Ann-Charlotte Marteus gör avbön

Ann-Charlotte Marteus är en av de journalister som ägnat störst kraft åt att sprida hat mot invandringskritiker i allmänhet och Sverigedemokrater i synnerhet. Hon är ledarskribent på Expressen och har varit det sedan 2001. Nu säger om att hon ångrar sin hatretorik mot invandringskritiker. Men hon är fortfarande anställd på Expressen och så länge hon är det blir hon inte trovärdig.

Hennes text är ändå läsvärd.


Sverige har lagt om sin flyktingpolitik radikalt, ty landet behöver ”andrum”, som det heter på senaste politiska retorik. Det har i sin tur påverkat den infekterade flyktingdebatten, som något har kommit av sig.

Fram till omläggningen fanns två tydliga åsiktsläger. Ett präglades av akut oro över det stora flyktingmottagandet. Det andra lägret brännmärkte denna oro som obefogad och ansvarslös – eftersom den kunde ”gynna SD” – eller rent av som förtäckt rasism.

Efter omläggningen, när Sverige uttryckligen lade sig på ”en miniminivå” vad gäller generositet, tystnade de kritiska rösterna nästan helt. Det var mycket märkligt, men samtidigt inte alls förvånande. Oavsett hur verklighetsfrånvänd en samhällsdebatt är: förr eller senare börjar fakta – Migrationsverkets varningar, larm om knakande välfärdssystem – sparka så eftertryckligt att de blir omöjliga att ignorera.

Tänk om de senaste årens flyktingdebatt hade varit öppnare, mer saklig och någorlunda tillåtande. Så mycket vi hade vunnit.

I stället kan vi nu få betala ett väsentligt pris för att samhällsproblem har ignorerats, målkonflikter sopats under mattan och integrerande reformer försummats.

I någon mån har jag medverkat till att det blev så.

Godast av de goda

Under sommaren och hösten 2010 frossade jag i dokumentärer om Andra världskriget och i brittiska beredskapsfilmer som ”In which we serve” och ”We dive at dawn”. Jag visste precis vad jag höll på med.

Det otänkbara höll på att hända: Sverigedemokraterna var på väg in i riksdagen. Jag flydde som ett barn till en tid där det onda stod blixtklart mot allt som är gott och anständigt, och där Ondskan gick under i en bunker i Berlin varje gång.

Tanken på ett SD i riksdagen hotade kanske framför allt min självbild som svensk. Även om jag aldrig använt uttrycket ”den moraliska stormakten” växte jag upp med en oreflekterad övertygelse att Sverige hörde till de goda.  Och inte nog med det. Vi var så gott som godast av de goda.

Ett av tecknen på vår lysande exceptionalism var att vi inte hade något rasistiskt parti i vårt parlament.

Jag skrev ofta om SD vid den här tiden: svavelosande, hånfulla texter. Jag försökte inpränta i läsarna att det var oförsvarligt att rösta på detta pack av rasister. Men SD:s opinionssiffror kröp envist uppåt. Hur skulle man hantera dem? Bemöta eller förtiga? Ingen visste. Avfärda brutalt, använda humor, analysera svalt? Ingenting hjälpte. SD kom ändå in i riksdagen. Och stödet för partiet fortsatte att öka.

En central uppgift i min kamp mot SD var att motverka en normalisering av partiets retorik (som var betydligt grövre då än den blev senare). Skräcken hos mig och många andra var att vi skulle få den råa ton kring invandring och ”muslimerna” som hördes i dansk debatt. Varje tendens till obehaglig kollektivisering av invandrare, framför allt muslimer, måste motas i grind. I synnerhet måste det avhumaniserande begreppet ”massinvandring” brännmärkas.

Besläktat med massinvandring var ordet ”volymer”. Det måste tabubeläggas.

Kampen mot avhumanisering och kollektivisering av ”de andra” är ett moraliskt imperativ. Men det hårda tabut mot SD:s volymprat fick en olycksam konsekvens: alla diskussioner om nivåer i invandringen kom att kopplas stenhårt till rasism.

Det var åtminstone inte min avsikt. Jag har aldrig varit för fri invandring eller föreställt mig att Sverige kan ta emot hur många migranter som helst, hur snabbt som helst. Men det slog mig heller aldrig att det kunde uppkomma en situation då volymer faktiskt måste diskuteras. Det slog mig inte heller att brunstämplandet av dem som försökte diskutera volymer skulle kunna breda ut sig, liksom på egen hand, och smutsa även frågor kring integration.

Läs resten av texten här.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s