Avpixlat är en orm som talar med dubbla tungor

Ofta förekommer många intressanta och bra texter, reportage och annat på Avpixlat som visar att sajten är kritisk till den förda invandringspolitiken. Men gång på gång publicerar de märkliga texter som riktar sig mot mera vettiga invandringskritiker. När konflikten mellan SD och SDU tog form var det uppenbart att Avpixlat tog parti för partitoppens maktmissbruk mot SDU. Om man kritiserade Jimmie Åkesson, Rickard Jomshof och Mattias Karlsson märkliga beteenden i kommentarsfälten på Avpixlat kunde man stängas av.

Blek invandringskritik är tillåten på Avpixlat, men det är i praktiken inte tillåtet att försvara de etniska svenskarnas rätt till sitt eget land. Å ena sidan är alltså invandringskritik tillåten, men å andra sidan är varje form av invandringskritik som resonerar kring etnicitet och vår rätt som folk att försvara vårt land näst intill förbjuden.

Avpixlat har fått en märklig skribent som heter John Gustavsson. Enligt beskrivningen av honom är han ekonom och har större delen av sitt liv bott i Storbritannien. Det framgår inte om han har en brittisk förälder. Han är en person som vänder sig direkt mot människor som försöker propagera eller agera mot det maktetablissemang som kontrollerar politiken i vårt land och i många andra länder. Avpixlat har nu upplåtit utrymme åt honom för att han ska kunna angripa Donald Trump.

Nu är Donald Trump inte perfekt, det existerar inga perfekta personer vilket det märkligt nog finns en del som tror. Alla har fel och brister. Donald Trump har däremot utvecklat politiska idéer som om de omsätts till politik kan leda USA bort från den extrema exceptionalismen, globalismen och finanselitens kontroll över samhällsutvecklingen.

John Gustavsson har Donald Trump som ett personligt hatobjekt. Den 17 oktober skrev han på sin blogg:

Donald Trump is an absolute, unmitigated disaster. This is not the media’s fault, it’s not his advisers fault, it’s not the GOP establishment’s fault, it’s his fault.

Johan Gustavsson anser att Donald Trump är en katastrof. Han har full rätt att tycka precis vad han vill, men att Avpixlat publicerar ett osammanhängande angrepp på Donald Trump när all kritik borde riktas mot den korrumperade och lögnaktiga Hillary Clinton är talande för Avpixlats brist på trovärdighet.

John Gustavsson har som politisk favorit den republikanske senatorn Ben Sasse som är en av de republikaner som tydligast av alla republikaner tagit avstånd från Donald Trump. Sasse har uppmanat Donald Trump att dra tillbaka sin kandidatur och hans kampanj mot Trump har naturligtvis fått stöd från media som ogillar Trump. Sasse är i själva verket en del av de problem som USA har och som har gjort att Trump vunnit så många amerikaners hjärtan.

Den konservative journalisten Sean Hannity har anklagat Ben Sasse för att ha underlåtit att skapa cybersäkerhet i det amerikanska samhället. Som senator är han en av de ansvariga för bristerna. Han är helt enkelt en del av det etablissemang som driver USA mot mera globalism. Huvudskälet till att Gustavsson stöder Sasse är att Sasse är en stark motståndare till Trump. Exakt vad Gustavssons hat mot Trump består i vet han bara själv. I artikeln i Avpixlat framträder en del märkliga påståenden.

John Gustavsson frågar:

Är Donald Trump den vi vill ha som den internationella anti-etablissemangsrörelsens ledare?

Det finns ingen ”internationell anti-etablissemangsrörelse”, det finns däremot många nationella ”anti-etablissemangsrörelser”, som inte per automatik är nationalistiska, patriotiska eller invandringskritiska. ”Anti-etablissemangsrörelser” ser helt olika ut beroende på i vilka länder de framträder och hur etablissemanget ser ut.

Därefter skriver Gustavsson:

Först måste vi förstå att motstånd mot etablissemanget är farligt. Inte dåligt; men farligt – det är likt elden som ju både kan värma hus och bränna ner dem. Så kan man sammanfatta det historien har att lära oss om anti-etablissemangsrörelser.

John Gustavssons tes är att det är farligt att bekämpa ett politiskt etablissemang. Det är ingen som motsäger att det kan var farligt, men om det är farligt så har vi att göra med ett etablissemang som per definition är farligt och just därför bör bekämpas.

Trumps inhopp i den politiska debatten och i den amerikanska valrörelsen visar på behovet av en ny politik som utmanar det korrumperade etablissemanget. Det är ingen tillfällighet att Trump fått fler röster i primärvalet än någon annan republikan före honom. Amerikanerna är så trötta på makthavarna att de i stora skaror slutit upp bakom Trumps politik – trots att han inte på något sätt är perfekt. Samtidigt har maktens megafoner, de stora tidningarna, TV-bolagen och storfinansen agerat kraftfullt för att stoppa Trump. De lägger ned miljarder och översköljer TV, radio och tidningar med negativ reklam i sina försök att stoppa honom.

John Gustavsson ger några exempel på ”anti-etablissemangsrörelser”:

  • Ryska revolutionen och kommunismen som en anti-etablissemangsrörelse.
  • Tyska revolutionen och nationalsocialismen som en anti-etablissemangsrörelse.
  • Den kubanska revolutionen och kommunismen som en anti-etablissemangsrörelse.

 John Gustavsson:

Både Lenin, Hitler och Castro var ledare för sina respektive länders anti-etablissemangsrörelser. Betyder det att man inte ska stå upp mot etablissemanget? Absolut inte! Men, det vi kan lära oss av historien är att när man gör motstånd mot etablissemanget så måste man komma ihåg två saker: Först och främst att det alltid kan bli värre.

