Etikett: julia caesar

Julia Caesar: Ångerparaden UPA

Det är många som ångrar sig nu. Ni kan knappast ha undgått att se dem sticka fram sina ansikten ur angiven skuldfylld mylla; Ångerparaden i all sin glans. Det är den nya trenden inom det maktbärande skiktet: rulla dig i tjära och fjädrar och bedyra din skuld. Försök därmed återvinna den makt du nu inser att du har förlorat. Men inbilla dig inte för en sekund att du kommer att bli förlåten för att du gav bort Sverige.

Läckta uppgifter från Wikileaks visar att de moderata partitopparna var väl medvetna om vad de gjorde när de på åtta år öppnade gränserna och släppte in nästan en miljon invandrare.

Det började med före detta statssekreterare Mikael Sandström, numera seniorrådgivare på PR-byrån Prime Group. Han var statsminister Fredrik Reinfeldts (m) närmaste man under hela alliansregeringens maktperiod 2006-2014 och bistod honom lojalt och energiskt i hans folkutbytesprojekt.

Att byta ut den svenska befolkningen – en strålande idé

Mikael Sandström sparade ingen möda för att på bara åtta år avsevärt och för all framtid förändra Sveriges demografi genom att stå Reinfeldt bi i att importera närmare en miljon invandrare från jordens mest våldsamma och dysfunktionella muslimska länder. Såvitt känt yttrade han inte ett pip till protest mot Den Stores megalomana planer under de år då han hade goda möjligheter att påverka någonting. Vi kan alltså utgå ifrån att han ansåg att Reinfeldts utbyte av den svenska befolkningen mot analfabeter från tredje världen var en strålande idé.

Totalt ansvarar Sandström för omkring 40 000 beslut och överenskommelser under alliansens åtta år, uppger han själv. För detta uppbar han inte bara en fet lön utan också alla övriga privilegier som tillkommer en statssekreterare. Äran inte att förglömma.

Han ångrar sig alldeles kolossalt

Nu ångrar han sig. Han ångrar sig alldeles kolossalt. Säger han. I min förra krönika redogjorde jag för Mikael Sandströms syndabekännelse i tidskriften Kvartal.

“Vi måste acceptera att det inte går att återvända till den politik som skapat krisen. Vi har bortsett från att det är omöjligt att ha fri eller mycket liberal invandringspolitik i ett land med en välfärdsstat och hög ekonomisk levnadsstandard, i en värld med stora ekonomiska skillnader. Om vi inte vill acceptera att det skuggsamhälle som redan finns ytterligare växer, måste vi vidta åtgärder för att hindra människor från fattiga länder att komma hit.
Varje förändring av politiken i mindre stram riktning kommer att leda till ökade migrationsströmmar till Sverige, även av personer som saknar skyddsskäl” skriver Sandström.

Han skriver också att ”ansvaret för att situationen blev så allvarlig i Sverige är vårt eget. Flera regeringar, inte minst den som jag arbetade för under åtta år, har begått stora misstag i migrationsfrågorna.”

Heureka – vilken klarsyn! Dock undanber jag mig med eftertryck att bli inkluderad i detta ”vi” och ”vårt”. Svenska folket har aldrig blivit tillfrågat om vi vill bli utbytta mot människor från tredje världen med forntida kulturer och en religion som är fullständigt inkompatibel med svenska värderingar.

Storstäder förvandlade till regelrätta krigszoner

Ansvaret faller tungt på de politiker och journalister som utifrån sin egen agenda inte har skytt någon möda för att så snabbt som möjligt omvandla Sverige till ett mångkulturellt helvete med dagliga skottlossningar, knivskärningar, mord, våldtäkter, rån, kvinnoförtryck, hederskultur och andra importerade kulturyttringar.

Genom att målmedvetet driva en destruktiv och ansvarslös migrationspolitik de senaste 40 åren har politiker av skilda kulörer lyckats förvandla Sveriges tre storstäder till regelrätta krigszoner där dagar utan avrättningar blir alltmer sällsynta: Malmö.  Göteborg.  Stockholm.

Läs resten av artiklen på Snaphanen.dk.

Julia Caesar: Kris i Ryggkliarklubben

Nej, det vi ser på bilden är inte en scen ur Gökboet. (film) Detta är inte Jack Nicholson i rollen som McMurphy. Det vi ser är Gunnar Ardelius i rollen som Sveriges Författarförbunds ordförande och hans svans av likasinnade.

gokboet

Han leder en långdans genom bokmässans lokaler i Göteborg. Tejpen för munnen ska förstås som att Sveriges författare anser att de är hotade för att förlaget Alternamedia och tidningen Nya Tider har fått ställa ut på bokmässan.

