Etikett: expressen

Nya Tider granskar Thomas Mattsson

Nya Tider kommer att avslöja Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i en serie artiklar. Nya Tider skriver idag:

Vad vet vi om Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör och ansvarige utgivare? Inte mycket. Nya Tider granskar en av Sveriges mäktigaste medieaktörer, något som ingen annan media har gjort.

Ingen annan svensk tidning har förföljt, förtalat och hängt ut privatpersoner så som Expressen har gjort. Expressen är en tidning i kris. Under Mattssons ledarskap har Expressen varslat många medarbetare, upplagan har minskat stadigt och de är sedan flera år tillbaka klart mindre än konkurrenten Aftonbladet. Deras största inkomstkälla är reklam på hemsidan. Så hur mycket betalar Bonnierkoncernen Thomas Mattsson? Svaret finns i Nya Tider.

Thomas Mattsson vurmar för mångkultur, men hur bor han själv? Svaret finns i Nya Tider.

Vad har Thomas Mattsson för bolagsengagemang? Svaret finns i Nya Tider.

Detta och mycket mer kommer Nya Tider att avslöja i en serie artiklar om en av Sveriges minst omtyckta medieaktörer. Journalister ska granska makthavare. Ingen annan tidning har granskat Thomas Mattsson.

mattsson-port-600x390
I den här porten bor Thomas Mattson. Foto: Nya Tider.

Läs mer genom att ta en prenumeration på Nya Tider.

nya_tider

Expressen hänger ut människor som säger vad många tänker #asylkaos

Expressen är oroade över att det finns människor som vill försvara Sverige på det sätt som man normalt försvarar sitt land, genom olika typer av självförsvarsaktioner. När Engelbrekt försvarade folket var det inte med argument utan med våld, när norska och danska motståndsmän försvarade sina länder från tysk ockupation så var det inte med argument utan med våld.

Beroende på hur det politiska förtrycket ser ut i ett land så anpassar man sin försvarsförmåga eller sina handlingar till det. I Sverige är det möjligt att försvara landet – om man vill. I länder som Nordkorea går det inte att göra det utan att förmodligen bli avrättad direkt.

Våra förfäder som försvarade landet riskerade inte bara sina liv, allt de hade skapat för sina familjer togs ifrån dem, men trots det vågade många offra precis allt – för sitt land. Vi har våra förfäder att tacka för mycket, nu är det vår plikt att tacka dem för vad de gjorde för Sverige genom att själva försvara vårt land, landet som också är våra förfäders. Om vi inte försvarar landet nu när det behövs kommer vi att förlora det.

sverige-invaderas

Expressen ägs av familjen Bonnier som terroriserar svenska folket med sin agendajournalistik och sina kampanjer för öppna att gränserna så att Sverige går sönder.

Expressen samarbetar med kriminella vänstergrupper för att spåra upp invandringskritiker och hänga ut dem som om de – invandringskritikerna – vore kriminella.

Det hela är bara en fråga om vilket sida i kriget man befinner sig på. Expressen befinner sig på den fientliga sidan och använder sin makt och sina resurser för att bedriva krigföring mot svenskar som älskar sitt land och inte vill se landet förstöras. De hänger ofta ut människor som varken kan eller får försvara sig eller sin position. Bonniers taktik är huvudsakligen att hänga ut människor som ibland gör en del ogenomtänkta uttalanden eller som har en bakgrund som inte är den allra bästa.

Det är en medveten strategi för att hoppas få med sig stora delar av allmänheten mot ”rasisterna” som framställs som en skock halvkriminella idioter.

Expressen ”avslöjar” idag att det finns slutna facebookgrupper där man ”hetsar till våld och nya attentat mot asylboenden”. De som hetsar mest av alla är ”våldsdömda, kända nazister och mc-krimininella”. I själva verket är det Expressen som hetsar mot svenska folket.

Tidningens så kallade ”granskning” är ett sammelsurium av anklagelser mot Sverigedemokraterna och tidningen använder arga och upprörda människors tankar och åsikter om asylpolitiken för att misstänkliggöra alla som ifrågasätter den vansinniga politiken som driver mot Sverige mot en avgrund – en politik som Expressen och Bonnierkoncernen står bakom.

Nu när det finns människor som ser sitt land förblöda av en främlingsinvasion av aldrig skådat slag, så försöker tidningen skapa en hatstämning mot svenskar som ogillar invasionen. Tidningen försöker inte ens förstå invandringskritikernas åsikter eftersom de hatar alla invandringskritiker lika mycket oavsett om de är sofistikerade intellektuella eller vanliga knegare som på vardagssvenska säger vad de tycker.

Expressens krig mot invandringskritiker har nu letat sig in i slutna forum på nätet där en viss frispråkighet förekommer, ungefär på samma sätt som det förekommer frispråkighet i de egna hemmen i de flesta familjer.

Den är ingen som förvånas längre över att det finns folk som gläds åt att asylboenden brinner eftersom deras frustration över att aldrig få sin röst hörd sedan länge har övergått till hopplöshet och en önskan om rent fysiska angrepp på fiendens installationer där kolonisatörer huseras på skattebetalarnas bekostnad, skattebetalare som blir bestulna både på sina pengar och på sitt land.

Kent Ekeroths starka tal i Trelleborg används av media för att hetsa både mot Ekeroth själv och mot Sverigedemokraterna. Ekeroth förklarade där hur viktigt det är att överklaga asylboenden och kämpa på olika sätt för att stoppa dem. Han uppmanade svenskarna att gå man ur huse för att hindra expansionen av fler moskéer och flyktingförläggningar. ”Vi ska visa dom att nu smäller det” sade Ekeroth och menade att nu kommer vi att reagera och göra något åt asylinvasionen. Det togs av våra lögnaktiga medier och agendajournalister till intäkt för att SD inspirerat till attentat mot asylboenden.

Det startades ett drev mot Ekeroth och SD anklagades nu öppet av journalister och politiker för att vara ansvariga för bränderna. I själva verket var det ju politikerna själva som hade ansvaret som skapat såväl asylboenden som kritiska röster då de låter våra gränser stå helt öppna. Det är Stefan Löfvens fel att det förekommer brottslighet som är relaterad till mångkultur och massinvandring. Svenska folket har inte bett om att få se sitt land invaderas av somalier, irakier, syrier, afghaner, eritreaner och andra folk.

