Roger Scruton ska inte lägga sig i svensk politik

Professorn i estetik, författaren och filosofen Roger Scruton var prominent gäst på Sverigedemokraternas utvecklingsmöte i Västerås helgen. Scruton har skrivit över 30 böcker, är konservativ och reser ofta runt och håller föredrag. På engelska Wikipedia finns en sammanfattning av hans gärning.

Om tio dagar kommer Scrutons bok ”Att vara konservativ” ut på svenska på Arktos förlag.

När Sverigedemokraterna bjöd in Roger Scruton så var det ett helt okontroversiellt beslut. Scruton är inte kontroversiell på något sätt. Han är konservativ, gillar landsbygden, vacker konst och arkitektur, ogillar EU och totalitära tendenser i samhället. Den svensk man bäst kan jämföra honom med är Greve Magnus Stenbock som skrev boken ”Tankar och synpunkter i några av tidens frågor” som kom ut i åtta olika utgåvor, den sista kom ut 2002. Skillnaden mellan dem är att Roger Scruton är mer anglosaxiskt orienterad medan Stenbock var svenskt orienterad. Stenbock var faktiskt klokare än Scruton.

Istället för att gräva i allt som Scruton har sagt och skrivit ska vi göra en kort kommentar av det fördrag som han höll inför 800 Sverigedemokrater i helgen. (Föredraget finns transkriberat här. Den är den texten vi utgår från i vår kommentar, så vi hoppas att översättningen är korrekt.)

roger-scruton

Roger Scruton:

Först och främst tack för inbjudan att få tala inför er och även tack för er utsträckta hand till era brittiska vänner och kollegor. Som bekant talar jag med en konservativ röst, någon med hemvist i de politiska tankegångar som format vanor och institutioner i mitt hemland, sida vid sida av många andra anglo-saxiska länder, inklusive USA.

Jag talar nu i ett land där ordet ”konservativ” klingar annorlunda för er än för oss. Sverige är välkänt för en lång tradition av ”Socialdemokrati”, en sorts mild version av socialism där staten tar över samhället medan äldre former av social ordning som religion och familj marginaliseras. Detta betyder inte nödvändigtvis att svenskar inte är öppna för det konservativa budskapet, inte heller att vi inte kan etablera förnuftiga allianser för att skydda vårt gemensamma arv. Detta är vad jag vill tala om idag.

Att tala om konservatism idag inför en svensk publik är inte alldeles enkelt eftersom begreppet klingar väldigt olika. Men man kan förstå konservatism som ett samlingsbegrepp för dem som vill att samhällsbyggnaden ska ske harmoniskt och med eftertänksamhet istället för med radikala och hastigt påkomna beslut vars konsekvenser är svåra att överblicka. Konservatismen är genom sin kärna mer demokratisk eftersom en bredare beslutsprocess innefattar det folkliga förnuftets eftertänksamhet medan radikala beslut som fattas av en överhet är sämre förankrade och sannolikt mer ogenomtänkta.

Roger Scruton:

En konservativ vill bevara det som är värdefullt, bevara det mot både interna och externa hot. I efterkrigstiden under min uppväxt fanns det två hot: det externa hotet från Sovjetunionen och det interna hotet från aggressiv socialism. De båda hoten gick hand i hand.

Förespråkarna för en socialistisk ekonomi var, för det mesta, förespråkare för nedrustning till trots den sovjetiska stridslystnaden. Denna unika sammansättning av attityder fanns ända fram till Margaret Thatcher och senare. Vänsterfolk i mitt land kunde sällan ta det sovjetiska hotet på allvar: Sovjetunionen var ju trots allt ett “socialistiskt” land, i hopplös underlåtenhet att uppnå ändamålet jämlikhet. Och britter på vänsterkanten ansåg att huvudfienden var kapitalismen, då inte endast privata vinstdrivande företag, utan alla kringliggande institutioner som etablerats såsom familj, rättsväsende och den väletablerade kristna kyrkan.

Jag gissar att det såg något liknande ut i Sverige.

Vänstern var stolt över Sveriges neutralitet utanför Nato – vilket även andra mer konservativt övertygade ställt sig positiva till, dock för anledningar mer förknippade med patriotism än socialism, och dessa vänsterinriktade svenskar ansåg med all sannolikhet likt brittiska socialister att den huvudsakliga fienden var den kapitalistiska ekonomin, samhällets institutioner och de sociala vanor och seder som nedärvts i Sverige och format det till det land det är idag.

I Sverige brukar många säga att de (svenskar) som röstar på Socialdemokraterna är de verklig konservativa. För dem är socialdemokratin är garant för att det som är bra i samhället idag ska vara det även i framtiden. Dessa konservativa väljare är visserligen missledda av sina politiker och skrämda från att rösta på något annat än det gamla invanda. Många av dem tror att välfärden rasar samman om andra än Socialdemokraterna griper makten. I själva verken är Socialdemokraterna experter på att urholka välfärden och samtidigt inbilla folk att de bevarar den.

Det var nog inte bara vänstern som var stolta över Sveriges neutralitet utanför Nato. Det länge regerande Socialdemokratiska arbetarpartiet styrde ett land och folk som inte varit i krig sedan 1814 och som ville fortsätta att hålla Sverige borta från krig, inte bara av ideologiska skäl utan för att man inte ville skicka svenska unga män i döden. Särskilt inte i krig för andra länder eller av orsaker som inte berörde oss.

