Framgångar för tyska invandringskritiker – början på en revolution

Det invandringskritiska Alternativ för Tyskland, AfD, fick igår stora framgångar i valen i de tre delstaterna Sachsen-Anhalt, Rheinland-Pfalz och Baden-Württemberg. Partiet grundades 2013 och har efter en del problem i början nu etablerat sig som ett starkt politiskt alternativ.

Det har funnits många andra nationalistiska eller invandringskritiska partier som ställt upp i val, men de har motarbetats så hårt av regimen och media att de stora framgångarna har uteblivit. Därtill kan läggas en del egna taktiska och andra beslut som slagit fel.

Det folkliga missnöjet med migrationspolitiken är enormt och det är egentligen bara frågan om vilken eller vilka rörelser som är mest kapabla att kanalisera invandringskritiska väljare.

frauke-petry.png
Frauke Petry leder partiet

Partiets trevande start som euroskeptiker och invandringskritiker kom till ett vägval sommaren 2015 när Frauke Petry blev partiledare och partiet fick en mer nationalkonservativ framtoning. Om de mer liberala elementen som fanns med när partiet startades hade tagit över partiet, så hade inte valframgångarna varit lika stora. När liberalerna lämnade partiet stod vägen till framgångar öppen.

Valresultatet i Sachsen-Anhalt:

CDU 30 %
AfD 24,3 %
Vänsterpartiet 16,1 %
Socialdemokraterna 10,5 %

Valresultatet i Rheinland-Pfalz:

Socialdemokraterna 36,2 %
CDU 31,8 %
AfD 12,6 %
De gröna 5,3 %

Valresultatet i Baden-Württemberg:

De gröna 30,4 %
CDU 27,1 %
AfD 15,1 %
Socialdemokraterna 12,7 %

Med tanke på den extrema kontrollen över samhället som den politiska makten och media har i Tyskland måste valresultatet ses som en sensation. Varje röst över 10 procent för ett invandringskritiskt parti måste ses som enorma framgångar. Det folkliga missnöjet med etablerade politiker är stort. Visst kan man känna att det behövs kontroll över makten eller minst 51 procent för att vinna, men att nå dit kräver så mycket mer.

Tyskland är uppbyggt av 16 delstater (förbundsländer) där varje delstat i sin tur är sammanslagningar av mindre territorier som en gång varit små fristater. De naturligt självstyrande småstaterna har under tidens gång tvingats in i ett Stortyskland av maktpolitiska skäl. Det är lättare att utöva politisk makt över en stor enhet med likartat styrelseskick än över många små enheter med styrelseskick som spretar åt många olika håll. Varje makthavare med ambitioner att utöka sin makt vill knyta samman större områden och sedan kontrollera medborgarna med ett visst mått av auktoritärt eller totalitärt styre. Därför tenderar stater som eftersträvar att underlägga sig andra territorier att bli mindre demokratiska och mer totalitära. Små stater är att föredra.

I Sverige skrev Stefan Torsell, numera medarbetare på Nya Tider, för några år sedan en utmärkt artikel om hur den svenska demokratin urholkats i takt med att vi övergav små politiska enheter som sockenindelningen och blev större enheter. När kommuner utvidgades, slogs ihop och länen blev större blev det lättare för makthavarna att kontrollera medborgarna. (Vi hittar inte Torsells läsvärda artikel, möjligen är den borta från nätet. Om någon vet var den finns, tipsa gärna).

Demokratin börjar i små enheter och när små enheter blir stora regioner eller kolosser så försvåras det folkliga inflytandet över politiken. Även urbanisering innebär en urholkning av demokratin eftersom en individ i en stor stad inte känner samma lojalitet till varandra som människor gör i en mindre ort på landsbygden eller en småstad där samhörigheten alltid är större. I stora enheter börjar makthavare ofta manipulera opinionen för att hålla kritiker i schack.

Av strikt demokratiska skäl borde Tyskland delas upp på minst 16 självstyrande nationer, som i sin tur flyttar ned det folkliga inflytandet på lokal nivå. Då skulle människornas engagemang för sin stat eller sitt närområde öka. Allt skulle bli bättre om de tyska fristaterna kunde få mer makt och inflytande över sina egna regioner och bli mer självständiga, kanske fria nationalstater.

Den stora valframgången i Sachsen-Anhalt är mycket intressant. Delstaten är glest befolkad och sammanhållningen är betydligt större här än i de västra delarna av Tyskland. DDR-regimen hade en fördel och det var att den inte släppte in tredje världen till sitt territorium. Medan de östra delarna av Tyskland konserverades etniskt, så pågick en stor invandring till de västra delarna redan under tidigt 1970-talet när man öppnade upp för storskalig invandring som officiellt var ett gästarbetarsystem. Först efter den tyska sammanslagningen började de östra delarna befolkas av migranter från tredje världen. Reaktionen lät inte vänta på sig. Invånarna som levt under politiskt förtryck blev nu utsatta för ett annat slags förtryck när de påtvingades asylsökande och andra som inte borde få komma till Tyskland. Den folkliga ilskan i östra Tyskland har visat sig i alla de islam- och invandringskritiska demonstrationerna som anordnats av Pegida-rörelsen. Det är en stark rörelse som samlat tiotusentals demonstranter varje vecka – och där har Alternativ för Tyskland funnits med.