Drevet mot Ekeroth handlar om att media vill att vi ska ”tona ned retoriken”, dvs vi ska sluta använda starka ord mot politikerna som förstör Sverige. Svaret måste bli ”fan heller vi tiger”.

De fyller upp Sverige med främlingar utan att bry sig om vad folkmajoriteten tycker. Vi har redan 1,6 miljoner utlandsfödda i landet, men det räcker inte för Bonnierkoncernen. De vill radera ut hela det svenska Sverige med hjälp av storskalig massinvandring som saknar motstycke i vår historia.

Expressen säger att det har brunnit på 23 asylboenden i år. Men ingen har gripits och ingen vet något om brandorsaken, vilka eventuella gärningsmännen är eller varför de möjligtvis har tänt på byggnaderna. Expressen hade ju i förbigående kunnat säga att det brunnit över 3 000 gånger under 15 år på skolor och att dessa bränder är en följd av mångkulturen. Men det vill man inte. Alla problem som mångkulturen skapar ska döljas och istället försöker man skuldbelägga svenskar som har starka åsikter om hur politikerna och media förstör deras land.

Inrikesministern Anders Ygeman (S) uttalar sig och menar att polisen ser en ”tilltagande främlingfientlighet”. Det är en ren lögn från polisen.

Vad vi ser är ett ökat intresse från svenskar att vilja försvara sitt land, ingen annat.

Däremot är viljan att försvara landet lika varierande som metoderna man vill använda i sitt försvar. Svenska folket har inget organiserat självförsvar och därför skulle man kunna kalla de försvarshandlingar som ändå förekommer för ”spontanförsvar”.

Nyligen arrangerade en grupp invandringskritiker en demonstration på Sergels Torg som besöktes av ca 300-500 personer, uppgifterna varierar. Det hölls några tal och tanken hos arrangören är att återkomma regelbundet med fler demonstrationer. Det är en del av det svenska självförsvaret. Sedan finns det andra grupper som arbetar med andra koncept och på andra sätt, kanske med flygbladsutdelningar och liknande. Alla arbetsmetoder behövs och alla individer behövs vare sig de är ”mjuka” eller ”hårda” invandringskritiker. Genom att sträva åt ungefär samma håll kan vi uppnå resultat.

folkets-demonstration
Folkets demonstration den 1 november 2015, ett av många bra initiativ

Det fyller ingen funktion att beklaga sig över att den ena eller den andra gruppen eller individen arbetar på ett sätt som man själv inte uppskattar eller gnälla på människor som ändå gör något. Alla behövs i kampen för svensk överlevnad.

Även de människor som Expressen nu hänger ut som ondskefulla rasister behövs i kampen för Sverige. Det hade varit värre om de nu uthängda hade stått på fiendesidan i det ställningskrig som råder i landet.

En av facebookgrupperna som Expressen ogillar har det pigga namnet ”Beväpna Sverige” vilket sannolikt gav Expressens chefredaktör en så stor chock att se att han genast beordrade en hatkampanj mot gruppen. Sidan startades av en person som ställde upp för SD i valet 2014. Till Expressens förtvivlan innehåller gruppen personer som är ”tungt kriminella” och har bakgrund i ”90-talets nynazistiska rörelse”.

Sedan hänger tidningen ut ett antal personer med namn och bild och informerar läsarna om vilka domar de har på sig och citerar några av deras ilskna kommentarer där de i flera fall önskar att fler asylboenden gott kunna brinna upp. Tanken om att elda upp asylboenden får medhåll från många som uppenbarligen i desperation ser sitt land förloras. Andra som tidningen pratat med tar avstånd från allt våld och menar att det finns andra sätt att arbeta på.

Det finns andra sätt att arbeta på och det är med hjälp av kraftfull opinionsbildning man ska arbeta. Däremot finns det människor som i ren desperation vill ta till andra metoder för att de känner sig inträngda i ett hörn när politikerna torterar dem med en politik som förstör landet.

Vad som sägs i det slutna facebook-grupperna är ändå av intresse för det är vad många vanliga svenssons säger hemma i soffan. Det är sannolikt inte många som gråter om ett asylboende brinner upp utan ser det som en följd av det tillstånd som Sverige befinner sig i.

Sverige är i fara och då vill vi försvara landet.

Vi befinner oss i ett krigsliknande tillstånd där kriget består av allt utom vapen. Vi svenskar har rätt att försvara vårt land och på vilket sätt man väljer att försvara landet är upp till var och en – så länge vi inte har ett organiserat försvar.

Vi förordar alla lagliga metoder som står till buds, men eftersom lagarna skärps snart och alla kommuner tvingas att ta emot asylsökande så kommer inte alla att nöja sig med lagliga metoder   – eftersom lagen förtrycker svenska folket.

Om andra förtryckta folk hade nöjt sig med att ”följa lagen” så hade de inte kunnat göra sig av med förtryckarna. Det finns gott om sådana exempel. Det finns också exempel på hur regimer störtat sitt folk i fördärvet för att det inte fanns någon kraftfull opposition som vågade ta strid mot förtryckarna.

Det principiellt viktiga är att man skapar egna nätverk där man uträttar det man vill uträtta. Några förslag finns här.

Andra kan hitta på egna förslag som är bättre. Det är en stor fördel om man på en ort kan samla några liksinnade och protestera så kraftfullt mot ett asylboende att det måste upphöra eller flytta. Om det är privata aktörer som driver boendet kan man agera mot dem genom att bojkotta alla deras verksamheter och informera grannar och andra om vilka fula fiskar de är som profiterar på en politik som slår sönder Sverige.

Det finns mycket att göra för var och en som vill göra något. Kom ihåg: Sverige är vårt land, vi har rätt att försvara det.

försvara-sverige

Relaterat:

High Chaparral i Gnosjö tar emot 393 asylsökande

Hällnäs med 259 invånare tar emot 120 asylsökande

Lundsbrunns kurort kan få 870 asylsökande

Bojkotta företag som stöder regeringens skadliga invandringspolitik

Småkommuner måste vara beredda på social oro

Svenskarna i minoritet år 2025

Sverige är ett belägrat land

Vi måste stoppa invasionen

Tyst i media om 3 000 skolbränder

20 miljoner asylsökande – Sverige kan gå under

byt-ut-politikerna-innan-de-byter-ut-folket1

Stämningsansökan inlämnad mot Expressens chefredaktör Thomas Mattsson

Fria Tider meddelar idag att Expressens chefredaktör Thomas Mattsson åtalas för grovt förtal. Orsaken till åtalet är att Expressen hängde ut en person som ”näthatare” med namn och bild och påstod att han skrivit kommentarer som han var oskyldig till. Efter uthängningen började Fria Tider samla in pengar till stöd för den uthängde och för att kunna åtala Expressen. Avpixlat och Exponerat ställde också upp med en kampanj för att samla in medel och de tre sajternas kampanj resulterade i över 536 000 kr som nu kan användas till åtalet.

