Asylkaos söker jobb på asylboende i Danderyd #asylkaos

På grund av det rådande asylkaoset i Sverige söker några medarbetare på Asylkaos jobb på asylboenden för ensamkommande flyktingungdomar. I dag skickar vi in vår tredje ansökan från en medarbetare.

Vi har tidigare skickat in två ansökningar. En från Dan Birger Nordman som kan läsas här och en från Sven-Arvid Ålänning som kan läsas här.

Vårljus
Martin Krook
Verksamhetschef
070 744 22 20
martin.krook@varljus.se

Angående anställning som handledare för ensamkommande flyktingungdomar i Danderyd. Referensnummer A583070.

Hej Martin!

Jag ser att ni söker handledare till ett boende för ensamkommande ungdomar i Danderyd. Otroligt att ni ska öppna asylboende i Danderyd, eller har ni redan gjort det? Det har i så fall undgått min radar. Visserligen har jag sett en del märkliga människor i kommunen den senaste tiden, en del ser ut som spöken, men nu inser jag att det kan beror på att politikerna fyller upp Sverige med människor som inte tillhör vårt svenska folk. Jag rör mig inte så ofta utanför Danderyd och håller mig mest i Djursholm där jag är född och uppvuxen. Det är min värld. Här bor det nästan enbart svenskar och det trivs vi ganska bra med.

Vi brukar hänga på bykrogen Monrads och tala om livets gåtor och skvallra om våra grannar och andra i Djursholm som har utmärkt sig på något sätt. Du vet om någon köper en Ferrari så syns det och om någon skiljer sig så vet alla. Vi håller koll på varandra men är vänner ändå på det där lite gammaldags trevliga svenska sättet, när man är ödmjuk och visar respekt även för människor man kanske inte gillar personligen.

Många av oss som bor här uppfattas som lite glassiga med våra märkeskläder, bakåtslick och artiga fraser som vi fått med oss med modermjölken. Att bo i en helsvensk ort ställer krav på att man uppför sig väl och kan kommunicera med enstaka ord, blickar och miner. Äkta svenskar vet exakt vad det handlar om. Äkta svenskar är som en enda stor familj med gemensamma rötter och det har gjort oss samarbetskunniga. Vi svenskar är experter på att fungera väl i grupp. Det är därför Sverige på 1960-talet blev världens mest framgångsrika nation.

Jag är en så kallad helyllesvensk. Jag har svenska rötter så långt det går att spåra, men en och annan dansk eller annan nordbo finns med släktträdet utan att det stör oss. Men en äktsvensk är noga med det svenska arvet som är ett arv att vara stolt över – om man nu inte är en förfallen människa utan alla de kvaliteter som utmärker en helyllesvensk.

Jag har en farfar som kommer från Dalsland. Han var bonde som så många andra var på hans tid. Idag finns nästan inga bönder kvar och landsbygden överges för att politikerna satsar på urbanisering, förtätning och storstäder i stället för att utveckla den landsbygd som vi hållit levande i generationer så långt det går att spåra.

Innan min farfar dog så framhöll han ofta hur viktigt det är att vårda det svenska arvet. Med det menade han att vi ska hålla ihop inom folkgruppen och att vi svenskar ska gifta oss och bilda familj med andra svenskar så att det svenska livet kan fortsätta till den yttersta tiden. Han var militär när han var ung och fick en utbildning som svenska män idag inte får.

Var stolt över ditt ursprung sade han ofta till mig. Jag har burit med mig det och tänker mig en framtid där jag rekommenderar andra svenskar att vara lika stolta och vårda de goda egenskaper vi har ärvt av våra fäder.

Nu ska jag berätta hur min farfar dog. Det är något som du bör känna till. För om jag blir din arbetskamrat kommer du att vara förberedd på en del tankar jag har med mig in på arbetsplatsen.