De som ville att Sverige skulle ansluta sig till Nato var en del av ett liberalt etablissemang med kontakter i nätverk med bakgrund i USA som försökte påverka svensk inrikespolitik. De var oftast folkpartister eller moderater. Under och efter kalla kriget, som delvis var politisk opinionsbildning för eller emot de då två stormakterna USA och Sovjetunionen, polariserades vi politiskt när dessa stormakter försökte få oss som var neutrala under sina vingar. Sverige stod emot länge. Politiskt/ekonomiskt så stod vi för någon slags medelväg som passade oss ganska bra. Medelvägen bestod av social och ekonomisk rättvisa i en marknadsekonomi. Men i Sverige var de stora (svenska) multinationella företagen särskilt framgångsrika och en viktig del av vår ekonomiska ryggrad. Vår exportindustri blomstrade och bidrog till en stark ekonomi samtidigt som de lojala svenskarna arbetade hårt, lojalt och effektivt på sina arbetsplatser och utgjorde motorn i samhällsekonomin. Arbetarna avlönades väl och kunde leva ett gott liv. Folket tackade de styrande politikerna inom Socialdemokratin genom att i val efter val rösta på dem. Detta trots att framgångarna i Sverige berodde allt mindre på politikerna och allt mer på det duktiga folket som fortfarande var väl sammanhållet och lojalt till sina ledare. Det var Socialdemokraterna som tog åt sig äran trots att det borde vara Sven Svensson, Stina Karlsson och alla andra hårt arbetande svenskar som borde äras. De utgjorde den sanna konservativa klassen i Sverige trots sina politiska val.

Roger Scruton:

Genom åren har jag i ökande grad upptäckt att detta är ett identifierande tecken på vänstern överallt där de har anhängare. De har en övergripande positiv värdering, jämlikhet. Resten av deras politik är övervägande negativ i förespråkande av nedbrytande av olikheter och skillnader i alla dess former. De är mot hierarkier, mot familjer och mot allt där människor försöker leva upp till sitt nationella kulturarv och känna stolthet.

De förespråkar en slags politisk förnekelse, en systematisk förgörelse av patriotism och nationell lojalitet i alla dess former eftersom detta representerar ett brott mot idén om jämlikhet. Och naturligtvis har det moderna Europa tillfört ett användbart propagandabudskap för att förstärka denna form av politik. Våra historieböcker har skrivits om för att illustrera att nationalismen var orsaken till våra världskrig och att vägen framåt är den godartade, nyplöjd av den socialistiska staten som inte gör någon åtskillnad och agerar välvillig fördelningsmaskin.

Vänstern har ändrat karaktär. Vänstern före 1968 bestod av vanliga familjer som följde många goda traditioner och sedvänjor. De friade till sina blivande fruar, de bildade familj, uppfostrade sina barn och de gjorde vad de förmådde trots små omständigheter. Men många som hade det svårt ekonomiskt blev vänsterväljare av rättviseskäl. Den tidiga socialdemokratin rättade till många djupa orättvisor i samhället och skapade bättre villkor för vanliga arbetare som blev betraktade som människor istället för slavar i någon industri. Vänsterns framgångar hade med industrisamhällets utveckling att göra och hur storföretagare behandlade sina anställda. Det blev självklart för arbetare som levde under svåra förhållanden att söka sig till organisationer som ville ge dem bättre villkor. Men när marxismens internationalism började sprida sitt gift tappade de som angreps av giftet orienteringen. De blev vilsna själar som hamnade i ett politiskt träsk av förnekelse av sitt kulturella, etniska och historiska arv. Allt det som var en del av deras band med sina familjer, andra medborgare eller sina förfäder blev oviktigt. Att ansluta sig till en ideologi blev viktigare. Marxismens uppgift blev att ta död på människans naturliga konservatism. Den blev gökungen i våra bon.

Roger Scruton:

EU’s institutioner har programmerats av denna mjukvänsterns vision. I 60 år har EU kommissionen förespråkat en gradvis avveckling av nationella gränser och suveränitet, ersatt med en godtrogen byråkrati hängiven jämlikhet och likriktning. Samtidigt har mer traditionella myndigheter – kyrkan, familjen, nationen, regeringen och militären – marginaliserats.

Som resultat står nu Europas befolkning inför en situation man inte vet hur man skall hantera. Migranter från Mellanöstern, Asien och Afrika, många helt obekanta med Europeiska traditioner om civil åtlydnad och öppna sociala kontakter, har svämmat över våra gränser och ingen nationell regering har varken vilja eller juridisk befogenhet att exkludera dem.

Scruton har rätt. Men det räcker inte med att anklaga institutioner och vänstern. Det väsentliga är att spåra de skyldiga bakåt och hitta spindeln eller spindlarna i nätverket och nämna dem vid namn. De finns krafter och personer som bör lyftas fram i ljuset och det borde Scruton göra.