Fria Tider har sedan 2013 försökt nå Thomas Mattsson för en kommentar men inte lyckats. Stämningsansökan mot Thomas Matsson lämnades in idag.

Relaterat:

Fria Tider – Åtal väcks mot Thomas Mattsson.

Niklas Orrenius blev galen av att bli kritiserad av Julia Caesar

I dagens DN skriver Niklas Orrenius ihop en text om vad som föregick mötet med Julia Caesar och hur han reagerat på texter från alternativa medier. Fram träder bilder av honom som en lögnare, en agendajournalist med snedvriden verklighetsuppfattning och en person med hämndbehov.

Niklas_Orrenius_julia_caesar

Det är en lång text, över 3 000 ord han har bemödat sig att på ihop för att på bästa läsbara plats i en av landets största tidningar försöka få med sig läsarna i tron att han är saklig och välmenande journalist som vill upplysa allmänheten om den onda rasismen. Han vill också försöka få läsarna att tro att Julia Caesar och alternativa medier huvudsakligen är rasister, farliga människor som ”näthatar” invandare och andra svaga grupper.

Innan vi försöker kommentera hans hatkampanj mot alternativa medier och mot Julia Caesar måste man förstå vad som ligger till grund för hans intresse för just Caesar. Julia Caesar har i många år skrivit krönikor på bloggen Snaphanen.dk som är starkt kritiska till den svenska invandringspolitiken och till aktörerna som försvarar den.

Hennes texter har präglats av saklighet då hon till skillnad från etablerade journalister varit noggrann i sin kontroll av fakta. Hennes udd har riktats mot agendajournalister som Niklas Orrenius och många andra. I februari 2014 skrev hon en längre kritisk text om Niklas Orrenius där hon sammanfattade hans journalistiska arbete så här:

Niklas Orrenius är nämligen en av de politiska aktivister som under täckmantel av journalistik driver Sverige käpprätt åt helvete. Med en kombination av manipulation och guilt by association intar han en av tätplatserna i den pågående åsiktsförföljelsen och skuldbeläggningen av svenska folket.

Från den dagen Orrenius fick läsa att någon för första gången vågade ta heder och ära av honom, avslöjade honom som en simpel människa, började han ruva på hämnden. Han blev helt enkelt galen av att bli kritiserad. Likt människor som inte tål några oförrätter och vill hämnas, inte sällan med hjälp av psykisk terror och hot, skulle Orrenius med hjälp av sitt inflytande som journalist kunna uppnå betydligt större skada. Som torped åt Peter Wolodarski kan han stigmatisera sina offer, hänga ut dem inför hela svenska folket och med hjälp av vännerna inom extremvänstern utsätta offren för permanenta dödshot.

Julia Caesar fortsatte nu att skriva sina krönikor, medan Bonnier i möte med Orrenius lovade de resurser som behövs för att inte bara avslöja hennes identitet utan också för att karaktärsmörda henne och skapa hotbilder så att hon inte kan känna sig säker någonstans. Det är så den bonnierska dramaturgin fungerar. Leta upp, avslöja, skriv massor, demonisera, statuera exempel, skapa hotbilder mot offret, låt offret vrida sig i plågor, låt sedan kriminella vänsterextremister utföra de hot eller brott som Bonnier själva inte vill skylta med, men skriv så att vänstern inspireras till grövre hot mot offret.

Niklas Orrenius ville nu statuera exempel. Han lyckades inte bara ta reda på Julia Caesars identitet, han tog också reda på hennes vanor och fick fram att hon brukade besöka en sommarstuga och vistas där under vissa perioder. Hur han fått reda på allt kring Caesar, kan kvitta. DN har ett nätverk av människor som de kan anlita för nästan vad som helst. Vill de kan de komma på hembesök till vem som helst när som helst, medan de själva gjort sig oanträffbara och har hemliga adresser. Är det inte så som polis andra myndigheter opererar i totalitära stater?

I augusti 2015, skriver Orrenius, att han är på väg till en sommarsuga. Där bor ”pseudonymen Julia Caesar och jag är ganska nyfiken på henne”. Redan här inleder Orrenius sin hämnd. Nu är han på väg till offret som han snart ska slakta, psedonymen som han och Annika Hamrud med hjälp av Bonniermedia ska hänga ut och skända. Det trots att Julia Caesar är sjuklig och fysiskt svag och bara har använt sin lagliga yttrandefrihet för att berätta vad hon tycker om politiken i Sverige. Och det trots att hon har fullt legitima åsikter om svensk invandringspolitik, åsikter som dessutom innebär ett ansvarstagande för Sverige och kritik mot de krafter som vill söndra vårt land.

Orrenius accepterar inte hennes åsikter. Under lång tid har han och andra journalister funderat på hur de ska bemöta henne, men kommit fram till att det inte går. Hon har nämligen rätt i allt hon skriver och vinner sålunda över allt fler på sin sida.

Niklas Orrenius inledningsvis att själv kalla Julia Caesar rasist och lägger ansvaret på någon annan anonym medarbetare på DN.

”En gång var hon en etablerad reporter på DN, känd för sina socialreportage. Hon gav ut böcker om funktionshinder. Sen blev hon rasist, sammanfattar en före detta arbetskamrat.”

Återigen detta stigmatiserande ord. Rasist! Det används frekvent av journalister enbart för att smutskasta invandringskritiker och det används alltid av journalister som saknar bättre argument. Varje gång det används så har den som använder ordet mot någon redan förlorat debatten. När det gäller Julia Caesar så är journalisterna oförmögna att ”ta debatten” med henne. Det hade kunna låta henne publicera en krönika i DN och sedan bemött texten med andra eller bättre argument. Det har inte skett eftersom media under alla år som Julia Caesar skrivit krönikor försökte låtsas som om hon inte fanns.