Min farfar bodde den sista tiden ensam på en äldreboende i form av radhus. Farmor hade dött i en fallolycka när hon skulle fylla 80 år. Farfar blev ledsen och livslusten tog slut. Han sålde sitt hus och flyttade då till äldreboendet som låg lantligt en mil från det tidigare hemmet. Det var en liten länga med sex hus intill varandra. Varje lägenhet hade en liten trädgård där man kunde odla lite bär, plantera blommar och buskar eller sitta och sola sig på sommaren. Bara tvåhundra meter från bostaden fanns en liten livsmedelbutik där han brukade göra sina inköp. En dag när han var på väg hem med sin matkasse blev han nedslagen ”av tvenne modiga män” som stal varorna, sparkade honom så att han föll i gatan och muddrade honom på allt han hade i fickorna. Det var inte så mycket för just den dagen hade han visserligen med sig plånboken till affären, men hade glömt att lägga pengar i den. När han kom till affären fick han handla på krita och skulle betala dagen efter. Så rånarna fick inte med sig något av värde.

Min farfar hade levt ett helt liv och aldrig gjort någon illa, istället framhöll han ofta hur viktigt det är att vara god och hjälpsam. Han dog på platsen. Gärningsmännen hade sparkat honom sönder och samman på ett mycket brutalt sätt.

Polisen efterlyste vittnen till brottet via lokaltidningen. Det fanns två vittnen som hade sett gärningsmännen och de hade lämnat upplysningar till polisen om hur de såg ut. Men när polisen efterlyste fler vittnen så vill de inte uppge något signalement. De vill tydligen inte ha hjälp av allmänheten att gripa någon gärningsman.

Men de som lämnat vittnesmål kunde lämna samstämmiga uppgifter. Det var två gärningsmän, bägge var ca 170-175 cm låga och mörkt klädda. De var svarthåriga och hade mörk hudfärg. ”Kanske zigenare” trodde en av dem. De hade sprungit till en bil som stod parkerad utanför affären och bilen hade bulgariska registreringsskyltar.

Ingen greps för brottet. Min farfar dödades av människor som någon jävla politiker hade släppt in i vårt land. Som du hör finns det en gräns för min artighet. Man kan inte vara artig mot människor som bär skulden till att människor dödas.

Men hans brutala död gjorde att många av hans kloka visdomsord klingade i mina öron, starkare och starkare för varje dag sedan han föll offer för ett samhälle i djupt förfall. Innan han dog gav av mig en bok. Den bästa bok jag någonsin har läst. Jag har redan läst den fyra-fem gånger. Så bra är den. Den heter ”Landet som försvann” och är mästerligt skriven av Julia Caesar. Den boken borde vara obligatorisk läsning på alla gymnasieskolor.

Min farfar sade ofta till mig att jag skulle gifta mig med en svensk kvinna och föra det svenska arvet vidare. Han sade att det är viktigt att hon kommer från en bra familj där det inte finns några trassliga relationer, skilsmässor eller annat negativt som kan gå i arv i nästa led. ”Den dagen du friar till en kvinna måste hon vara kapabel att bli bästa tänkbara mor åt era barn”, sade han och tillade ”när ni sedan har gift er är det er svenska plikt och skyldighet att hålla ihop hela livet. Klarar man inte det uppfyller man inte kravet på att vara helyllesvensk.”

Helyllesvensk! Nu fattade jag något som jag aldrig tidigare reflekterat över. Det är helyllesvenskar som utgör den svenska värdegrunden, som är ryggraden i vårt land, som bär nationen på sina axlar och försvarar den när den behöver försvaras. För att vara helyllesvensk måste man både vara svensk och leva svenskt! Annars är man inte äkta svensk.

När jag såg på min farfars gärning under hela hans liv så framstod han plötsligt som helyllesvenskarnas mest framstående föredöme. Han hade med livfull glädje gjort precis allt för sin familj, för sina barn, barnbarn och hela släkten. Han var en flockledare som såg till att flocken hade det bra. Hela hans liv präglades av godhet och att just han skulle dö en så fasansfull död är mycket tragiskt.

När jag tänker på min farfar som den gode flockledaren inser jag nu att hans efterkommande, som är ganska många, har tagit intryck och blivit lika goda, lika kloka och lika vänliga som han var under hela sitt liv.

Nu efterlyser jag helyllesvenskarna. Vi måste samlas och enas kring en idé om att rädda Sverige.