Att de nationella regeringarna inte agerat med kraft beror på att de är underställda samma konventioner och avtal och att dessa konventioner och avtal har beslutats utan folkets medverkan eller kännedom. Det är en liten klick maktfullkomliga politiker, som kunnat nå makten efter kampanjer och stöd i nationsfientlig media, som genomfört sin agenda i tysthet. I Sverige genomförde exempelvis Fredrik Reinfeldt rena statskuppen den 24 november 2010 när han såg till att det skrevs in i grundlagen att Sverige är ett mångkulturellt land. Med stöd av Miljöpartiet öppnades en flodvåg från tredje världen till Sverige utan att svenska folket ens fattade vad som hände. Ungefär så totalitära är våra politiker.

Roger Scruton:

Vi borde inte bortse från vänsterns ansvar i detta. Sedan första rännilen av ”asylsökare” på 1960 talet så har politiker och vänsteraktivister varit flitiga med att förhindra debatten om de nyanlända är välkomna eller inte. Att ens ifrågasätta ”hur många?” eller ”vilken sort?” ledde till stämpeln ”rasist” med förödande effekt på karriär och social ställning. Det var trots allt ”rasism” som orsakade förintelsen och förde med sig den Europeiska inhemska synden de för alltid må be om förlåtelse för.

Sådan var det i mitt land och det är min övertygelse att så var även fallet i Sverige. Som resultat härskade en form av censur under åren som invandrarbefolkningen växte, och ingen fick ifrågasätta sätta vare sig strategin i mottagandet eller deras uppförande efter ankomst utan att riskera sin karriär. Under långa perioder verkade vänstern i mitt land inte stå för något annat än ”antirasism” medan våra innerstadsskolor fylldes på av barn som varken förstod lärarens språk eller livsstil och det enda vänstern förespråkade var att fördöma ifrågasättandet om detta skulle vara långsiktigt positivt för landets framtida utveckling.

Vänstern är inte oskyldig på något sätt. Men ”högern” har ännu större skuld, i alla fall i Sverige. Varje borgerlig regering har var mer flitigt när det gäller att öppna gränserna än föregående Socialdemokratisk regering. Den begynnande migrationsvågen från tredje världen öppnades först av Olof Palme. Den var under hans regering som man utan folklig debatt fattade ett riksdagsbeslut om att Sverige ska bli mångkulturellt. Året var 1975 och efter det började kranarna öppnas mer och mer oavsett vilka som styrde landet.

Visst har vänstern ett ansvar, men de blev mera som nyttiga idioter åt de verkliga makthavarna. Vänstern skulle inte ha något inflytande alls om de inte fick anställning av mediaföretag där de kunde sitta och propagera för öppna gränser. Det är mediaföretagens ägare och deras agenda man ska kontrollera och hänga ut, inte de anställda journalisterna som bara används av ägarna för politiska syften.

Det är korrekt att vi har haft en censur i Sverige i de invandringspolitiska frågorna, men liknande censur finns i andra länder och den censuren har samma rötter. Just i Sverige tycks censuren dock ha varit värre än i något annat västland och det beror delvis på alla statliga myndigheter som tvingar oss till underkastelse och att vi har några stora mediaägare som har en liknande agenda, samt att de kontrollerar nästan hela tidningsutgivningen i landet. Det är inte bara ”vänstern” som utgör ondskan, även om det är lätt att rikta skulden mot dem. Vi skulle kunna räkna upp namnen på hundratals personer i Sverige som inte tillhör vänstern, men som är många gånger farligare än den samlade vänstern.

Olle Wästberg
Familjen Bonnier
Carl Bildt
Fredrik Reinfeldt
Cecilia Malmström
och hundratals andra.

Roger Scruton:

Jag vet att ni har samma situation och att mångas obekväma sanningar kvävts av vänstern med deras förmåga att kritisera er – svenskarna, de motvilliga värdarna – och till varje pris undvika att kritisera dem – de nyanlända – som drar nytta av ett juridiskt, politiskt och ekonomiskt system som de inte bidragit till överhuvudtaget och föga lojalitet till dess grundläggande principer.

Vänstern i Sverige och övriga västvärlden är bara nyttiga idioter som används av makthavarna för att hindra invandringskritiker från att yttra sig. När en liten skara fredliga svenskar demonstrerar för att de vill avsätta regeringen så kommer hundratals vänsterextremister dit och skriker och hotar. Det räcker med att det finns några enstaka invandringskritiker med bland de fredliga svenskarna för att vänstern ska finnas där och registrera alla deltagare.

Men om den Socialdemokratiska regeringen öppnar våra gränser helt och hållet så är det inte tillräckligt för vänstern – ens om det kommer 10 000 migranter i veckan. Men om samma socialdemokratiska regering stryper invandringen nästan helt och hållet så är det tyst inom vänstern.

Det beror på att makthavarna som skickar ut vänstern mot ”högerextremister” i själva verket bara vill försöka stoppa vissa åsiktsinriktningar i Sverige och hindra dessa åsikter från att bli etablerade. Makthavarna vill helt enkelt stoppa politiska konkurrenter. Om vänstern hade haft ett ärligt uppsåt så hade de angripit Socialdemokraterna med stenar, flaskor, skrik och hot.