När Orrenius är på väg till sitt slaktoffer hämtar han styrka från en av hennes krönikor som han har med sig och upprörs av.

Han läser ur texten:

”Den massiva invandringen från låg-IQ-länder i tredje världen förändrar för all framtid mottagarländernas genomsnittliga IQ och därmed också ekonomi, välfärd och på sikt möjligheten att bibehålla ett demokratiskt statsskick.”

Han kommenterar den inte. Han bemöter den inte, men upprörs ändå av den.

Julia Caesars text ger en korrekt bild av vad som sker. Den går inte att säga emot utan att ljuga eller lägga ut dimridåer och försköna verkligheten.

När Niklas Orrenius börjar närma sig sommarstugan tittar han åter ner i några av de texter som Caesar skrivit och läser:

”Efter 45 års massinvandring kan ingen påstå att invandrare från Mellanöstern och Afrika är som vi. I muslimsk kultur är det legitimt att våldta en kvinna om hon inte täcker sig med stora tygsjok.”

Sedan kommer ordet ”rasist” från Orrenius själv. Julia Caesar är enligt honom rasist för att hon kommenterar muslimsk kultur. Orrenius förlorade debatten. Han har inga argument.

Trots att Julia Caesar inte är rasist, ville han ändå veta ”hur hon blev det” och därmed var den första delen av stigmatiseringen fastställd och utförd.

Julia Caesar har nu definierats som rasist. Inte som invandringskriker, inte som författare eller krönikör, inte som något annat än just rasist.

Niklas Orrenius påstår att han vill veta varför hon valde att vara anonym. Om man ställer sig den frågan om en person och verkligen är nyfiken på orsaken så kan man, om man har adressen, skicka ett brev och ställa frågor. Om det inte kommer något svar eller om personen förklarar orsaken i ett svar så bör man respektera det.

Niklas Orrenius har inga så seriösa intentioner utan intalade sig själv att han bör ha ett antal frågor i beredskap för att legitimera sitt ovälkomna hembesök. Det är lättare att slakta någon om man låtsas ha en orsak.

Innan Niklas Orrenius kliver ut bilen utanför Julia Caesars sommarstuga tittar han en sista gång ned på de papper han har med sig och läser för sig själv ytterligare ett stycke ut hennes text:

”Sedan andra världskriget har vi blivit indoktrinerade med den ideologiskt betingade myten att det inte existerar några raser och därför heller inga rasskillnader.”

Nu är Orrenius laddad. Hatet mot Julia Caesar har byggts upp under flera dygns förberedelser. Han läser i hennes texter men fattar ingenting. Han kan inte kommentera eller bemöta en enda rad, bara känna sig chockad över att någon utmanar gängse normer och kulturmarxistiska doktriner.

Hur vågar hon?

Niklas Orrenius kallar henne för ”rasistisk hatbloggare”. Orrenius är hysteriskt upprörd över att någon vågar överträda de politiska gränser som journalister och media har satt upp för att begränsa varje form av invandringskritisk påverkan. Julia Caesar har inte bara kritiserat invandringen, hon har pekat ut politiker och journalister som ligger bakom den och har fräckheten att påpeka att det finns många sanningar som aldrig får diskuteras eftersom Sverige inte är en demokrati utom möjligen på pappret.

Den här kvinnan som dessutom är sjuklig har förmodligen suttit uppe sena kvällar och nätter och kämpat med sina texter, kontrollerat fakta och gjort research så långt det är möjligt. Hon har skrivit och redigerat helt oavlönad och av det enda skälet att inga journalister gör det jobb som hon tvingats göra.

När hennes första bok i ämnet invandringskritik kom ut 2010 skrev Bibliotekstjänsts lektör ned boken. Niklas Orrenius citerar lektören som avslutar sin kritik med att boken är ”extremt onyanserad”.

Hur väl genomarbetade texterna var bryr sig inte Orrenius om. Hur saklig kritiken var mot agendajournalister och politiker bryr sig inte Orrenius om. Han skulle inte klara av att bemöta innehållet på någon enda punkt och den lektör som skrev ned boken måste vara fullkomligt blåst om han inte noterade alla sakliga fakta som boken innehåller.

Boken var dålig för att den innehöll stark kritik mot politiker, media och etablissemang.Och för att den kritiserade massinvandringen.

I själva verket var boken en viktig vägvisare för många invandringskriker, den rönte stor uppskattning och fick beröm långt utanför SD-leden. Utan några andra kanaler än invandringskritiska bloggar fick boken ändå spridning och uppmärksamhet. I vanliga medier teg man om boken och bokens innehåll med något enstaka undantag. Det var när Expressens Ulf Nilsson skrev om den strax efter att den kom ut. Han skrev bl.a.:

Allt detta skriver ”Julia Caesar”, en kvinnlig journalist (eller är det en man?) som valt pseudonym av säkerhetsskäl. Ja: säkerhetsskäl, risken att bli attackerad, kanske mördad. För den som sysslar med frågor av det här slaget är Sverige ett farligt land – lite ofattbart för oss som visserligen växte upp under knappa förhållanden, men ändå i något som på många sätt var en idyll.

Ulf Nilsson förstod att Caesar skulle kunna bli attackerad och även mördad om hon blev offentlig eftersom hennes texter provocerade det liberala och vänsterorienterade etablissemanget som i decennier försökt lägga locket på alla debatter om invandringspolitiken och ägnat sig åt att demonisera invandringskritiker. Man har försökt uppfostra det svenska folket till att börja hata allt svenskt och mest av allt hata alla som ifrågasätter massinvandringen. De ska alltid kallas rasister. De ska alltid hatas, hotas, förföljas och stigmatiseras så långt det är möjligt. De ska framstå som ondsinta trots att de nästan alltid är goda människor som vill sitt land väl.

Niklas Orrenius kallar Julia Caesar för en makthavare och en näthatare. Vilken makt har Caesar i jämförelse med Orrenius? Orrenius arbetar på en av Sveriges största tidningar, är välavlönad och kan ägna sig åt att hata invandringskritiker så mycket han vill. Det ingår i jobbet. Han är dessutom avlönad av Bonnier för att bedriva kampanjer mot invandringskritiker, kampanjer som innebär att man bestämmer sig för att någon ska slaktas, hänger sedan ut personen inför offentligheten och beskriver personen som farlig, rasistisk och full av hat. Julia Caesar har ingen makt alls. Hon kämpar nere i den svenska undervegetationen bland folk som inte får höras i debatter, bland folk som inte vågar eller kan göra sina röster hörda eftersom de riskerar att förlora jobb och inkomster, sitt sociala liv och dessutom utsättas för hot under lång tid framöver.