Nu är vi på Gökboetnivå

Det är där vi är nu. På Gökboetnivå. En av de absolut viktigaste förutsättningarna för att en demokrati ska kunna leva, nämligen yttrandefriheten, är under intensifierad attack från vänsterns nyttiga idioter som sedan urminnes tider dominerar media och därmed samhällsdebatten.

Förstå Nya Tider-chocken hos kommunister och annat löst vänsterfolk som i decennier har vant sig vid att ha ett storslaget monopol på yttrandefriheten.

Förstå uppbragtheten hos dem som bara har behövt skrika “rasist”, alternativt “fascist” eller “nazist” för att effektivt få tyst på all opposition.

Förstå desperationen hos Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski som plötsligt upptäcker att inte ens den arena som familjen Bonnier tillhandahåller räcker till för att kväva alla åsiktsyttringar som han inte vill veta av.

En katt bland high brow-hermelinerna

Och alltihop började med att en liten papperstidning med blygsam upplaga, Nya Tider, efter flera olika turer till slut beviljades inträde i de fina salongerna på bokmässan 22-25 september. Detta är något oerhört i Sveriges andliga klimat à la syrefattig tryckkammare.

Att det slinker in en katt bland high brow-hermelinerna i den intellektuella eliten är allt som behövs för att tryckkammaren ska implodera och helvetet braka löst, de fina människorna i kulturvänstern att skrika och gapa och hota med bojkott och skriva protestupprop, och författarförbundet att göra sig till åtlöje genom att ranta runt i ringdans med tejplappar för munnen.

Precis så lite behövdes det. Alla var ju övertygade om att vänstern hade livstidsabonnemang på formuleringsprivilegiet.

Kulturvänstern trevar efter bensodiazepinerna

Den kultur- och medievänsterelit som aldrig har tänkt sig något annat än att de själva ska ha ett självklart och oinskränkt åsiktsmonopol ända-in-i-evigheten kämpar nu med paniksyndrom och trevar desperat efter whiskyn och bensodiazepinerna. 

Chocken måste kännas svår. Konvulsionerna över att yttrandefriheten plötsligt omfattar även andra åsikter än deras egna skakar åsiktselitens bleka, anemiska väsen. I DN-skrapan i Marieberg och SVT-huset på Gärdet i Stockholm avlöser krismötena varandra. Och det är bara början, för det är inledningen till ett jordskalv för yttrandefriheten vi ser nu.

Jag säger inte att det kommer att sluta lyckligt. Det kan bli tvärtom. Men jorden skakar, och skalvet luckrar upp gamla ingrodda maktstrukturer som länge har präglats av odören från elitens självgoda arrogans och föraktet för andra människors åsikter.

Peter Wolodarski tilltvingar sig fritt spelrum i SVT

wolodarski

 

 

 

 

 

 

 

Det som sker i den svenska mediedebatten nu är bra. Det är alltid bra när makthavare bekänner färg och visar sina kort. Då vet man var man har dem.

Nu får vi till exempel uppleva det sensationella att chefredaktören för en stor privatägd tidning (Peter Wolodarski, Dagens Nyheter) kan tilltvinga sig tio minuters fritt spelrum i statstelevisionen och breda ut sig på prime time i SVT Aktuellt (fredag 23 september).

Inte för att han själv eller Dagens Nyheter på något sätt har blivit felaktigt behandlade av SVT – i så fall hade han haft rätt till genmäle. Men så var inte fallet. Peter Wolodarski har som chefredaktör för DN en icke obetydlig egen plattform där han kan skriva vad han vill. Ändå släpps han lös i Aktuellt, enbart i syfte att marknadsföra sin personliga agenda på ytterligare en plattform: ondgöra sig över Nya Tider, döma ut Aktuellt för att de intervjuat Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk kvällen innan (22 september), utan minsta belägg orera om “vit maktmiljön” och “högerextremism” samt anställa korsförhör med och läxa upp SVT Aktuellts ansvarige utgivare Ulf Johansson, som masochistiskt låter honom hållas.

Det är fullkomligt makalöst. Jag kan inte påminna mig att jag har sett något liknande.

Läs hela krönikan på Snaphanen här.

New book – Goodbye Sweden: Chronicles of the Destruction of a Nation

Julia Caesar kommer med en ny bok. Den har titeln Goodbye Sweden: Chronicles of the Destruction of a Nation och är talande för situationen i Sverige. Vi befinner oss i ett mycket djup socialt, kulturellt och etniskt förfall som bara blir värre för varje dag som går.

julia_caesar

Julia Caesar har engagerat sig i den invandringspolitiska debatten och utkommit med flera läsvärda och viktiga böcker i ämnet.

Några av titlarna:

Landet som försvann. Politiskt inkorrekta krönikor.