Roger Scruton:

Malmöbor känner igen vad utsatta flickor nu genomlider i städer längre norrut som ett resultat av att polisen inte lyckas skydda dem från sexuella närmanden. Att påpeka förövarnas utländska härkomst är att riskera stämpeln som ”rasist”. Det finns djupgående problem här, något som kallats ”civilisationernas kamp”. Vi börjar förstå att det inte går att överföra ett samhälle från ett geografiskt ställe till ett annat och förvänta oss per automatik åtlydnad av lagar, seder och bruk vid ankomst.

I synnerhet från muslimska samhällen på landsbygden, där ens uppfattning om juridik är helt baserat på religiösa skrifter och där kvinnor är egendom till antingen far eller man, finner man stora problem att acceptera de antaganden och värderingar som västvärlden bygger på. De finner det svårt att acceptera sekulär lag, nekar kvinnor sin självständighet, och anser kvinnor som gått vilse på vägen av renhet att vara legitima måltavlor för sexuella närmanden.

Under rådande omständigheter på Afghanistans landsbygd eller annan ort kan dessa attityder måhända ursäktas. Men de finner ingen plats här, då de hugger mot själva hjärtat i vem vi är. Våra samhällen åstadkom med mycket möda sekulär lagstiftning, religionsfrihet, kvinnors rättigheter och öppna sociala kontakter utan hänsyn till kön.

Många svenskar har verkligen fått upp ögonen för att tredje världen är på våg hit med sina problem. Många har också fått upp ögonen för att människor och folk är olika, mer olika än vad vi tidigare har trott. När vi med egna ögon ser och upplever djupt primitiva mänskliga beteenden som aldrig tidigare förekommit i Sverige börjar vi fatta att vi behöver nationer, gränser och skydd.

Roger Scruton:

Detta drama har utspelats genom svensk konst och litteratur från Strindberg till Ingmar Bergman och Sverige har all rätt att känna stolthet av resultatet. Genom vårt Lutherska arv har Sverige mottagit gåvan av det individuella samvetet, visionen att vi har alla ett ansvar inför både oss själva och andra.

Våra länder är baserade på en idé om ansvarsfullt medborgarskap, intimt sammanvävt av lagar för att respektera olikheter inom religion och familjeseder. Det är exakt därför som Sverige, och Storbritannien, har ett invandringsproblem. Vem önskar flytta till ett ställe där religionsfrihet inte respekteras – där du omedelbart måste underkasta dig en helt främmande livsstil? Det är därför inget muslimskt land i världen har ett invandringsproblem, och varför en majoritet av världens migranter flyr från platser där islam dominerar.

Ödesfrågan både här och i Storbritannien är nu vilken politik vi ska bedriva, när vi redan mottagit mer är den inhemska befolkningen ville, samtidigt som vi underpresterat i att nå integration. Vad gör vi framgent, och hur presenterar vi detta offentligt? Detta är något jag tänker mycket på, sannolikt många av er också, och jag inser att det är mycket svårare än det verkar.

Nu kan man som svensk vara stolt över helt olika saker. I första hand ska vi svenskar vara stolta över våra svenska förfäder, våra mor- och farföräldrar som kämpade med en tuff vardag för att få det att gå ihop. Utan deras kamp i vardagen hade vi inte funnits. Utan kärleken till sin hustru eller make och till sin familj hade vi efterkommande inte funnits till. I andra hand finns det kända och driftiga svenskar som gjort mycket nytta för hela folket, för hela nationen. Engelbrekt Engelbrektsson, Gustav Vasa, Wilhelm Moberg och Hugo Alfvén för att nämna bara några.

Frågan om hur vi ska hantera invandringsfrågan är viktig. Den är avgörande för om vi ska bevara vår nationella identitet eller inte.

Roger Scruton:

Men situationen är inte hopplös. Det finns alltid ett ”worst case”, en social kollaps med inbördeskrig mellan grupper av ett slag som råder i Mellanöstern och andra områden. Jag bortser inte från att detta kan hända. Men rationell framtida politik måste utformas för att förhindra detta, och det måste börja från en position av bekräftelse. Det måste grundas i en positiv anda, en tro på Sverige och dess kulturarv och i behovet att försvara detta arv mot externa såväl som interna hot. Det måste också vara realistiskt, inte baserat på önsketänkande eller sentimentala illusioner om invandrarsamhällen eller ursprungsbefolkningen i Sverige.

Underskatta inte vikten av denna positiva bekräftelse. Det är hela Europa, inte bara Sverige, som genomgår en identitetskris just nu, och en av orsakerna är just att människor förbjudits att få bli bekräftade för vem de är. Så fort de försöker kommer anklagelser om ”rasism och xenofobi”.

Vi måste dock inse att runtom i Europa existerar en hjärtefråga hos vanligt folk: ’Vad har hänt med mitt land?’ I Frankrike är detta mycket uppenbart: det franska folket vill ha sitt land tillbaka, de vill få bekräftat landets identitet, kulturarv och positionering mot en traditionell politisk överklass som till synes hånar deras känslor. Britterna börjar känna likadant, i likhet med både italienare och spanjorer, och de europeiska institutionerna har inget att erbjuda som botemedel mot denna upplevda oro.