Det är nog ingen som förnekar att en samhällsförändring kan leda till något värre. Det ser vi i de flesta samhällen där makthavarnas globaliseringspolitik gjort allt värre i de västerländska samhällen som utsatts för denna globalisering. Mångkulturpolitiken är en globalistisk revolution som vänder sig mot inhemska befolkningars rätt till sina egna länder.

Gustavssons ”analys” av de nämnda samhällsförändringarna under första hälften av förra århundradet är inte bara gravt förenklade utan också meningslösa om man inte försöker förstå den tid som var och de förutsättningar som fanns – eller saknades – där revolutionerna ägde rum. Varje stat som utvecklar en totalitär politik skapar också grogrund för revolutioner eller motrevolutioner som kan bli kraftfulla och brutala eftersom makthavarna inte frivilligt eller på fredlig väg vill släppa ifrån sig makten. I östra Europa har vi däremot sett hur ”anti-etablissemangsrörelser” befriade folken från det kommunistiska oket vilket ledde till stora samhällsförbättringar i de flesta östeuropeiska länder. Törsten efter riktig demokrati, yttrandefrihet och mera välstånd var så omfattande att samhällsförändringarna som genomdrevs efter folkliga resningar knappt mötte något motstånd. 

Idag är törsten efter en ny politik så stor i USA att amerikanerna efterhand gav sitt stöd åt den kandidat som var bäst på att formulera kritik mot den skadliga politik som makthavarna har bedrivit under många år. Det är en revolution som pågår, men hur den ska sluta är det ingen som vet. Globaliseringen tömmer amerikanska industrier som flyttar till Kina och Mexico, den öppnar gränserna för storskalig invandring och bidrar till ett samhälle där medborgarna saknar inflytande över utvecklingen.

John Gustavsson skriver:

Alltid, oavsett hur illa man tycker att den rådande situationen är, så kan det bli ännu värre. Och vidare, på grund av det, så måste man vara försiktig med vilka partier och kandidater man stöder – det ska inte räcka att de är ”emot etablissemanget” utan man måste kräva att det parti man röstar på har en plan som faktiskt skulle göra saker bättre, inte bara ”annorlunda”.

John Gustavsson tror att väljarna som röstat fram sin republikanske kandidat inte är kapabla att tänka. Faktum är att de vet exakt vad de gör. De har länge önskat en kandidat som driver de frågor som Donald Trump nu tar upp. Det amerikanska etablissemanget med sina tidningar, tv-kanaler och liberala tankesmedjor har i decennier agerat för att tysta debatter om invandring och globalisering och när Donald Trump tar tag i dessa frågor väcker det stora förhoppningar om samhällsförändringar till det bättre. Det är en positiv revolution som kan stå inför dörren om Trump vinner.

John Gustavsson oroar sig över att Trump ”kan vara en framtida Hitler”. Varför just en Hitler? Är det för att Gustavsson försöker jämföra Trump med den person som makthavare alltid använder sig av när de vill skrämma bort väljare. Det finns förmodligen ingen person som gör så mycket nytta för dagens makthavare som Hitler. Han används som ett spöke för att demonisera politiker som man ogillar oavsett om det finns någon relevant koppling mellan Hitler och den demoniserade politiker eller inte. Greppet som Gustavsson använder är inte bara ohederligt, det finns inga politiska likheter och inte heller några personliga sådana.

Genom att dra in Hitler i sammanhanget har Gustavsson redan förlorat all trovärdighet.

Gustavsson är oroad över att Trump kan vara en narcissist. Men Gustavsson tycks inte ha funderat över om Hillary Clinton, Barack Obama eller andra ledande politiker kan vara narcissister. Det finns sannolikt ett drag av narcissism hos de flesta ledande politiker, men det behöver inte alltid vara av ondo. Det kan i många fall vara en styrka att hysa stor tilltro till sig själv och den egna politiken, det gäller särskilt om den förda politiken är till gagn för folket och inte bara för en liten klick makthavare.

John Gustavsson är rädd för att någon inom SD ska hysa sympatier för Donald Trump. Han skriver:

… genom att koppla SD till Trump så hoppas man kunna förhindra SD:s arbete med att nå nya väljare; ”Ska du verkligen rösta på dom? Dom stödde Trump, vill du verkligen att Sverige ska styras av en sån galning?”. Och om vi konservativa och nationalister inte tydligt tar avstånd från Trump, så finns risken att de lyckas.

I kommande delar i den här krönikeserien kommer jag djupdyka i vem Donald Trump egentligen är och varför han inte förtjänar vårt stöd.

John Gustavsson vill förmå sverigedemokrater att ta avstånd från Trump eller distansera sig från den politik som Trump driver. John Gustavsson kommer att skriva fler texter på Avpixlat som riktar sig mot den ende amerikanske kandidaten som vill bedriva en vettig politik som gagnar folket. Donald Trump är den ende som vill kontrollera gränserna och ta tillbaka jobben till USA. Han är den ende som utmanar mediamonopolen och den ende som på allvar vill skapa lag och ordning i USA.

Han är inte perfekt, men när Avpixlat hjälper till att demonisera Donald Trump – istället för att kritisera den genomkorrumperade Hillary Clinton och upplysa läsarna om hur farlig hon och hennes globaliseringspolitik är – så ser vi återigen att Avpixlat är en orm som talar med dubbla tungor.

One thought on “Avpixlat är en orm som talar med dubbla tungor”

  1. Mycket bra genmäle! Eftersom gamle Adolf var på tapeten igen kan man erinra sig hans uttalande om att ingen under 30 skulle få ägna sig åt politik, kloka ord, som J.G. bekräftar med sina omogna skrivelser.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s