Niklas Orrenius framställer henne som en ”näthatare”. Innebär det att hon hatar ”nätet”, det enda plats där människor fortfarande kan – eller kunde – uttrycka sina åsikter anonymt. Själva begreppet är idiotiskt och Niklas Orrenius klumpar alltså ihop henne med tvivelaktiga figurer som riktar allvarliga hot mot folk i skydd av sin anonymitet.

Niklas Orrenius kallar Julia Caesar för rasist och näthatare. Och makthavare.

Niklas Orrenius skriver:

Julia Caesar är en makthavare – och en nät­hatare. Från sin anonyma plattform har hon i flera år spridit rasism. Trots sin nyckelroll är hon okänd för de allra flesta svenskar.

Ju mer jag läste av Julia Caesar, desto mer nyfiken blev jag på henne som person. Hennes texter var så oförsonliga, så rasistiska och så oerhört arga.

Minsann! Är det inte i själva verket så att det är en ganska likartad skara människor inom den politiska eliten i Sverige som kallar hennes texter för rasistiska – för att de inte klarar att hantera hennes åsikter. För att de vill tysta henne.

Den 13 september 2014 ringer Orrenius på hennes dörr och vill ställa frågor till henne. Han har också en fotograf med sig. Han har inte skrivit frågorna och skickat dem för att få skriftliga svar utan åker hem till henne. Han vill visa att han ”vet var hon bor”. Han vill liksom våldsvänstern skrämmas genom att göra hembesök.

Det finns många invandringskritiska politiker som fått ”hembesök” som resulterat i sönderslagna fönster, nedsprayade fasader och inbrott där man slagit sönder all inredning. Dessutom utan att myndigheter eller polisen bemödat sig att med kraft motverka, utreda eller gripa förövarna – utom i undantagsfall.

Orrenius upprepar i sin text att Julia Caesar är en ”inflytelserik rasistisk hatbloggare”. Hans hat mot Julia Caesar är gränslöst, inte normalt.

När Orrenius ringer på öppnar hon först dörren. Hon inte visste att Peter Wolodarskis utsände torped stod där och hade för avsikt att skrämma henne. När hon ser vem som ringt på stänger hon dörren, men Orrenius och fotografen stannar kvar en lång stund innan de åker vidare.

Dagen efter hembesöket gjorde Sverigedemokraterna ett succéval och blev Sveriges tredje största parti.

Niklas Orrenius och Peter Wolodarski, hans chef, hade inte på något sett gett upp tanken att skända den gamla damen genom att hänga ut henne som rasist. Ett år senare knackar Orrenius och hans fotograf på dörren till hennes sommarstuga. De smyger runt huset och ser henne sitta i telefon. De vinkar åt henne genom fönstret. Orrenius ställer sig utanför fönstret och skriker frågor åt henne.

Det trots att han vet att hon vill vara ifred och att han kunde skriva brev om han hade frågor. Men jakten på den anonyma bloggerskan var inte slut. Bonnier ger aldrig upp när de fått korn på en fiende till deras agenda. Offret ska slaktas. Ingen ska våga kritisera invandringspolitiken på ett så systematiskt sätt som Julia Caesar har gjort. Ingen!

Julia Caesar bestämmer sig senare för att berätta om hembesöket i en krönika som hon kallade Mardrömmen. Den publicerades på Snaphanen.dk söndagen den 29 augusti 2015, alltså för precis en vecka sedan.

Där återgav hon hela händelseförloppet och publicerade även innehållet i några lappar som Orrenius hade lämnat efter sig i försök att få kontakt med Caesar. Även hans telefonnummer.

Orrenius får då ta emot flera samtal från folk som är upprörda över tilltaget att trakassera och hota Caesar. Han får sin adress publicerad av någon som uppmanar andra att göra hembesök hos honom.

Det finns goda skäl att tro att de flesta som ringde var sakliga men upprörda över Orrenius’ tilltag och att de inte varit det minsta hotfulla. Hot ska aldrig förekomma i något sammanhang, men det finns många som känner sig svårt förtrycka och inte kan besinna sig när makten sätter sig på dem. Säger man till dem att använda pennan istället för svärdet svarar de med att ”se hur det går, de hänger ut och förföljer folk i stället för att bemöta dem i tal och skrift, vad tjänar det till att besinna sig när Sverige är en totalitär stat där makthavare jagar småfolket som vargar jagar får eller kaniner.”

Niklas Orrenius beklagar sig över att Julia Caesar lade ut hans telefonnummer på bloggen. Den lilla människans enda motmedel mot makten var att berätta om hembesöket och tala om för sin läsare hur det gick till, vad Orrenius skrev på lapparna och hur han ville bli kontaktad.

Själv har Orrenius inga skrupler. Vad var krönikan om Orrenius´ besök i jämförelse med den maktutövning som han ägnar sig åt när han inför hela svenska folket skändar Julia Caesar, kallar henne rasist och näthatare.

Möjligen förvånad blev Orrenius över det massiva stöd som Julia Caesar fick från i stort sett samtliga alternativa bloggar och nättidningar. Hon fick omgående stöd och enligt uppgift lästes krönikan Mardrömmen av 300 000 personer på Snaphanen.

Redaktionen på DN valde att inte nämna Julia Caesars riktiga namn, men skadan var redan skedd av Expressen och Annika Hamrud som stod för den delen av den bonnierska kampanjen mot Julia Caesar. Att DN inte publicerade namnet var ”mot bakgrund av den senaste veckans upptrissade och giftiga debattklimat”.

Efter Expressens hatartikel fortsatte ett stort antal tidningar inklusive vänstermedia att hänga ut henne med sitt riktiga namn och framställa henne som ”sjuk”.

Vänsterdebattören Ulf Bjereld som flitigt anlitas i TV och radio publicerade som sin blogg uppgifter om Caesars sjukdomar. Gävle Dagblad skryter med att det är en lärare från Gävle, Annika Hamrud, som avslöjat Julia Caesar identitet. I ”TV-dags” kallas hon för ”rasist-haverist etc, etc.