Det finns många som spekulerar i vad som kan hända i framtiden om politiken fortsätter som idag. Det är inte säkert att det blir något inbördeskrig. Det blir snarare som en ballong som töms på sin luft långsamt. Efter en tid kollapsar den. Det är när svenskarna har blivit så få att landet inte längre har någon stabil struktur som de stora problemen kommer. Det blir då ett djupt förfall eftersom civiliserade svenska strukturer inte kan upprätthållas av en importerad befolkning från tredje världen. Brottsligheten blir så omfattande att fler och fler skaffar vapen som de bär med sig på inrikes resor eller har hemma om det blir inbrott.

Larmindustrins expansion just nu är bara ett förstadium till vad som ska komma. Överfall, mord och våldtäkter blir vardagsmat. Bilbränder, skolbränder, butiksrån med grovt våld, personrån och annat kommer att öka dramatiskt. Ingen kommer undan längre. Visserligen har många fler då förstått allvaret, men att vända utvecklingen på demokratisk väg blir sannolikt omöjligt på grund av den demografiska obalansen. Den importerade befolkningen kommer huvudsakligen att rösta på något av de sju invandrarpartierna och muslimerna kommer huvudsakligen att rösta på Socialdemokraterna, som idag blivit ett muslimparti.

Roger Scruton:

Vanliga svenskar tror på Sverige såsom vanliga fransmän tror på Frankrike. Inte på ett aggressivt vis, snarare en känsla av tillhörighet: detta land, landskap och livsstilen är på något vis vår egen svenska. Det är vår utgångspunkt, där vi börjar och går i mål. Det är den mest grundläggande aspekten av alla politiska lojaliteter, helt utan aggression. Det går att tänka så utan att exkludera de nyanlända, invandrarna, de som kommer på jakt efter gästfrihet. Men om du tänker så, tycker du även att den nyanlände måste acceptera de lagar, seder och bruk som gör landet till vad det är. Detta innebär att lära sig språket, respektera lagar och institutioner och acceptera offentliga sociala koder och kultur.

Nej. Vanliga svenskar tror inte på Sverige som vanliga fransmän tror på Frankrike. Om vi trodde likadant så skulle det vara en följd av hjärntvätt. Sverige har ända in till modern tid varit ett etniskt homogent folk och svenskarna vara för bara 50 år sedan stolta och medvetna över sitt sammanhållna land. Frankrike har varit en kolonialmakt länge som låtit medborgare i kolonialländerna få komma till Frankrike. Faktum är att Frankrikes historia och alla dess krig, inte minst Indokinakriget där den franska staten genom sitt krig tog död på 75 000 fransmän och hundratusentals vietnameser, är en stor skam.

Om vi ens tänker tanken att vi ska acceptera de ”nyanländas” närvaro så har vi förlorat vårt land. Svenskarna är ett etnisk homogent folk med en mångtusenårig historia. Om vi accepterar kolonisatörer från tredje världen så accepterar vi vår undergång som folk. Vi ska inte acceptera dem hur väl de än lär sig språket, hur väl de än kan arbeta eller hur väl de än kan etablera sig här. De ska åka härifrån så snart det är möjligt och ingenting får stå i vägen för tanken på att de ska hjälpas härifrån frivilligt eller med tvång.

Att tro att de kan blir en del av svenska folket är en naiv tanke som luktar naivitet eller kulturmarxism.

Roger Scruton:

Denna offentliga kultur är en av de viktigaste funktionerna i västerländska samhällen och delaktig i att möjliggöra demokrati. Kultur är för oss ingen privat angelägenhet. Visst finns där privata inslag. Mestadels behåller vi våra personliga egenheter och religiösa övertygelser för oss själva. Långt viktigare än dessa privatsaker är vårt behov att leva i fred med våra grannar.

Detta omfattar även ett visst beteende i det offentliga rummet. Vi möter varandra, träffas ansikte mot ansikte, för att lösa konflikter även om vi inte är bekanta med varandra. Vi hoppas på ömsesidigt fördelaktiga lösningar, inklusive att inse och acceptera varandras skillnader. Vår offentliga kultur är öppen diskussion med ett viss mått av skepsis. Vi förväntar oss anpassning endast till de övergripande principerna av juridisk och moralisk ordning och till språket på vilket det diskuteras.

Vår västerländska offentliga kultur är värd att bevara. Det är vad som möjliggör demokrati. Hur annars kan vi leva, som vi lever, styrda av människor vars åsikter vi förkastar? Vi accepterar att styras av de som vi inte röstade för, framför allt eftersom de delar vår kultur av demokratiska värderingar. De respekterar oenighet, har frånsagt sig makt, har accepterat privatiseringen av religion, familj, stam, och erkänner den öppna diskussionen och fria åsiktsutbytet. De vet att de lever i ett samhälle där vi inte är personligen bekanta med varandra men som trots allt möts ansikte mot ansikte och åtnjuter fördelarna av fritt samarbete.

Inget av detta är möjligt utan någon grad av kärlek för fosterlandet, vår historia, klimat, landskap, institutioner och lagar. Det är denna kärlek som dessa ”Eurocrats” vill frånta oss och som de nyanlända ej ännu lärt sig. Men det är detta mer än något annat vi måste bekräfta. Ingenstans har demokratin slagit rot utan kärlek för fosterlandet. Man måste inte vara en framfusig svensk nationalist för att acceptera detta. Man måste bara erkänna att när man talar om Sverige, så talar man i första-person plural. Man talar om oss, vårt land, vår livsstil. Man erkänner att detta är det absolut viktigaste att dela med sig till sina grannar, det som möjliggör att leva sida vid sida i fred oavsett meningsskiljaktigheter.

