Vi behöver fler mötesplatser för Sverigevänner.

Det är en svår tid som vi svenskar lever i idag. För många är det en mycket svår tid. De som har det svårast idag är de som ifrågasätter den svenska invandringspolitiken. Det är en förtryckt grupp människor som demoniserats och förföljts så länge av etablissemanget att det påverkat deras livsstilar och familjesituationer på många sätt.

Även om det idag framräder hur många modiga invandringskritiker som helst så är situationen ändå besvärlig för många, kanske för de flesta som har varit tydliga inför arbetskamrater och vänner med var de står.

Många kan berätta ganska skrämmande historier om hur smådumma arbetskamrater kallar det rasism när invandringskritiska åsikter lyfts fram på arbetsplatser. Vid en jämförelse visar erfarenheterna att kvinnor är mer benägna att kalla invandringskritik för rasism och därmed okritiskt falla in i den retorik som makthavarna använder för att stöta ut människor ur den sociala gemenskapen. För det är just vad det handlar om. Makthavarna vill att människor som ifrågasätter makthavarnas politik ska stigmatiseras, frysas ut från olika gemenskaper och stå ensamma utan vänner.

sverige-ar-svenskarnas-land
Sverige är svenskarnas land

Media och den agenda som de flesta stora medier ägnar sig åt handlar om att jaga folk, terrorisera folk, smutskasta folk, få bort folk från sina arbetsplatser och hänga ut dem för att skrämma andra från att öppet ta ställning mot massinvandring och politiskt maktmissbruk.

De hatkampanjer som förekommer i svenska medier förekommer vanligtvis i totalitära stater för att hålla oppositionen i schack och se till att den är så tyst som möjligt. SVT, Expressen, Dagens Nyheter och Aftonbladet tillhör de medier som är mest extrema av alla dagstidningar i Europa när det gäller att bedriva hatkampanjer mot det egna folket. Det sätter sina spår. Många blir rädda när de konfronteras med en invandringskritiker. De blir förvirrade och vet inte riktigt vad de ska säga för de har lärt sig att invandringskritiker är farliga rashatare och nazister. Många tror detta på fullt allvar, men när invandringskritiker konfronterar dem vinner alltid invandringskritikerna alla debatter.

Det är därför vi också kommer att vinna tillbaka vårt land.

Män är något bättre på att genomskåda mediahetsen och kan bättre hantera ett möte med en invandringskritiker. Män är generellt och bättre på att begripa ett stort samhällsproblem när det framträder och har en större förmåga att göra bra samhällsanalyser än vad kvinnor kan.

När Statistiska centralbyrån förra året undersökte skillnaden i stöd för SD så visade det sig att 24,3 procent av männen skulle kunna rösta på SD, medan bara 15,4 procent av kvinnorna skulle kunna göra det. Skillnaden är alltså mycket stor.

Exakt vad skillnaden beror på kan man diskutera, men en faktor är att kvinnor är mer benägna att ta till sig makthavarnas åsikter, eller i alla fall inte ta strid mot makten på samma sätt som män skulle kunna göra. Kvinnor vill vara mera till lags och undviker konflikter hellre än att ta dem även om det vore nödvändigt för att rädda sitt land.

Det är alltså huvudsakligen männen som ska rädda Sverige. Men i många familjer har det uppstått splittring på grund av meningsskiljaktigheter i invandringsfrågan. Ingen politisk fråga har så splittrande effekt som just den.

Karl-Olov Arnstberg skrev om det på sin blogg under en post med rubriken ”Ingen återvändo”.

I Traubs intervju pekar Ivar Arpi på något som sällan skrivs om i svensk press, men som jag tror gör mest ont bland vanligt folk, nämligen den klyfta mellan kritiker och bejakare, som svensk invandringspolitik skapat. Det är en klyfta som löper rätt igenom vänkretsar, släkter, familjer, mellan makar, till och med mellan föräldrar och barn. Ivar Arpi konstaterar att han med sitt konsekvensneutrala sätt att skriva om svensk invandringspolitik hamnat i konflikt inte bara med en nationellt sett skrämmande ansvarslös vänster utan också med sin mamma och lillasyster. Han exemplifierar inte utan nämner det lite i förbigående.

Detta är något som jag har egna erfarenheter av och som jag dessutom fått berättat om från såväl bloggläsare som dissidenter. Oftast slutar konflikterna med tystnad. Det är viktigare att rädda äktenskap och vänskaper än att få rätt om invandringspolitiken. Däremot, att komma fram till en gemensam ståndpunkt är för de allra flesta omöjligt. De få gånger jag vet att det har skett, så har det tagit formen av ett uppvaknande. Den som förstår vad den svenska invandringspolitiken lett och leder till, har lyckats få en eller annan närstående att också förstå. Det har då skett med draghjälp från verkligheten. Det är till exempel svårt att fortsätta att beskylla islams kritiker för att vara islamofober, efter terroristdåd som det nu senast i Paris. Och i synnerhet efter höstens massinvandring med åtföljande problem, är det svårt att hålla fast vid uppfattningen att Sverige bör fortsätta med sin extrema flyktingpolitik, allra helst ha fri invandring. Men klyftan gör också att många går skilda vägar, efter att ha känt varandra i decennier.

Hur bra det än går med sammanhållningen i många familjer så vet många som varit aktiva i SD eller på annat håll hur laddat det kan vara i många hem, familjer och släkter när invandringsfrågan tas upp. En invandringkritiker kan diskutera hur många perspektiv som helst, men redan ganska mild kritik kan leda till slitningar och konflikter. Svenskarna är inget konfliktsökande folk utan försöker ofta i samförstånd reda ut åsiktsskillnader och annat, men just den här frågan väcker extra stora känslor.

