Reflektioner kring ett informationsmöte i Fagersjö

Den 12 januari samlades människor i skolmatsalen i Fagersjö, en förort till Stockholm för att bli informerade om byggande av modulhus för s.k. ”ensamkommande”.

Tjänstemännen, ett par kvinnor och en man, som representerar kommunen och sitt ”uppdrag”, berättar nu för oroliga föräldrar om invällarnas ankomst.

Stämningen är i salen präglas av upprördhet och oro. De ensamkommande kallas ”ockupanter” och föräldrar uttrycker öppet sin oro för sina döttrar. En kvinna berättar om att hennes dotterdotter blev gruppvåldtagen av 7 irakier. En annan kvinna påpekar att hennes son stått i bostadskö i tio år och inte ens fått ett studentrum.

Det sägs saker som inte brukar sägas och det verkar som om rädslan för att inte vara PK äntligen har försvunnit. Men det är inte tillräckligt. Jag saknar vreden, den vrede som borde bubbla som en vulkan innan utbrott.

Kanske hade kommunen och dess representanter väntat sig större reaktioner. Det är därför två väktare stryker omkring i lokalen.

Jag får i alla fall det bestämda intrycket att kommunens representanter är skamsna. Det är något tillbakatryckt och tvunget i deras agerande. Ordet ”uppdrag” upprepas maniskt som ett mantra.

Dessa tre är dock bara förband till den stora stjärnan som träder fram på slutet.

Nu träder stjärnan fram; han heter Lars Bäck och representerar Vänsterpartiet, fast det sistnämnda talar han inte om. Han är politiker får vi veta. Tonen är ilsken och arrogant och frågor bemöts med klassisk brännvinsadvokatyr, som t.ex. påpekandet om utlänningars enorma överrepresentation i våldtäktsstatistiken viftar han bort med att ”de hade fördomar mot oss i Hökarängen när jag växte upp där” .

Sedan far han ilsket ut mot en fotograf och undrar vad han representerar. Fotografen fotar tydligen för en vänstertidning som Bäck känner till och han godtar muttrande förklaringen.

Jag går därifrån förstämd. Människorna på mötet var upprörda och de hade all rätt att vara det. Man inser att detta borde ha skett för flera år sedan, ja, detta borde ha skett för flera decennier sedan. Det borde ha skett 1979 när BSS ringde i alarmklockan, eller än tidigare när Nysvenska rörelsen 1970 demonstrerade mot invandringen och polisbilar åkte förbi och poliserna saktade ned och gav tummen upp.

Då hade en avgående polischef för mordkommissionen varnat för utlänningsinvasionen. Vanligt folk började redan upptäcka saker och ting som var obehagliga men de valde att fly – det fanns då stora möjligheter att fly undan det som var obehagligt och möjligheterna har funnits hela tiden, till nu.

Det är väldigt sent nu, men nu måste alla reagera! Till den svenska majoritetsbefolkningen skulle man kunna säga: You had it coming!

asylkaos.se

One thought on “Reflektioner kring ett informationsmöte i Fagersjö”

  1. Det där var den sämsta artikel jag läst. Den är klart vriden till att man ska tycka så so han skrivet och den är väldigt missvisande. Jag upplevde inte alls mötet som det uppmålas i artikeln av den s.k. journalisten. Den stämning som beskrivs framprovocerades tycker jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s