Jag tillbringade en dag på Södermalm i våras för att jag var tvungen att uträtta en del ärenden där. Det var helt chockartat och kändes som man kom till en annan planet. Folk gick klädda i trasor, var tatuerade över hela kroppen inklusive halsen och huvudet, hade nålar i näsan och munnen och de såg ut som zombies. Många unga kvinnor gick hand i hand med orientaliska och afrikanska män. Här fanns ingen stil alls, bara förfall. Varifrån kommer alla människor som inte har stil? Vem har uppfostrat dem? När jag tog mig nedför rulltrappan till tunnelbanan vid Medborgarplatsen blev jag nästan omkullsprungen av människor som talade eller skrek på främmande tungomål och gestikulerade vilt. Jag trodde för en stund att jag befann på en tunnelbana i Bagdad.

När jag väl kommit i vagnen sprang det omkring människor med lappar där det stod att deras mammor eller barn hade cancer och behövde jättemycket pengar till operationer och annat. Jag läste på en av lapparna och frågade kvinnan om hur sjuk hennes mamma var. Det visade sig att hon inte fattade vad jag sade. Hon kunde inte ett ord svenska. Vad fan gör hon i vårt land blev min naturliga reaktion, men artig som jag är skakade jag nekande på huvudet. Jag vill inte ge hennes något. Då tog hon fram en ny lapp där det stod att hon ville ha 50 kronor till mat. Jag tänkte skoja med henne och fråga om hon tar kort, men hann knappt tänka tanken förrän hon kvickt stoppade ned handen i min kavajficka och slet upp ett fodral som jag hade mina nyligen inköpta armanisolglasögon i. Det skedde precis när vagnen hade stannat vid Slussens t-banestation. Hon rusade ut ur vagnen och försvann som ett skott. Hon trodde nog att hon fick med sig en plånbok.

Efter en ganska besvärlig väg hem med flera andra incidenter så förstod jag att världen utanför Djursholm befinner sig i fritt fall. Djursholm är en liten helyllesvensk värd och världen utanför Djursholm är oändligt stor. Mina filosofiska utsvävningar gjorde att jag kom fram till hur man skapar en bättre värld. Man låter helyllesvenskar stå för barnafödandet i landet och inskränker rätten för dem som inte kan betraktas som helyllesvenskar att få gifta sig och bilda familj.

Om det odugliga trasproletariatet på Södermalm ersattes av helyllesvenskar så skulle vi få en annan anda i den förstörda stadsdelen som sprider ett otal konstiga idéer omkring sig. Om vi förbjöd diverse idioter att skaffa barn och lät helyllesvenskarna sköta reproduktionen så skulle vi få ett riktigt bra land att leva i. Den fasansfulla tanken som slog mig var att det kanske pågår ett folkligt ersättningsprogram, där helyllesvenskarna ska rensas ut och ersättas av zombies från hela världen. Men jag slog snabbt ifrån mig tanken och trodde nog att det inte kunde finnas människor som är så onda att de arbetar för att utrota det bästa som vi har i Sverige, helyllesvenskarna.

Jag har nu deklarerat ungefär vilka åsikter jag har. Tror du att jag passar för jobbet som handledare på asylboendet i Danderyd? Du kanske undrar varför jag så gärna vill ha tjänsten och nu ska jag förklara varför.

Eftersom du är verksamhetschef på boendet så utgår jag från att du med liv och lust arbetar för att Sverige ska fyllas upp med afghaner, somalier, irakier, eritreaner och andra människor från kulturer med genomsnittligt lågt IQ och med dysfunktionella samhällssystem, som blivit dysfunktionella för att befolkningens IQ är så lågt att de inte klarar av att uppnå det som man har uppnått i länder där befolkningarna har högre IQ.

Du heter Martin Krook. Jag utgår från att du är svensk, troligen inte helyllesvensk eftersom du arbetar med asylmottagning. Varför arbetar du med asylmottagning till Danderyd? Vad vill du uppnå?

Vad tror du kommer att hända med Sverige på sikt om man importerar fler människor från tredje världen varje dag än det föds svenskar? Tror du att det kommer att finnas några svenskar kvar i framtiden?