Orsaken är att samhällsklimatet, mediahetsen och politikernas påbudspolitik skapar starka reaktioner som går i olika riktningar. Det värsta man kan vara i Sverige är rasist. Ingen vill ha en rasist i sin familj. Men rasisten är ofta den ansvarsfulle som ser faror komma och vill hindra dem att slå rot i samhället. Han tvingas ofta (det är oftast en man) modifiera sina åsikter, hålla tyst om dem och för husfridens skull inte aktivera sig politiskt. Sådan kan skada familjens sociala status eller splittra den.

En man som inte tillåts aktivera sig politiskt har att välja mellan att se sitt land gå under eller bryta med någon familjemedlem, kanske hustrun. Hon kanske hotar med att lämna sin man om han exempelvis går med i SD och ställer upp som kandidat eller går till nästa Folkets Demonstration och öppet protesterar mot regeringens politik.

Det var nog länge sedan som familjer i Sverige var så splittrade i någon fråga. Nu måste vi hitta svar på hur vi ska lösa detta.

Eftersom delar av vårt samhälle rämnar måste varje invandringskritiker ha bilden klar framför sig. Hur ska vi agera?

Var och en kan hitta sig egen väg att gå, men en rekommendation är att invandringskritiska män och kvinnor, tjejer eller killar går in i invandringskritiska organisationer och försöker hitta sin livspartner bland människor som har liknande åsikter. För unga kan SDU var ett av flera alternativ under förutsättning att SDU fortsätter att verka och utvecklas. Annars finns det i idag många olika nätverk och grupper man kan ansluta sig till som fungerar utmärkt både politiskt och socialt.

Sverigedemokraterna utgör för många invandringskritiker den naturliga mötesplatsen men, men det är nog dags att skapa ett renodlat oberoende socialt nätverk för Sverigevänner, särskilt unga sådana så att möten och relationer kan uppstå och familjer bildas där många barn får se ljuset och bli en del av vår svenska framtid.

barn
Svenska folket behöver fler familjer och öka nativiteten för att komma i balans.

SDU har en potential att göra något, men är sedan de kastades ut ur SD ett oskrivet kort. Hur framtiden ser ut vet ingen utanför kretsen som styr. Det vore väldigt tragiskt om SD:s före detta ungdomsförbund tynar bort eller fortlever utan ytterligare utveckling. Det finns en organisation att förvalta och det finns många viktiga frågor att driva. Den akut viktigaste är att få fart på familjebildningar så att nativiteten kan ökas.

Vi behöver fler svenska barn och de behöver börja produceras nu.

Om det är något vi behöver skapa så är det en eller flera patriotiska, nationalistiska eller Sverigevänliga sällskap där intresset för att rädda Sverige står i förgrunden. Två människor som träffas och är lika intresserade av att rädda vårt land kan göra många gånger mer nytta än ett par där den ene måste anpassa sig till den som inte vill eller vågar göra något för Sverige.

Nu handlar det om att vi befinner oss i krig och varje svensk behövs i kriget.

man-och-kvinna
Ett starkt par kan göra mer nytta för Sverige än ett splittrat par

En soldat som vill och har kapacitet att strida för sitt land men inte får det för sin fru, trots att landet och folket hotas av en akut kris, måste nog välja mellan att ge sitt folk en framtid eller låta folket dö – bara för att frun är rädd som sin sociala status.

Vi har att göra med ett problem som kommer att öka i takt med att invandringskrikerna blir fler och starkare. Vi behöver fler män som drar ut i verbal strid för Sverige och dessa män behöver kvinnor vid sin sida som stöttar dem, inte stöter bort dem.

Därför behöver vi fler mötesplatser för Sverigevänner.

Vi kommer en dag att segra, det råder det inga tvivel om, och då kan de som stod vid sidan och tittade på få skämmas en aning. Men varje man bör i första hand övertyga sin fru och sina anhöriga om vikten av att försvara Sverige och försöka få med dem i arbetet med att avveckla mångkulturen, byta ut politikerna och skapa ett nytt fräscht svenskt Sverige.

 

5 thoughts on “Vi behöver fler mötesplatser för Sverigevänner.”

  1. Riktigt bra artikel, vi måste börja framhålla att det är bara i teorin som Sverige är kört!
    Det dräller av negativa kommentarer och ”experter” som alla försöker se in i framtiden, tittade nyss igenom J.C.:s senaste på snapphanen t.ex., hon börjar verkligen gå på tomgång efter hon blev uthängd. Nu har hon byggt upp en stabil läsekrets så nu skulle vara läge att titta på dom stornästa krafter som ligger bakom utvecklingen istället för att stoppa vid nickedockorna i riksdagen, men det gör hon inte. Okunskap eller ovilja?
    Nåväl, en sak tror jag är viktig att komma ihåg: Vi svenskar har egentligen inte ens börjat göra motstånd ännu!!!

    Gilla

    1. Så fort någon börjar skriva om stora näsor har man lämnat fältet öppet för attacker från alla håll. Inse att ni är en minoritet i den nationella rörelsen och dessutom är ni ofta mjuka mot islam och muslimer.

      Gilla

  2. Det slog mej som blixten från en klar himmel idag. KD hade rätt. När jag var politiskt aktiv för 15 år sedan ville KD höja upp familjen och ha dem som viktigast i samhället. Sossarna, vänstern och resten av sjuklövern håller ju på hela tiden med att göra homosexuella, transpersoner och andra avvikare till förebilder.
    Vad händer med demografin? Kan homopar föda barn? Alla HBTQ är ju väldigt narcissistiska. Har fullt upp med sig själva. Avlar inga barn.
    SD verkar nu ha tagit över den rollen från KD. Heja SD och KD.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s