Julia Caesar avslöjar Peter Wolodarski

Marieberg på södra Kungsholmen i Stockholm är historisk mark. Här lät hovtandläkaren Johan Ehrenreich 1758-59 uppföra Mariebergs porslinsfabrik. Han hade tänkt sig tillverka fint servisporslin och porslinständer till förmögna stockholmare, men fabriken blev framför allt känd för sin tillverkning av exklusiva kakelugnar. Totalt tillverkades bara omkring 90 Mariebergskakelugnar under porslinsfabrikens korta historia – 1788 brann fabriken ner till grunden. Tjugo av ugnarna står än i dag på Sturehofs slott. Att äga en Mariebergskakelugn är att äga en oskattbar klenod.

Under många år kunde stockholmarna plocka porslinsskärvor ur marken som minnen av Mariebergs stolta historia. Tvåhundratjugonio år efter den förgörande branden står ett 23 våningar högt huskomplex i Marieberg. Byggnaden utgör en välkänd profil i Stockholms stadsbild. Högst upp roterar motordrivna bokstäver i ett ständigt växelspel mellan DAGENS NYHETER och EXPRESSEN – en perpetuum mobile som har snurrat sedan DN-skrapan stod färdig 1964.

En politisk aktivist förklädd till journalist

I sitt chefsrum i byggnaden på den här historiska platsen sitter en av Sveriges mest agendadrivna politiska aktivister, förklädd till journalist. Hans namn är Peter Wolodarski. Han är 38 år. Sedan mars 2013 chefredaktör för Sveriges största morgontidning, Dagens Nyheter. På knappa fyra år har han lyckats med någonting alldeles oerhört och unikt i sitt slag: att sänka det som under nästan 150 år var flaggskeppet bland svenska dagstidningar till en propagandistisk boulevardblaska med politiskt/ideologiskt styrd lögnaktig kampanjjournalistik. Till och med maoisten Olof Lagercrantz’ Sovjet- och Kinapropaganda på 1960- och 70-talen har fått konkurrens ifråga om verklighetsförfalskning.

Gång på gång har DN avslöjats med publicering av rena lögner som Sandvikenrapporten  (31 maj 2014), historien om den påhittade brandmannen i Boden, ihopdiktad av Golnaz Hashemzadeh (3 juni 2014) och Henrik Brors’ famösa ljugversion av en OECD-rapport där han påstod att invandrare betalar mer till samhället än de får tillbaka (13 juni 2013).

Ett publicistiskt underbarn

Den första tidning Peter Wolodarski skrev i hette Kuiren. Han var tio år. Den skulle egentligen heta Kuriren, men på grund av felstavning blev det i stället Kuiren.

”Jag tyckte mycket om att göra tidning” har Peter Wolodarski berättat i en ledare.

Det hade varit en fördel för svenska mediekonsumenter om Peter Wolodarskis publicistiska gärning hade stannat där, men som tolvåring fortsatte han sin journalistiska bana som knattereporter i barn- och ungdomsprogrammet Barnjournalen i SVT. När han var 21 svävade en gloria av ”publicistiskt underbarn” över hans gestalt. Han blev ledarskribent på Expressen, och samma år började han hos Åke Ortmark i TV8. 2001 blev han ledarskribent på Dagens Nyheter, 2009 politisk redaktör.

Agendajournalistik och reportershopping

När Peter Wolodarski tillträdde som chefredaktör i mars 2013 gjorde han omedelbart två saker. Han deklarerade sina avsikter att bedriva agendajournalistik – i klartext politisk propaganda även på nyhetsplats, som av tradition ska hållas åtskild från opinionsmaterial.

Med välfylld plånbok gav han sig ut på reportershopping och köpte över Niklas Orrenius, 39, från grannen Expressen, där Orrenius hade utmärkt sig med den så kallade järnrörsskandalen som främsta merit.

”Nu har SD-topparnas drömmar om att bli insläppta i den politiska värmen blivit än mer avlägsna” lät det i Niklas Orrenius’ skadeglada dom över SD från den 25 november 2012.

Läs hela artikeln om Wolodarski: ”Hämnaren i Marieberg” här!