Relaterat:

Mardrömmen, krönika av Julia Caesar

Nu röjer även Sveriges radio Julia Caesars identitet

Bonnier gav Expressen uppdaregt att försöka ta död på Julia Caesar

Niklas Orrenius är ingen journalist….

Han hotar Julia Caesar efter Expressens hembesök

Julia Caesar om Niklas Orrenius

Julia Caesars hemsida där alla hennes krönikor finns

Snaphanen

Expressen vill att Julia Caesar ska mördas

Nej, nej, nej, utropar många genast i protest, det kan inte vara möjligt att journalister är så ondskefulla.

Inte?

Expressen och många andra tidningar har i decennier valt att tiga om alla de brott som svenskar tvingats utstå av i spåren av en mångkriminell invandringspolitik. Det bryr sig inte om hur mycket svenska folket drabbas av massinvandringen. Det ser snarare ut som om de njuter av att se svenskar mördas och våldtas när de fortsätter att försvara en politik som leder till ännu fler övergrepp mot svenska folket.

Det är ganska uppenbart att kretsarna kring den ”antirasistiska” rörelsen drivs av ett sjukligt hat mot svenskar. De vill inte ha debatter om invandringen, de vill bara sprida hat och åter hat mot alla som ogillar massinvandring. Målet är att slå sönder det svenska Sverige.

Julia Caesar har skrivit hundratals krönikor som media under flera års tid hade kunna gå i polemik mot. Men man gjorde inte det eftersom man inte kunna besegra Julia Caesar i debatter. Hon har nämligen fullkomligt rätt i det mesta, om inte allt, hon skrivit.

Hatet mot henne har under åren växt eftersom hon varit läst av och nått ut till så många trots att hennes krönikor publicerats på en dansk blogg utanför mainstream media.

För fem år sedan omnämndes Julia Caesar i Expressen av journalisten Ulf Nilsson. Han skrev då att Julia Caesar tvingats vara anonym för att undvika risken att bli mördad.

Ulf Nilsson skrev:

Allt detta skriver ”Julia Caesar”, en kvinnlig journalist (eller är det en man?) som valt pseudonym av säkerhetsskäl. Ja: säkerhetsskäl, risken att bli attackerad, kanske mördad. För den som sysslar med frågor av det här slaget är Sverige ett farligt land – lite ofattbart för oss som visserligen växte upp under knappa förhållanden, men ändå i något som på många sätt var en idyll.

ulf-nilsson-julia-caesar

Stämningarna i landet har med medias hjälp blivit sådana att en invandringskritiker, särskilt en skicklig och tongivande skribent, kan bli utsatt för grova brott enbart för sina åsikters skull.

Ulf Nilsson kände väl till den aggressivitet som finns i vissa liberala och vänsterextrema kretsar. Därför drog han slutsatsen han hon skulle kunna mördas.

Idag har Expressen raderat Ulf Nilssons text.

När Expressen bestämde sig för att hänga ut Julia Caesar visste man mycket väl vad som skulle kunna drabba henne. Innerst inne önskade säkert Annika Hamrud, Niklas Orrenius, Peter Wolodarski och Thomas Mattsson att någon eller några skulle ta henne av daga. Annars hade de inte behövt hänga ut henne med sitt rätta namn. Medan de själva bor på hemlig adress och vill vara oåtkomliga för andra väljer de att hänga ut någon som är handikappad och med stor risk för sitt liv ändå valt att skriva krönikor om sin samtid och de problem som drabbat Sverige.

När Niklas Orrenius efterlyste någon som kunde hjälpa till med att skaffa fram Caesars adress fick han flera svar som tydde på att det verkligen finns folk därute som vill döda henne.

twitterhot-mot-julia-caesar

Orrenius och Hamrud, liksom Wolodarski och Mattsson vet mycket väl att deras vänner inom den kriminella extremvänstern gärna vill se blod flyta. De har aldrig haft några som helst invändningar mot våldsvänsterns härjningar, de har aldrig upplyst sina läsare om hur de själva samarbetar med vänstern eller hur mycket hot och hat som sprids mot invandringskriker.

Att Julia Caesar föredrar att skriva anonymt är självklart. Nu när hennes anonymitet är avslöjad fortsätter vänstern med sina hot och sitt hat mot henne. Det kommer inte att upphöra förrän vi får bort avarter inom media som Bonnierpressen, statstelevisionen och andra.

Relaterat:

Bonnier gav Expressen uppdraget att försöka ta död på Julia Caesar.

Expressens publicering ökar polariseringen

Värdegrunden skördar liv (samma text även här)

Guldspaden åt Hamrud?

Expressen och dess anonyma fotsoldater

Bonnier gav Expressen uppdraget att försöka ta död på Julia Caesar – nu hängs hon ut.

Idag bröt Bonniermedia genom en ny vall. Tidigare har man hängt ut massor av anonyma skribenter som haft invandringskritiska åsikter. Utan minsta hänsyn till just någonting har man bedrivit kampanjer som går ut på att försöka störta invandringskritiker i fördärvet, tvinga dem att tystna, tvinga dem att pudla eller göra avbön eller räkna med att bli offentligt uthängda – som om de vore grova brottslingar.

julia-caesar-barbro-joberger
Den ondskefulla tidningen Expressen och Annika Hamrud hetsar mot en god kvinna som älskar sitt land. Läs om Annika Hamruds lögner här.

Eftersom nästan ingen gör avbön från sina åsikter så hängs de ut som kriminella. Intressant att notera är att grovt kriminella ofta skyddas, särskilt om de är invandrare. Media – och ofta även polisen – lämnar nästan aldrig ut signalement på brottslingar med invandrarbakgrund. De vill inte att den svenska allmänheten ska få veta vad som händer bakom kulisserna i det egna landet.

Däremot hänger man ut invandringskritiker. Bonnierkoncernen ser på invandringskritiker som sabotörer mot deras agenda. Bonnierkoncernen ser på invandringskritiker som större hot än mördare, rånare, våldtäktsmän och andra grovt kriminella.

Att ifrågasätta massinvandringen är det värsta brott en svensk kan begå. Att dessutom ifrågasätta medias agenda eller kritisera journalister som älskar att hänga ut och förfölja invandringskritiker är ännu värre. Sådana människor vill Bonnierkoncernen ta livet av.

