Viktig artikel om 52 000 åldringsbrott på fem år har fått alldeles för lite spridning

Politiker, myndigheter och media i Sverige är specialister på att dölja allvarliga samhällsproblem som de själva bär skulden till. När någon då och då påpekar att utlänningar står i proportion till sitt antal står för oroväckande många brott brukar det avfärdas på olika sätt. Det kan heta att ”även svenskar begår brott” eller att ”de flesta brotten i Sverige begås av svenskar”. Detta är bara ett sätt att försöka undvika att konfronteras med de allvarliga problem som uppstår i Sverige sedan landet blev mångetniskt. De som bemöter kritik mot importerad brottslighet på det sättet visar inte någon vilja att försöka förstå de drabbade offren, som inte skulle ha blivit offer om vi hade kontrollerat våra gränser.

Den 1 november 2016 skrev Paula Neuding en krönika i Dagens Samhälle som handlade om de omfattande åldringsrånen i Sverige som sällan eller aldrig blir föremål för debatter, analyser eller ens presenteras som ett problem. I det totalitära Sverige försöker statskontrollerad media och myndigheterna dölja alla problem som politikerna har skapat i vårt land – det handlar om gigantiska problem som hotar vår själva existens som folk.

Många som läser alternativa medier vet att åldringsrån är en vidrig brottsform som har spritt sig som en farsot över landet sedan politikerna öppnade våra gränser för jordens alla kriminella att ta sig hit för att kunna terrorisera vår befolkning.

Paula Neuding skriver i sin artikel:

Kan statistiken verkligen stämma? Det är min första fråga till Håkan Carlsson, chef för polisens grupp Circa, Central Investigation Related to Crime Aliens, som sysslar med brott mot äldre i Sverige. Han bekräftar siffrorna: Under de senaste fem och ett halvt åren har över femtiotusen stölder och bedrägerier mot äldre och funktionshindrade anmälts. Över 29 000 fall gäller stölder i hemmet, över 23 000 gäller fickstölder och bedrägerier. Dessutom räknar polisen med ett stort mörkertal. Det handlar om en sårbar grupp, som inte alltid klarar av att anmäla.

Det handlar alltså om att 52 000 brott mot äldre har anmälts sedan 2011. På fem och ett halvt år blir det ungefär 26 åldringsbrott om dagen. Och då finns det ändå ett mörkertal som pekar på att antalet drabbade är högre.

Varje brott mot en enskild person är ett brott som måste beivras, men brotten mot äldre upplevs av många som särskilt osmakliga genom att de är många och att man ger sig på en svag grupp som sällan eller aldrig kan försvara sig mot överfall eller rån. De är inte sällan sjuka och kan drabbas av akut sjukdom eller avlida efter att ha utsatts för misshandel och rån.

I Sverige finns inga offentliga debatter om rånens omfattning eller vilka gärningsmännen är. I det totalitära Sverige som vi lever i lägger myndigheter och media istället locket på och försöker skydda gärningsmännen genom att inte uppge deras etnicitet, medborgarskap eller ursprung. Allmänheten ska helst hållas ovetande om följderna av öppna gränser och hur brottsbilden mot åldringar ser ut.

När Paula Neuding ringer Håkan Carlsson för att ställa frågor om hur stor andel av brotten som begås av inhemska respektive utländska ligor vill han inte svara på det. Han säger:

Det vill jag inte gå in på. Vi har ett samarbete med polisen i andra länder, och vi har även nationella ligor här. Hur förhållandena ser ut och vem som gör mest brott – för oss spelar det ingen roll. 

Det är anmärkningsvärt att i stort sett varenda chef i Sverige som har koppling till myndigheter och statliga organisationer vägrar att uttala sig och upplysa om det som allmänheten borde få veta.

Att rensa upp i byråkratträsket och sparka varenda myndighetschef framstår som en allt viktigare uppgift. Paula Neiding kommentera Carlssons svar:

I stället för att ge allmänheten den information man har om åldringsbrotten som fenomen har polisen valt att vända sig till de äldre och funktionshindrade i en informationskampanj om hur man skyddar sig mot brott. Med hjälp av bland andra PRO informerar polisen om hur ligorna opererar, och ber äldre vara vaksamma: De ska vara vaksamma när hemtjänsten ringer på dörren; De ska vara vaksamma om barnbarnen ringer och ber om pengar; De ska vara vaksamma om någon ringer från vården; De ska, kort sagt, vara vaksamma i en lång rad vardagliga situationer när de behöver sätta sin tillit till andra människor. 


Att brottslighet mot åldringar och funktionshindrade får pågå i en sådan skala är en skam för Sverige. Polisen måste berätta vad man vet om förövarnas internationella nätverk, möjligheterna till lagföring och huruvida stöldgodset försvinner utanför Sveriges gränser. Och frågan måste upp på den politiska agendan.

Frågan måste sannerligen upp på agendan, men en minst lika viktig fråga är att lista upp alla myndighetschefer som medverkar till att dölja allvarliga samhällsproblem som politrukerna har skapat. Det minsta vi ska kräva är att de sparkas från sina jobb.