Den offentliga kulturen och mötet mellan människor förutsätter en hög grad av sammanhållning för att kunna fungera. Ett mångetniskt samhälle är dömt att misslyckas hur mycket man än försöker uppfostra alla etniska grupper i samma rikting. Det är omöjligt att skapa enighet i ett mångetniskt samhälle. Exemplen är många och talande och finns över hela världen.

Vi svenskar har rötter i vårt land och även de som kommit från våra grannländer har rötter i vår kultur och i ett folk som är så närbesläktat att skillnader inte går att påvisa i andra generationen. När det gäller migranter från tredje världen eller migranter av annan etnicitet som kommer i stora antal blir de för alltid främlingar som bjudits hit av politiker – inte av folket. De kommer alltid att betraktas som kolonisatörer som inte är välkomna.

Roger Scruton:

Jag läste nyligen om ett intressant fall här i Sverige. Två grannsamhällen från Irak, en Armensk-Ortodox och den andra sunni muslimsk hade etablerat sig i Stockholm, och den ledande familjen i det ena samhället hade startat en framgångsrik restaurang. Lokalerna vandaliserades dock regelbundet av deras tidigare grannar i hemlandet och på dörrar och fönster klottrades på arabiska, ”konvertera eller dö”.

Detta är en levande illustration på vad jag menar med delad offentlig kultur; en livsstil som gör ett sådant beteende otänkbart. På ett mindre vis är den sunnimuslimska vanan att offentligt täcka sina kvinnor ett liknande brott mot den offentliga kulturen i västerländsk demokrati. Det innebär en vägran att här, I vårt offentliga rum där vi som främlingar träffas ansikte mot ansikte, erkänna att vår privata sfär inte får inkräkta i det offentliga och att vi lever med öppen dialog och oenighet.

Jag nämner dessa små exempel eftersom de illustrerar ett större problem. Om vi skall lyckas bekräfta vad vi verkligen är så måste vi även vara villiga att förkasta det som representerar det vi inte är. Detta innebär att förkasta seder och bruk som är uttryckligen kränkande mot vår offentliga kultur. Vi har varit motvilliga att agera på det viset men kudos till (heder åt) Frankrike för förbudet av offentligt bärande av heltäckande slöja.

Vi har varit synnerligen motvilliga att agera mot muslimska män som inte respekterar vår offentliga hållning gentemot kvinnor i vårt samhälle och som anser sig ha rätten att skymfa kvinnor i vårt offentliga rum som inte står under skydd av en manlig släkting. Det är vid denna tidpunkt vi behöver någon form av positiv bekräftelse av vår offentliga kultur. Vi är skyldiga att informera varje invandrare som misshandlar kvinnor på detta vis: Ni hör inte hemma här. Och sedan måste vi agera. Vi måste aktivt leta lösningar för att kunna utvisa dom som inte visar respekt för platsen de rest till, och till den kultur som råder här.

När det gäller muslimer i Sverige så är de nästan uteslutande av annan etnicitet än svensk. De kommer huvudsakligen från Afrika och Mellanöstern (en del kommer också från Balkan) och har med sig en livsstil som inte passar in i Sverige. Deras snabba demografiska tillväxt gör att de kommer att ta över hela Sverige på sikt. Muslimerna är importerade medvetet av onda krafter som vill skada Sverige och svenska folket. Det finns gott om muslimska länder som de kan åka till och en dag måste de åka härifrån. Annars går vi under. Att ens tänka tanken att de ska få stanna här i evighet är landsförräderi.

Roger Scruton:

Denna bekräftelse på vad vi är får inte avfärdas som nationalism eller xenofobi. Det är ingen typ av fientlighet mot andra, tvärtom en bekräftelse på vad vi har, vilket är ett sätt att lätt acceptera andra. Som fallet med restaurangen visar, acceptansen av den andra, av allt som är annorlunda med den andra, är exakt vad som saknas från så mycket av Mellanöstern som samhälle och är en central anledning till konflikterna som härjar där.

Det är också, enligt min uppfattning, en rådande svaghet inom Sunni Islam. Inom vår kultur är ”de andra” accepterade. Det är, om man så önskar, en annanhetskultur som möjliggör vårt dagliga navigerande igenom oförutsägbara dagar fyllda av personliga kontakter med andra. Detta är inget att skämmas för. Vi borde tvärtom bejaka det, känna stolthet inför det och inse at det som möjliggör denna kultur är vår gemensamma tillgivenhet till vårt land, dess traditioner, seder och livsstil.

Generellt anser jag att detta borde vara budskapet för Europas konservativa partier. Budskapet skall vara ett av patriotism, och av lojalitet till ett delat arv och ett sätt att leva i synergi med landet, dess institutioner och lagar. Att lägga energi på detta, att hitta områden där människor reagerar positivt till den ”Svenska upplevelsen”, skulle kunna vara en viktig pusselbit i arbetet ni gör på uppdrag av den svenska demokratin.