Bonnierkoncernen skyr inga medel. Man hängde ut den sjuke sverigedemokraten Stellan Bojerud och spred lögner om honom. Han avled i somras i sviterna av sina sjukdomar, men vem vet om medias hetskampanjer skyndade på hans död.

En kvinna från Röda Korset hängdes ut som rasist och tog livet av sig efter alla problem som drabbade henne. Det finns många fler exempel.

Nu är drevet igång mot en av Sveriges skarpaste pennor – Julia Caesar. Hon var varit förföljd en tid i sitt hem när journalister har knackat på och skrikit åt henne att öppna, samtidigt som de stått redo med en kamera för att kunna ta foto och publicera det. Peter Wolodarski på Dagens Nyheter och familjen Bonnier som äger tidningen ligger bakom detta. De har bestämt sig för att med alla medel jaga fram den invandringskritiske hjälte som under flera år varit en nagel i ögat på de landsförrädare som styr Sverige.

Julia Caesar är handikappad och sjuklig. Just hennes fysiska svaghet gör henne till en måltavla. Man räknar med att hon förhoppningsvis ska dö om man hänger ut henne. Man vill se henne lida och vrida sig i plågor när Bonnier står där och bildligt talat sticker kniven i henne gång på gång, djupare och djupare. Julia Caesar ska plågas, hon ska torteras för hon är en fiende till galningarna som styr landet.

Ingen ska få sätta käppar i hjulet för Bonniers framfart och hetskampanjer mot invandringskritiker. Ingen ska få störa agendajournalisternas arbete med att förstöra det svenska Sverige. INGEN!

Kommer ni ihåg Jim Olsson? När Expressen ringde på hans dörr för att han skrivit invandringskritiska texter anonymt, så bad han dem fara åt helvete. Han blev en hjälte och ett föredöme som visade hur vi andra vill att journalisterna ska behandlas. De ska fara åt helvete! Men alla invandringskritiker är inte starka och tuffa. De flesta har inte råd att vara tuffa eftersom de tar risker varje dag.

Julia Caesar är en godhjärtad svensk kvinna som älskar sitt fosterland och uppenbarligen är beredd att dö för det. Hon har varit anonym länge för att kunna utöva sin gärning ostörd. Liksom många konstnärer behöver vara i fred för att kunna skapa stor konst, har Julia Caesar försökt vara i fred för att kunna formulera sina stora och viktiga konstverk, de välformulerade och viktiga invandringskritiska texterna.

Hon försökte – och försöker – med pennans hjälp väcka folk till insikt om vad som händer med vårt land. Hon gillar inte den här utvecklingen. Vi är många som delar hennes åsikter i stort och just idag när hon har blivit uthängd skänker vi många extra varma tankar till henne.

Julia Caesar är en hjälte, en gigant och kan på många sätt jämföras med andra dissidenter som mist heder eller liv när ett sjukt samhälle släppt lös sina vakhundar.

Hon kan på många sätt jämföras med dissidenten Aleksandr Solzhenitsyn som försökte kritiserade det totalitära systemet i Sovjetunionen. Hans texter var i stort sett förbjudna och liksom Julia Caesar levde han under stark press. Solzhenitsyn skrev texter som upprörde makthavarna och han tvingades sitta i fängelse. Julia Caesar betraktas som en paria av de svenska makthavarna och i stället för fängelse döms hon till evig skampåle genom uthängning där man förtalar henne och påstår att hot ”hetsar mot invandrare”, vilket enligt makten i Sverige är ett brott värre än mord, ja värre än massmord.

Aleksandr_Solzhenitsyn_1974crop
Solzhenitsyn var också en dissident

Hon kan också jämföras med Giordano Bruno som hade en del egna åsikter om universum och blev utsatt för inkvisitionen, hölls fången i åtta år och avrättades på ett kättarbål den 17 februari 1600. Hans brott var att han hade tänkt tankar som var klokare och närmare sanningen än den då rådande världsbilden.

Man kanske kan jämföra henne med Axel von Fersen. Han mördades av en pöbelhop i Gamla stan i Stockholm 1810 efter ett falskt rykte om han skulle ha varit orsaken till den danska prinsen Karl Augusts död och att Fersen kanske mördat honom. När Fersen kom till Gamla stan släpades han ut på gatan, stenades och misshandlades till döds inför soldater från Svea Livgarde som inte lyfte ett finger för att rädda honom. Det var ett sjukt samhälle som tog död på honom. Idag står han staty vid Steninge slott utanför Sigtuna.

Man kanske kan jämföra henne med de kvinnor som under 1600-talet brändes på bål i Sverige då de antogs vara häxor. 300 personer avrättades i Sverige under åren 1668-1676 för att de antogs vara häxor. Det var ett sjukt samhälle som dödade dem.

Man kanske kan säga att hon är en kvinnlig och fredlig version av Engelbrekt Engelbrektsson som på sin tid mobiliserade bönder mot förtryckare.

Det finns mycket gott man kan kan säga om Julia Caesar. Inte ett ont ord går det att fälla om denna fantastiska kvinna som berikat Sverige med så många värdefulla texter och tankar.

I dag har vi också ett sjukt samhälle, men det ser annorlunda ut. Mitt framför ögonen på oss finns de ondskefulla krafterna. De finns i media, de finns i etablerade organisationer som publicistklubben och andra klubbar för inbördes beundran där avvikare hånas, förtalas och bekämpas.

De ondskefulla människorna är chefredaktörer på våra stora tidningar, de äger media, de är placerade på viktiga positioner i samhället för att hålla rent från varje form av kritik mot det rådande systemet. De är pressombudsmän, de är polischefer, de är chefer på alla statliga verk, de är samhällets vakhundar som ska slå ned varje form av opposition. De kontrollerar statstelevisionen och riksradion och tillsätter rader av liberala och vänsterextrema individer vars enda uppgift är att propagera för statens sjuka politik och motarbeta all opposition.

Vi, folket, ska tvingas ned på knä och be om ursäkt eller tvingas upprepa deras mantra om hur berikande och bra massinvandring är och hur bra det är att Sverige befolkas och på sikt tas över av andra folkslag. Om vi inte lyder straffas vi.

De – journalisterna – som är samhällets vakthundar kunde lika gärna vråla ”Död åt svenskarna”, för det är vad de önskar. De vill se oss dö. Journalisternas uppdrag är att förfölja alla oppositionella, typ Sverigedemokrater och deras likasinnade, och helst skicka bort dem från arbetsmarknaden eller in på psykakuten efter att ha stressats sönder – eller rakt in i döden.

