Var hittar DN alla forskare som saknar elementärt förstånd?

Häromdagen skrev forskaren och författaren Eva-Karin Josefson en debattartikel i DN om den svenska empatin. Hon skrev i ämnet ” Har svenskarna förlorat sin förmåga att visa och känna empati?”.

Hon inledde sin artikel med att berätta om en ledarartikel från sommaren 2015 i DN som hon ” aldrig kommer att glömma” Den handlar om en ambulanssjuksköterska som ”beskriver hur räddningspersonal kommer till en strand i en förort till Stockholm där en femårig pojke försvunnit. Besökarna på stranden ombeds att bilda en kedja i vattnet för att hjälpa till att söka efter pojken. Men enligt ambulanssjuksköterskan var det ingen som ville hjälpa till. Det solbadande folket njöt av tillvaron och hade inga möjligheter att flytta på sig, i alla fall inte just då. Pojken drunknade.”

Författaren beskriver detta som en stor brist på empati och gör sedan jämförelser med äldre tider när empatin ännu fanns i Sverige.

Men ”forskaren” Eva-Karin Josefson kontrollerar ingenting och har inga möjliga förklaringar till den uteblivna empatin på stranden. Det första man borde göra är att undersöka omständigheterna, det gör inte Josefson. Varför berättar inte ambulanssjuksköterskan vilken strand det handlar om? Är det hemligt eller finns det några skäl att inte berätta vilken strand det gällde? Var det en strand i ett mångkulturellt område med många invandrare? Kunde de i så fall ens svenska? Eller var det den sedvanliga oviljan hos många invandrare att vilja hjälpa utryckningspersonal eftersom de inte respekteras om de är svenskar. Vi vet ju att såväl brandmän som ambulanspersonal och även vanliga svenska byggjobbare utsätts för stenkastning när de kommer till förorten. Om Josefson hade känt till det kanske hon skulle kunna hitta förklaringar till den uteblivna empatin i det här fallet.

Visst skulle det i exemplet som Josefsson hänvisar till vara etniska svenskar som vägrar att lyfta ett finger för att hjälpa till, men det vore så sällsynt att det inte är trovärdigt. Varför få vi inte veta namnet på badplatsen och varför har inte Josefsson undersökt vilken strand det här? Att ta reda på det skulle kunna ge henne några ledtrådar, men det låter inte likt en ”forskare” att inte ta reda på fakta som sedan kan styrka en tes.

Eva-Karin Josefson berättar sedan att bristen på empati kunde noteras även på 1980-talet Hon skriver:

I DN publicerades just under 80-talet en kort notis om en cyklist som en tidig sommarmorgon i Stockholm cyklat omkull och slagit sig medvetslös för att en stund senare kvickna till liv och kunna konstatera att hans haveri inregistrerats av en medmänniska: hans framhjul hade nämligen skruvats loss och gått upp i rök. När jag ville diskutera notisen med mina gymnasieelever gjorde de mig lätt besviken. Jag hade hoppats på att de bli upprörda. I stället fnissade de lite: Var det möjligen lite coolt att inte visa engagemang?

Att de påstådda skoleleverna fnissade åt brottet behöver inte ha något med brist på empati att göra, de upplevde kanske händelsen som typisk och kanske själva hade blivit av med sina cyklar i en tid när samhället såg mellan fingrarna på cykelstölder. Sverige har ju befunnit sig i ett glidande förfall sedan 1970-talet när moral, empati och dygder urholkats för att vänstern dominerat politiken och för att rättsvårdande myndigheter förfallit.

Eva-Karin Josefson berättar sedan om när hon på 1980-talet flyttade in i en fastighet som var byggt på 1930-talet ”och fortfarande befolkat av personer som flyttat in då den uppförts”. Där upplevde hon empati när grannar uppmanade henne att iaktta försiktighet så hon inte skadade sig här hon piskade mattor.

När jag i ett numera övervunnet husmorsnit försökte ruska mina trasmattor på gården, dessvärre täckt av rör till byggnadsställningar, vinglade jag runt en del. Omedelbart öppnades fönster och vithåriga grannar uppenbarade sig: ”Du är väl försiktig så att du inte ramlar och slår dig?”