Hur de olika invandrargrupperna förhåller sig till varandra etniskt eller religiöst är inte vår sak att bry sig om. Vi behöver endast förhålla oss till att vi måste rädda Sverige – annars går vi under. Scruton försöker få oss att acceptera migranternas närvaro, vilket innebär att vi måste acceptera politikernas landsförräderi mot oss. Det ska vi inte göra.

Roger Scruton:

Jag tillhör en generation som tillägnats en särskiljande syn på Sverige från Strindberg och Ingmar Bergman. Vi kände Sverige som en melankolisk, introspektiv plats där ifrågasättande själar blomstrade i vida landskap bland björkar och sjöar. Ungdomar idag har inte den visionen, och många kanske tycker sig se Sveriges själ fångad mer träffsäkert genom era ökända Death Metal band som Meshuggah. Min övertygelse är dock, att vardaglig allmän svenskhet inte har något med endera extrem att göra, och att utforska och bekräfta vad som är, måste onekligen vara en del av ert uppdrag. Den stora frågan, ”Vem är vi?” bör kraftfullt sättas överst på agendan.

Det är helt riktigt att ”allmän svenskhet” inte har något som helst med ”extremism” att göra. Svenskhet i Sverige är ett normaltillstånd, som politikerna försöker radera ut. Det är normalt att vara svensk, att tänka svenskt, att känna svenskt, att agera svenskt (lugnt och sansat) och att leva svenskt.

Roger Scruton:

Fyra steg

Vad bör då göras med migrationsproblemet? Som nämnts så kan ingenting göras förrän första steget tas. Detta första steg måste vara bekräftelse. Ni måste basunera ut: Detta är vilka vi är och vad vi har, detta skall vi kämpa för att behålla och detta skall vi försvara mot externa invasioner.

När detta steg fullförts, först då kommer folket visa tillräckligt med mod och bestämdhet att ta sig an nästa steg, steget att ta kontroll över våra gränser. EU har i sin dårskap försökt lösa upp de nationella gränserna utan att planera för skydd av de yttre gränserna. Som resultat har Europas länder öppnats upp till en okontrollerad massinvasion. Det måste vara en central del av Europas mittenhöger partiers strategi att ta tillbaka sina gränser, att införa stränga gränskontroller för de som kommer och att kartlägga varför de kommer. Det kommer bli tufft men det måste göras vilket just nu är uppenbart i Storbritannien.

Det finns ingenting att invända här. Vi måste återta kontrollen över våra gränser och kontrollera alla som avser att passera gränserna. Turister kan få besöka oss. Inga asylsökande ska tas emot och inte heller några migranter från tredje världen.

Roger Scruton:

Det kommer innebära tvånget att bestämt särskilja på en flykting och en ekonomisk migrant, mellan någon som söker asyl och någon som söker ett bättre liv. Det måste verkställas både negativt och positivt; både att erbjuda asyl och att neka asyl. Det blir nödvändigt att trotsa välmenande vänsteranhängare som förvägrar utvisning för de som kommit hit för att profitera brottsligt. Att vara bestämd mot de som kommer för att utnyttja är extremt viktigt för att kunna erbjuda vänlighet mot de andra.

Det tredje steget måste vara att få slut på lögnerna. Det som vi i USA och Storbritannien kallar ”politisk korrekthet” har gjort det omöjligt att diskutera problematiken på ett nyanserat och förnuftigt vis. En slöja av sentimentalitet och halvsanningar täcker hela ärendet, och detta får folk att dra sig tillbaka till sina privata små världar i tafatta försök att låtsas som att problemet inte är deras. Västerländsk demokrati bygger på offentlig diskussion och debatt: det har möjliggjort problemlösningar förr och borde tas till hjälp även nu.

Här gör Scruton ett allvarligt misstag. Han tycks acceptera asylrätten, vilket är precis vad vi inte ska göra. Sverige ska inte ta emot en enda asylsökande från någon annan del av världen såvida han eller hon inte är etnisk svensk. Vi ska inte finnas oss i asylpolitiken.

Om vi accepterar att ta emot asylsökande (i all evighet) så accepterar vi att det är krig och konflikter i världen och att vi ska öppna famnen för flyktingar var i världen de än finns. Vi måste sätta stopp för det synsättet. Istället måste vi skapa ett ”Safe Heaven” dit flyktingar kan flytta i väntan på fred i sitt hemland. Ett förslag är att man öppnar ett Safe Heaven någonstans i Syrien eller i någon del av centrala Afrika. Vi måste också verka för fred på jorden hur naivt det än låter.

Roger Scruton:

Men i den avgörande frågan som vi finner oss konfronterade med är en öppen och offentlig diskussion i det närmaste förbjuden. Våldtäktsstatistiken av etniskt svenska kvinnor av invandrare mörkläggs. Fakta om de nyanländas ursprung, trosbekännelse eller kvinnosyn borstas bort som oviktigt. Det faktum att det rör sig om framför allt ogifta män som kommer utan kvinnor och familjer belyses först när statistikerna är bestörta över den könsliga obalansen mellan män och kvinnor i landet.

Mot bakgrund av allt detta är det på sin tid att utropa ”nog av hyckleriet”: det är hög tid att ta Sverige och vår framtid på allvar. Då först kommer möjligheten att ta itu med frågan var landet är på väg.

