitik?

Anna Norling måste sluta att relativisera alla de problem som hon är delaktig i att skapa i Sverige. Hon borde istället be alla kvinnor som utsätts för den importerade brottskulturen om ursäkt, eftersom hon själv förespråkar stor invandring.

2 thoughts on “Anna Norling behöver hjälp med att tänka”

  1. Fråga till Anna Norling: Är du för muslimsk expansion? Eller är än tydligare: är du emot muslimsk expansion? Vad skulle hon svara? Nej, varken hon eller ”Röfven” eller någon annan av deras sort skulle säga sig vara emot muslimsk expansion.
    De skulle förmodligen vifta bort frågeställning som paranoid, men att de inte vill vara emot muslimsk expansion – ens hypotetiskt – säger allt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s