Fredsbejakande svenskhet

Sverige är svenskarnas land. Det är vårt gemensamma samhällsprojekt som tidigare gick ut på att skapa ett gott och sammanhållet folkhem för den svenska befolkningen och de relativt få och skötsamma invandrare som kommit från våra grannländer.

Få länder i världen har utvecklats till ett så bra land som vi hade i början av 1960-talet. Vi var ett etniskt homogent folk med goda kvaliteter som imponerade på övriga världen.

Det var med stolthet vår socialdemokratiske statsminister Tage Erlander 1965 gjorde en jämförelse med USA efter rasupplopp där och konstaterade:

Vi svenskar lever ju i en så mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan i många andra avseenden.

Den stolte statsministern var då ledare i ett land som låg i topp när det gäller prestationer inom idrott och företagande, när det gällde välstånd och trygghet.

landsbygden.png

Svenskarna som folk var vänliga, glada och artiga. Vi var ett kultiverat folk som stod på höjden av vår utveckling. Vi var hjälpsamma, lojala till varandra och vår nation. Vi var innovativa och duktiga. Visst fanns det mindre lyckade individer, men som folk var vi framgångsrika.

Vi var svenskar och stolta över vårt etniska arv utan att vi ens behövde utveckla tankar om det. Allt var så självklart. Vi var bäst.

Vi tog för givet att vi skulle vara svenskar för evigt och slappnade av. Sedan hände något. Svenskfientliga krafter började bygga nätverk och ändra på strukturer i vårt land. De tog för sig av informationskanaler och medier. De skrev saker som vi lyssnade på och som förändrade våra sinnen. Det blev allt svårare att hindra svenskar från att gå rakt in i de fällor som fienden riggade.

De sade till oss överge gamla inhemska traditioner. De tvingades oss att flytta från landsbygden till storstäder. Där placerade de oss i omänskliga betongkolosser och gjorde oss rotlösa. De pådyvlade våra kvinnor preventivmedel för att få oss att undvika traditionella stabila relationer som normalt började med förlovning, äktenskap, familjebildning och barn. Kvinnor skulle göra karriär, inte föda barn. Män skulle ägna sig åt nöjen och krogliv istället för att bli familjefäder.

Sverige hade börjat spåra ur.

Det skulle bli ännu värre. Osedvanligt illasinnade krafter fick allt större grepp om opinionsbildningen i landet och började förorda stor invandring. Ju större grepp de illasinnade krafterna fick över opinionsbildningen desto mer förordade de stor invandring. Svenskar med olika åsikter började ogilla varandra och ogillandet övergick ofta till hat. Den vänlighet som kännetecknat vårt folk började tyna bort. Vi blev alltmer oartiga och kunde börja skrika mot varandra bara på grund av olikheter i synen på politik. De lugna samtalen i det etniskt homogena Sverige övergick ibland till upplopp och våld på gator och torg.

Sverige stod snart inte att känna igen. Förort efter förort fick en främmande befolkning som kommit hit från exotiska länder. När de exotiska folken som framställts som spännande och intressanta väl kom hit visade sig en annan verklighet än den som tecknats i media.

En oro spred sig över land. Vi drabbades av en svårartad och mångfacetterad problembild. Rån, överfall, inbrott, tiggeri, ohederlighet, korruption, våld, otrygghet, social oro, demografiskt förfall blev en del av vår vardag.

De svenskfientliga krafternas mål var att så split i Sverige och förbereda sina nästa steg. Ännu mer migration, ännu mer våld och oro och ännu mer demografiskt förfall.

Sverige står nu på randen till en kris som inte går att häva på hundra år. För att rädda landet måste vi gå tillbaka till en politik som liknar den vi hade på 1950-talet. Vi måste återflytta de allra flesta som kommit hit som objudna migranter. Vi måste stoppa urbaniseringsprocessen som avfolkar landsbygd och småorter och återbefolka glesbygderna.

”Det går inte att vrida klockan tillbaka” säger några. Vi har bara två alternativ att välja på. Antingen accepterar vi vårt öde och går under eller så skapar vi ett nytt samhälle ur ruinerna av det Sverige som just nu raseras. En konsekvent återflyttningspolitik i kombination med ett demografiskt räddningsprogram för svenskarna är helt nödvändigt.

Det nya Sverige måste bli det svenska folkets Sverige, inte ett allemansland för jordens alla folk.

Med hjälp av en politik vi kan kalla för fredbejakande svenskhet kan vi nå dit. Den politiken handlar om att hitta tillbaka till den svenska folksjälen, till vänligheten, den folkliga gemenskapen, till tryggheten och det fredliga samhälle vi tidigare hade. Det ligger i svenskens natur att sträva framåt, utveckla sina intressen och sitt land, göra gott för sina familjer och sitt folk. Svensken är fredlig, vänlig, klok och behärskad. Det är i ett sådant land svensken egentligen vill leva.

Men då måste vi skapa strukturer som gör att inga svenskfientliga krafter någonsin mer kan ta över vårt land.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s