Detta leder mig till det fjärde och sista steget som enligt min uppfattning krävs för att ta itu med problematiken: att göra medborgare av de som anländer, ofta från länder som Afghanistan utan kännedom av något som kan liknas vid ett medborgarskap, eftersom tillhörighet under liknande förhållanden är baserad på stamkultur eller trossamfund istället för politisk lydnad.

Här gör Scruton ytterligare ett allvarligt misstag. Han vill att de som kommer ska bli medborgare här. Varför då? Om de är flyktingar så ska de inte under någon omständighet kunna bli medborgare, om de har slunkit in i Sverige de ska skicka tillbaka så snart det är möjligt.

Roger Scruton:

Vänstern har sedan länge förespråkat ett ”mångkulturellt” tillvägagångssätt i skolor och offentliga verksamheter i tron att det är så man går tillväga för att respektera ”skillnader” och för att undvika ”diskriminering”. Jag anser detta vara inte bara naivt, men även genomsyrad av samma sorts antipatriotism som hotat Europas stabilitet i årtionden.

Enligt min uppfattning betyder integration att integreras in i en gemensam offentlig kultur. Det omfattar att utbilda nyanlända att religion tillhör den privata sfären, att sekulär lag står över religiös lag, att män och kvinnor är jämställda i det offentliga rummet och att detta är Sverige, grundat i sin egna unika offentliga kultur. Barn till invandrare skall gå ut svenska skolan som svenskar precis barn till invandrare i USA skall gå ut skolan som amerikanare. Läroplan, idrott, fritidsaktiviteter och socialt umgänge måste presenteras till nyanlända på exakt samma vis som till samtliga andra barn i klassen.

Scrutons inställning förefaller varken vara konservativ eller ansvarsfull. Att han har den liberala anglosaxiska traditionen med sig framgår ganska klart och att han medvetet eller omedvetet vill använda samma metod som USA för sin ”integration” framstår också som tydligt. Men en sådan politik passar inte Sverige eller övriga Norden. Vi har en unik och lång historia av etnisk sammanhållning som om den splittras leder till vår undergång. Att ens använda ordet ”integration” i den invandringspolitiska debatten i Sverige tyder på en liberal inställning där man i praktiken tvingar på oss svenskar andra folk som inte hör hemma i vår land. Man tvingar på oss kolonisatörer.

Scrutons åsikter påminner här om hur den svenska regeringen arbetar just nu med olika integrationspolitiska projekt där läroplaner och idrottsaktiviteter ska bidra till att somalier, afghaner, irakier, syrier, eritreaner och andra blir ”en del av Sverige”. Scruton ska inte komma hit och tala om för oss att vi ska ”integrera” kolonisatörer från tredje världen – det är tyvärr just vad han gör. Är det något som bör bevaras så är det folket.

Roger Scruton:

Idén bakom ett multi kulturellt samhälle borde bara släppas som en vänsterinspirerad villfarelse. Detta betyder att ett renodlat demokratiskt parti måste inleda omfattande utbildningsreformer.

Värt att notera är att hinduer och sikher aldrig haft några problem med att anpassa sig enligt liknande förväntningar i Storbritannien, sedan länge vana vid integration från 1800-talets katoliker, romer och judar med samma förväntningar på dessa grupper. Endast bland muslimer har det varit problem som resultat av tron, speciellt bland sunni muslimer, att koranen fastställer en ofelbar lag för livets alla delar, och att denna lag är överlägsen alla andra lagar inklusive statens egna lagar.

Striden mot denna villfarelse till tanke måste vara en del av våra ansträngningar. Vi behöver en helomfattande och offentlig diskussion om koranens karaktär, dess status som ledstjärna och hur dess påbud kan vara till förmån för de av våra medborgare som inte tror på det. Kan detta göras? Jag tror det, och jag hänvisar som uppmuntrande prejudikat inom historien till det Ottomanska riket och dess efterföljare. Kruxet förblir, på grund av politisk korrekthet, att ingen verkar villig att diskutera just den punkten.

Jag har delgivit mina fyra steg för att hantera migrationsproblematiken. Det är en krävande metod och kommer inte lösa samtliga problem, inte minst den kring obalansen mellan könen i Sverige. Men metoden kommer inge hopp hos vanliga väljare och säkerställa att ert parti kommer att, välförtjänt, bli ett regeringsparti.

Det tycks endast vara muslimer som Scruton egentligen kritiserar som grupp. Andra folkgrupper som hinduer och sikher har ”aldrig haft några problem med att anpassa sig enligt liknande förväntningar i Storbritannien” säger Scruton.

Tyvärr blir man beklämd av han åsikter kring de viktigaste av alla frågor. Han må vara hur konservativ som helst när det gäller arkitektur och annat, men när det gäller svenska folkets överlevnad har han inga förslag eller lösningar. Förmodligen kan han inte sätta sig in i vad det innebär att vara svensk. Det är inte som att vara amerikan. Att vara svensk är att tillhöra ett svenskt folk, vi är en folkgrupp vilket amerikaner inte är.

Sverige åt svenskarna!

4 thoughts on “Roger Scruton ska inte lägga sig i svensk politik”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s