Vad Josefsson omedvetet refererar till är en tid när Sverige var kulturellt och etniskt sammanhållet och folk på grund av en gemensam ansvarskänsla faktiskt brydde sig om varandra. De var innan liberalismen förstörde och urholkade det tidigare sammanhållna Sverige. Sedan berättar Josefson om hur fastigheten omvandlades till en bostadsrättsförening som ”invaderas av unga penningstarka personer som gärna ville göra ett litet klipp. Hyreshuset tömdes på personer som bott där i decennier och ersattes med unga som hade många järn i elden, exempelvis genom att besöka de många restaurangerna i kvarteret.”

Vad hon här noterar är paradigmskiftet i samhället när liberalerna tog kommandot över utvecklingen. Allt skulle privatiseras, alla skulle börja tänka på penningplaceringar och bli självupptagna individualister i stället för att känna sig som medborgare i en sammanhållen nation. Den nya andan var uppmuntrad av ledande politiker som var på väg att införa det mångkulturella Sverige, ett Sverige som var etniskt och kulturellt splittrat.

Josefson berättar sedan om en incident och ett bråk i fastigheten som ledde till att polisen kom och grep en man som misshandlat en kvinna. Det var Josefson som hade ringt polisen och enligt hennes egen uppgift blev hon tillrättavisad av bostadsföreningens ordförande med orden:

Det var visst du som tillkallade polisen? Har du tänkt på att detta kan skada vår förenings rykte?

Josefson kände sig stött över anklagelsen när hon bara ringt polisen för att hjälpa till och blev illa bemött. Men den händelsen kunde ha utspelat sig var som helst i vilken tid som helst. Josefson anser nu på grund av dessa exempel att svenskarna blivit mindre empatiska och vill gärna jämföra med Frankrike. Hon berättar om hon för att par år sedan hade ”en olycklig benägenhet att sjunka ihop av idel utmattning på trottoarer mitt i Paris, vilket omedelbart framkallade reaktioner från helt okända individer, som ilade till undsättning.” Hon berättar hur folk kom fram för att hjälpa henne och kommer sedan fram till följande slutsats:

Om räddningspersonal försökt rädda livet på ett barn på en badstrand i Frankrike är jag övertygad om att en hel del solbadare skulle ha deltagit i letandet i stället för att se till att det inte blev av.

Det är en mycket generaliserande och direkt korkad slutsats eftersom det beror på var i Frankrike badstranden skulle ligga och vilket klientel som skulle befinna sig på platsen. Det finns inget som tyder på att allmänheten i centrala Stockholm inte skulle hjälpa till om hon låg avsvimmad på gatan. När det gäller empati så finns det förmodligen inget folk som är så empatiskt som det svenska som alltid skänker mer pengar per capita till olika insamlingar. Vi noterar också att när det gäller att hjälpa andra människor ”på flykt” finns det ingen annat folk som ställer upp så mycket som det svenska folket, även om denna hjälp är både missriktad och i praktiken ett enda stor utnyttjande av ett folks empatiska förmåga. Hur många andra folk överlåter sitt land åt andra så frivilligt som vi gör?

Josefson glömde i hastigheten bort det. Men vi förstår att hon menar hjälpsamhet i vardagen och det är nog ingen hemlighet att den empati vi tidigare hade är på väg att försvinna. Att vi är rädda för att ingripa och hjälpa till vid dramatiska händelser beror på att Sverige har blivit farligare och ingen vill riskera sitt liv i onödan när man vet att risken för att bli knivskuren idag är många gånger större än den var för 30 år sedan när det fortfarande var tillåtet att bära kniv. Många tänker i första hand på sin egen säkerhet nu när landet blivit så farligt på många håll.

Om Eva-Karin Josefson vill uppleva bristen på empati ”bland svenskar” så kan hon besöka något valfritt invandrartätt område ensam på kvällen eller under natten och se vad som händer. Hon kan sedan besöka något valfritt område där det bor 100 procent etniska svenskar och se om hon upplever några skillnader.

Eva-Karin Josefson drar inte korrekta slutsatser. Den brist på empati som breder ut sig idag är en följd av liberal individualism och mångkultur i kombination. Det hade räckt om hon hade läst något av professor Robert Putman som menar att ju mera mångetniskt ett samhälle blir desto mindre tillit har vi till varandra.

Sverige befinner sig i förfall. Tecknen har funnits där länge och yttrar sig på olika sätt. Eva-Karin Josefson borde börjar forska om de verkliga orsakerna till det.

2 thoughts on “Var hittar DN alla forskare som saknar elementärt förstånd?”

  1. Badstranden var Maltesholmsbadet i Hässelby som är ett tillhåll för invandrarna i Hässelby. Jag passerade badet med min båt när det hände. Pojken hittades för sent under en brygga.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s