Jag vill ha jobbet för att jag vill rota i din hjärna och få fram orsaken till att du har tagit som uppgift att ge plats åt afghaner med genomsnittligt IQ på 84, somalier med genomsnittligt IQ på 68, irakier med genomsnittligt iQ på 87, eritreaner med genomsnittligt IQ på 85, syrier med genomsnittligt IQ på 83 och migranter från Kongo med ett genomsnittligt IQ på 65.

Vad är det som gör att man medvetet fyller upp Sverige med människor som har lågt IQ och därmed sänker genomsnittet för alla som bor i Sverige. Sveriges genomsnittliga IQ har redan sjunkit på grund av den stora invandringen från tredje världen, vilket syns i våra förorter som mer och mer liknar de kaosartade områden som migranterna kommer från.

Jag är nyfiken på om det är svenskar med lågt IQ som ligger bakom asylmottagningen och som på grund av sin svagt utvecklade intelligens tror att en sådan politik inte påverkar Sverige negativt. Man måste ha ganska långsam tankeförmåga för att med vilja ge stöd åt en politik som tar död på det svenska samhället.

Innan jag bestämmer mig för om jag vill ha jobbet vill jag ha svar på några frågor från dig.

Varför arbetar du med asylmottagning?

Tror du att du hjälper det svenska samhället och att Sverige blir bättre om man massimporterar människor från tredje världen?

Hur lång tid tror du det tar innan svenskarna blir i minoritet i sitt eget land?

Är du svensk?

Var bor du?

Kan du tänka dig att bo i Rinkeby?

Vill du inte att Sverige ska vara svenskt även i framtiden?

Accepterar du människor i din omgivning som vill att Sverige ska vara ett svensk land?

Har du några arbetskamrater som vill att Sverige ska vara ett svenskt land?

Kan du tänka dig att arbeta tillsammans med någon som vill att Sverige ska vara ett svenskt land?

Den sista frågan är en nyckelfråga. Om du inte kan tänka dig att arbeta tillsammans med någon som vill att Sverige ska vara svenskt, så vill jag veta orsaken. Är du rädd för att förlora eventuella debatter och orolig för att stå där utan några bra argument?

Om du kan tänka dig att arbeta tillsammans med någon som vill att Sverige ska vara svenskt, så tar jag jobbet.

För bara några decennier sedan tog de flesta svenskar det för givet att Sverige skulle vara svenskt i all framtid. Sedan har något hänt. Jag vill undersöka vad som har hänt och hur det kunde hända.

Jag har lärarutbildning och skulle nog passa bra för jobbet. Om jag får det tänkte jag också göra några vetenskapliga undersökningar på asylboendet – och kanske på andra asylboenden som ni driver. Ett sådant projekt är att undersöka IQ-nivån på migranterna och se om den stämmer överens med tidigare forskning som säger att den är genomsnittligt låg i tredje världen.

Då kan man ganska lätt få fram ett resultat som visar vart Sverige är på väg. Jag skulle också vilja undersöka den svenska personalens IQ-nivå för att få reda på om den är lägre än genomsnittet för svenska folket. Min teori är att så är fallet.

Om jag får tjänsten som handledare tänkte jag börja med att undersöka din IQ-nivå. Jag hoppas du finner det lämpligt och att du ställer upp för den goda sakens skull. Vi måste få klarhet i om det är känslor eller logik som styr över det migrationspolitiska projektet, ett projekt som helyllesvenskar ogillar starkt. Vi helyllesvenskar vill få bukt med spridningen av obehagliga människor i vårt land. Vi vill återskapa hela Sverige till det helylleland som det var för inte så länge sedan. Det kommer att ställa krav på att vi hjälps åt att skeppa tillbaka migranterna till de platser de kom från innan de trängde in i vårt land. Alla asylboenden kan därför bli exitboende där man planerar hemresan för de boende istället för att de dem livslångt uppehälle i vårt land. Jag kan tänka mig att bli verksamhetschef på ett sådant boende.

Carl-Erik Borgenberg
asylkaos.wordpress.com

PS. Mina betyg skickar jag när du har svarat på frågorna. DS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s