Karl-Olov Arnstberg: Staten och feminismen del II

Vi läser från bloggen Invandring och mörkläggning av Karl-Olov Arnstberg en intressant text.

Staten och feminismen del II

I första delen av denna text prövade jag att ge en biologisk bild av kvinnliga preferenser. Det är rimligt att också säga något om hur männen fungerar. Är det inte likadant för deras del? För att kunna ge ett svar måste jag först skissa lite på vad som är typiskt manligt respektive typiskt kvinnligt beteende, när ”de unga tu träffas och blifva ett”.

För unga giftaslystna kvinnor är det optimala beteendet inte att ta risker utan att ”go with the flow”, följa majoriteten. De ska inte vara viljestarka och intressanta, inte sticka av utan satsa på att vara söta, trevliga och lukta gott. Oddsen för att det kommer män och uppvaktar dem och att detta resulterar i barn, är ganska goda. Sedan gäller det för kvinnorna att välja det bästa erbjudandet och där kan det förstås gå väldigt snett, på det sätt som togs upp i den föregående bloggtexten.

Om männen tillämpar den kvinnliga strategin, att bara vänta tills den rätte dyker upp, är risken stor för att de förblir singel och barnlösa. En majoritet av alla män som någonsin levt sägs ha dött barnlösa. Män måste chansa, hitta på nya saker, vara kreativa och utforska de sexuella möjligheter som erbjuds. Männen skämtar, gör sig märkvärdiga, uppvaktar, bjuder flott, köper presenter och hoppas på framgång. Det gäller att överglänsa eventuella konkurrenter.

Så blir det dags för äktenskap, en strängt monogam institution. Många män kräver att kvinnorna ska vara oskulder vid äktenskapet ingående (parningen). Anledningen är biologisk. Annars kan en man inte vara säker på att vara far till barnen. Kvinnan ställer inte samma krav på mannen, eftersom hon antas veta vem som är far till hennes barn. Däremot har båda makarna samma höga krav på trohet. På så sätt betslas och kontrolleras den frestande sexualiteten. Otrohet spräcker kärnfamiljen.

Med den sexuella revolutionen i slutet av sextiotalet sker ett paradigmskifte. Länken mellan sex och äktenskap bryts. P-pillret spelar en stor roll i frigörelsen. Unga kvinnor måste inte längre, på grund av risken för graviditet, avstå från erotikens njutningar. Dels leder det till att en liten grupp män får väldigt många kvinnor, vilket i sin tur betyder att väldigt många män återigen ratas, som fallet var före industrialismen. De har tur om de träffar någon som alls vill vara med dem. The Winner takes it all.

Men vinnaren överger också. Det finns alltid ännu fler kvinnor att erövra; hon på andra sidan staketet är nog yngre och vackrare. Risken ökar för att kvinnorna, trots p-pillret, ändå blir ensamma mammor. Ekonomiskt är detta givetvis problematiskt för staten, som får en accelererande utgiftspost, som tidigare landade på mannen och kärnfamiljen. Någonstans såg jag att de ensamma mammorna för svenska staten drar en extrakostnad på mer än två miljarder kronor per år.

Läs resten av den intressanta texten här!

One thought on “Karl-Olov Arnstberg: Staten och feminismen del II”

  1. Skitsnack! Se på muslimska länder där kontrollen över kvinnans sexualitet är monumental. Vad byggs där! Synd att denna sajt också föraktar oss kvinnor!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s