Sachsen-Anhalt slogs samman efter kriget av den sovjetiska segrarmakten som tog huvuddelen av pressiska Sachsen, fristaten Anhalt, en del av fristaten Braunschweig och skapade ett förbundsland. Under DDR-tiden delades Sachsen-Anhalt upp i enheterna Halle och Magdeburg, men när Tyskland återförenades 1990 blev Sachsen-Anhalt åter ett förbundsland enligt den modell som Sovjet stakade ut, men med delvis nya gränser.

Makthavarna skapade av maktpolitiska skäl ett större förbundsland av små politiska enheter för att kunna kontrollera befolkningen. Sachsen-Anhalt har en befolkningsstorlek som är fullt tillräckligt för att kunna fungera som ett självständigt land, ungefär som de baltiska länderna. Då hade folket kunnat förbättra det demokratiska styrelseskicket och få mer makt över den politiska utvecklingen. Små etniskt homogena stater med bara någon eller några miljoner invånare har bättre förutsättningar att fungera demokratiskt än stater som sugs upp i unioner eller andra större enheter.

Valresultat i Sachsen-Anhalt för AfD blev en sensationellt stor framgång för att väljarna känner till lojalitet till det egna folket. Att nästan var fjärde invånare där röstade på AfD trots makthavarnas och medias stigmatisering av invandringskritiker är talande för tillståndet i landet. Att Merkels CDU fick 30 procent kan samtidigt ses som direkt skrämmande, med tanke på hur snabbt Tyskland fylls upp av migranter från tredje världen. Den gamla maktordningen har fortfarande kontrollen över utvecklingen, men det händer mycket nu.

I valet 2011 fick det då enda invandringskritiska alternativet Nationaldemokratiska partiet, NPD, 4,6 procent av rösterna i Sachsen-Anhalt. Nu har AfD med sina 24 procent i delstaten tagit över rollen som det ledande invandringskritiska partiet där. NPD lyckades få 1,9 procent av rösterna, men det räckte inte till mandat. Gränsen går vid 5 procent.

I Rheinland-Pfalz med 4 miljoner invånare där AfD fick över 12 procent fanns inget invandringskritiskt alternativ i valet 2011 bortsett från Nationaldemokratiska partiet som fick 1 procent av väljarnas röster. I årets val fick Nationaldemokraterna bara 0,5 procent av rösterna, vilket var ca 10 500 röster mot AfD:s 267 813 röster.

Rheinland-Pfalz skapades som delstat efter andra världskriget av den franska ockupationsregeringen som splittrade ett antal andra historiska områden och lät dem ingå i den nya delstaten. Delstaten blev en konstlad produkt som tog mera hänsyn till en ny liberal maktordning än till de olika territoriernas kulturella identitet och historiska bakgrund. Delstaten tvingades trots folkligt motstånd bli plats för många amerikanska militärbaser och i Hunsrück placerade Nato 96 kryssningsraketer. 1986 samlades 200 000 människor till protest mot den ökade amerikanska militära närvaron.

Valresultat i Baden-Württemberg är häpnadsväckande. Partiet de Gröna som vill utplåna det tyska folket blev största parti med över 30 procent av rösterna. I valet 2011 fanns inga invandringskritiska partier med förutom det konservativa Republikanerna som fick 1,1 procent av rösterna. Delstaten har 10 miljoner invånare och gränsar till Schweiz. Huvudstaden är Stuttgart. Baden-Württemberg bildades 1952 genom en sammanslagning av delstaterna Südbaden, Württemberg-Baden och Württemberg-Hohenzollern.

Den maktordning som kontrollerar våra samhällen nu vill ha stora politiska enheter, de vill slå samman småstater och göra dem större för att radera ut lokala kulturella identiteter och få dem att uppgå i en mer kosmopolitiska värld. De vill bilda unioner och globalisera världen istället för att ge oss tillbaka våra lokalsamhällen och småstater som ur ett demokratiskt perspektiv fungerade bättre. De vill ha EU, vi andra vill ha små självständiga stater.

Baden-Württemberg har haft en bättre ekonomisk utveckling än de flesta andra delstaterna genom att en rad framgångsrika industrier förlagt sin verksamhet hit. Invånarna har varit bortskämda och haft det bra ekonomiskt vilket gjort att invandringsfrågorna varit lågt prioriterade. NPD hade mellan 1968 och 1992 vissa valframgångar i delstaten, men på senare tid har partiet tappat kraft. AfD:s 15,1 procent är sensationellt bra siffror. NPD fick bara 0,4 procent av rösterna.

Om man studerar utvecklingen i Tyskland på kort tid så kan man spåra en del trådar. Angela Merkels parti gick kraftigt tillbaka i de tre delstaterna. De väljare som inte har låtit sig påverkas av hetskampanjer mot invandringskritiker valde huvudsakligen att rösta på Alternativ för Tyskland. Partiet har varit aktivt närvarande vid de Pegida-demonstrationer som genomförs varje vecka i Dresden på och andra håll.

AfD har synts och hörts över hela landet och nu kom belöningen i form av ett mycket stort stöd från väljarna. Då ska man ändå komma ihåg att makthavarna och media precis som i Sverige försöker manipulera väljarkåren så att den fortsätter att rösta på makthavarnas partier.

Alternativ för Tyskland har nu alla chanser att bli riktigt stora och hota makthavarna, men man ska ändå inte glömma att makten sitter på något som ge dem stora konkurrensfördelar. De har den beslutande makten, de har en öppen och dold maktapparat till sitt förfogande och de har mycket pengar. De kommer inte låta AfD hunsa dem hur som helst.

Men likväl är valresultatet början på ett paradigmskifte i det tyska samhället – en mindre revolution står för dörren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s