Uthängningen av Julia Caesar ska aldrig glömmas. Visserligen har många andra hängts ut som har fått lida svårt, men uthängningen av Julia Caesar har en större symbolisk betydelse eftersom hon varit och är populär i breda lager, även hos sådana som ännu inte tagit steget att börja rösta på SD.

Det som tagit steget att rösta på SD och dessutom upptäckt den just beskrivna samhällsrötan får en ganska klar bild av hur samhället fungerar och hur totalitärt det egentligen är.

Sverige är ingen demokrati och har inte varit det sedan massinvandringen påbörjades bakom ryggen på folket där makthavarna bluffat år efter år för att kunna genomföra sin agenda.

När Julia Caesar – en av många – avslöjade bluffen blev hon utsatt för samma behandling som andra dissidenter har blivit.

Julia Caesar representerar det goda, Bonnierkoncernen och statsapparaten som den ser ut idag representerar ondskan. Däremellan finns folket som till stor del är vilsna och inte riktigt vet vem de ska tro på.

Efter uthängningen av Julia Caesar hoppas vi att fler fattar hur genomruttet det svenska etablissemanget är.

Men det räcker inte med att fatta!

Fler måste AKTIVERA sig och GÖRA något KONKRET! Gå med i något parti eller någon organisation, börja samarbeta med någon blogg eller skapa egna nätverk. Gör något! Skicka pengar till invandringskritiska organisationer! GÖR NÅGOT!

Annika Hamrud

Texten i Expressen och lögnerna i texten skrevs av Annika Hamrud, som tillhör nätverket kring den vänsterextrema hatsajten Expo. Hamrud blev i ett annat sammanhang uppringd av Granskning Sverige som ställde henne mot väggen om varför hon ständigt sätter etiketter på människor. Liksom andra journalister slutade det med att hon slängde på luren och inte ville svara på frågor.

Sverigedemokraten Joakim Larsson recenserade 2010 Annika Hamruds och hennes sambo Elisabeth Qvarfordts bok ”Svensk, svenskare… Ett reportage om Sverigedemokraterna” där hatet mot svenskar framstår som ganska tydligt.

Roger Sahlström så Fnurra.com skriver att det är viktigt att fortsätta granska Annika Hamrud och Niklas Orrenius efter ”de är med i en rörelse som aktivt arbetar för att ta kål på folk … Orrenius och Hamrud har makten att sätta igång drev mot människor. Vilket de är väl medvetna om. De försöker nu spela oskyldiga. Vilket de inte är. Ingen i pkmedia är oskyldig.”

Sahlström har helt rätt.

När Annika Hamrud skulle bli lärare i journalistik skrev en förtvivlad bloggare:

”Ytterligare en pusselbit faller på plats i det kroniska mysteriet varför svensk media ser ut som den gör. Annika Hamrud, en av godhetsindustrins främsta verklighetsfrånvända förespråkare och känd sedan tidigare bland annat för sina fantasifulla påhitt, ska nu alltså utbilda våra blivande journalister på JMK. Vidare kommentarer är överflödiga.”

Annika Hamrud har nu säkrat sin framtida lön och kommer inte bara att få sitta i TV-soffor som ”expert”, hon kommer att belönas med mängder av uppdrag av statsmedia, av Bonniermedia, av andra ondskefulla instanser som vill ta död på det svenska folket.

Thoralf Alfsson skriver om uthängningen:

”Inte en enda gång i Expressens historia har man tagit upp någon av de ca 200 krönikor som Julia Caesar publicerat under ca 5 års tid, inte heller en enda artikel om de böcker hon publicerat. Alla förstår säkert varför! Expressen och Tomas Mattsson har varit livrädda för att ge Julia Caesar publicitet! Inte en enda gång har Expressen bemött Julia Caesars krönikor på nätet. Trots att de väckt stor uppmärksamhet och intresse i sociala medier. Nu har Expressen identiteten och då låter man drevet gå! Ynkligt av Tomas Mattsson.”

Bloggen Motpol erbjöd sig att hjälpa Julia Caesar om hon har problem. Det är storsint av dem. Vi är nog många som skulle vilja göra något för henne om vi kunde.

Avpixlats Mats Dagerlind skriver: ”I vad som endast kan beskrivas som en ren vendetta för att ha blivit beslagen med sitt ofredande av Julia Ceasar, har Hamrud nu i boulevardtabloiden Expressen hängt ut Julia Ceasar med namn och bild och författat ett lågsinnat karaktärsmord där inte ens JC:s sjukdomshistorik lämnas ifred.”

Fria Tider skriver: ”Huruvida Expressen genom detta kommer att hetsa fram trakasserier mot den 70-åriga kvinnan återstår att se. Sverige har dock en mycket livskraftig extremvänster, vars mest kända kriminella personer står på Expressens och Dagens Nyheters lönelista.

Efter Expressens stora uthängning av invandringskritiker 2013 detonerade någon en sprängladdning vid dörren till en av de utpekade personerna, som var lokalpolitiker för Sverigedemokraterna.”

Några som hittills idag skrivit om uthängningen av Julia Caesar:

Fria Tider – Hänger ut Julia Caesar

Motpol – Om Expressens senaste övertramp

Avpixlat – Annika Hamrud och Expressen hänger ut Julia Caesar

Avpixlat – Expressen öppnar Pandoras box

Sockerbitar – Konsten att gräva sin egen grop

Thoralf Alfsson – De goda hatarna

Snaphanen.dk kommenterar uthängningen

På bloggen Aktualia kan du hitta länkar till många av Julia Caesars krönikor.

Böcker av Julia Caesar:

Landet som försvann

Världsmästarna

Fler ministrar borde gråta

Tips! Här är några andra bloggar du kan läsa:

Affes statistikblogg

Avpixlat

Cornelia Dahlberg

Dag Öhrlund blogg

Deulf

Dispatch International

Exponerat

Fria Tider

Granskning Sverige

Jan Millds blogg

Marika Formgrens blogg

Mörkläggning

Motpol

Myter om invandringen

Nya Dagbladet

Nya Tider

Nyheter idag

Red Ice creations

Snaphanen

Tanja Bergkvists blog

Tino Sanandaji