Världsmästarna

Fler ministrar borde gråta

BESTÄLL DEM OCH STÖD FÖRFATTAREN!

Nu kommer en ny bok skriven på engelska för den utländska publik, som med förvåning ser hur svenska folket låter politikerna slå sönder vårt land medan de babblar om välfärd, skatter, skolpolitik och annat. Hur många viktiga frågor det än finns så är det en fråga som borde överskugga alla andra och det är frågan om vår existens som svenskt folk.

Julia Caesars nya bok heter Goodbye Sweden: Chronicles of the Destruction of a Nation. Den kan beställas här.

Information om boken:

Little Sweden, with fewer than 10 million inhabitants, is committing suicide through mass immigration. Since 1980, this little country has granted residence permits or rights to around 2 million foreigners. The number of those born overseas is increasing at ten times the rate of the Swedish-born population. If immigration continues at the same pace, Swedes will be a minority in the largest Swedish towns by around 2025. What is happening is outright population replacement.

During the autumn of 2015, up to 10,000 foreigners sought asylum in Sweden – every week. The total of asylum seekers for the whole year was 162,877. Of these 35,369 were so-called “unaccompanied children,” who were in fact overwhelmingly young Afghan men who insisted that they were under 18.

Now Sweden is buckling under the burden. After decades of misrule, Sweden is a severely damaged country. The welfare system, for which Sweden was renowned throughout the world, is bleeding. The Social Democratic government is borrowing money and saddling our children and grandchildren with debt, so as to be able to pay the enormous costs of immigration, running to hundreds of billions of kronor. Many of the mechanisms for ensuring security lie in ruins. The destruction has generally involved all spheres of society.

It took only one generation for the political and media elite to destroy Sweden. In that short time, politicians and the media have jointly succeeded in bringing a small, smoothly functioning democratic and ethnically homogenous land into multicultural meltdown.

The Swedish journalist Julia Caesar (pseudonym) describes the loss of her country in 19 politically incorrect and personal chronicles, focusing on a turbulent period between two Parliamentary elections, from 2010 to 2014, and thereafter.

Julia Caesar is a former journalist on one of Sweden’s leading dailies, Dagens Nyheter. Since 2010 she has been a columnist on the Danish website Snaphanen.

Det pågår också en insamling till boken via kickstarter här.

English speaking readers can order the book here.

Julia Caesar: Historien om en syndabock

Behovet av syndabockar har varit konstant sedan människan uppstod som art. Skyldig eller oskyldig saknar betydelse. Syndabockens funktion är att tjänstgöra som dumpningscontainer för dem som inte förmår härbärgera sina egna tillkortakommanden.

Sanningen den värsta fienden

I en annan tid hade Peder Nøstvold Jensen antagligen tvingats tömma giftbägaren. Vår tids metoder att stöta ut sanningssägare ur samhällsgemenskapen är aningen mer sofistikerade än i antikens Grekland. Men mekanismerna är desamma. Oberoende av tidsepok tycks sanningen vara den fiende som människan skyr mer än något annat.

Sokrates var långt före sin tid och ansågs ha “förlett ungdomen”. För det fick han plikta med döden. Det brott som Peder Jensen, 40, anses ha begått är värre än så. Under pseudonymen Fjordman har han oförtröttligt, år efter år, i fler essayer än han själv kan räkna till, upplyst allmänheten om vad islam innebär.

Det är oförlåtligt. Utan tvekan gör det Peder Jensen till en farlig människa. Att han inte i en enda bisats någonsin har uppmanat till terror väcker ett extra raseri hos dem som vill tillintetgöra honom. Han snuvar dem på angreppspunkter. De halkar på honom som på teflon.

När jag hittade essayerna fann jag en skatt

Jag har läst Fjordmans islamkritiska essayer sedan 2008-2009. När jag hittade dem på nätet tyckte jag att jag hade funnit en skatt. Jag hade nyligen börjat se vad mångkultur, massinvandring och islam gjorde med Sverige. Efter många år av okunnighet var jag i ett slags chocktillstånd. Jag sökte febrilt efter information och kunskap, bara för att upptäcka att det var en bristvara, som dessutom verkade vara försatt i blockad av hela den offentliga världen.

När jag läste vad den okände norrmannen skrev var det med en stark känsla av igenkännande och bekräftelse. Den mystiske Fjordman – det var det enda namn jag hade på honom – delade generöst med sig av kunskap som jag saknade och behövde.

En enda lojalitet: sanningen

När jag åtta år senare läser hans nyutkomna bok “Vitne til vanvidd” (Vittne till vanvett) förstår jag varför Peder Jensen anses som farlig i sitt hemland Norge men också i andra länder. Han är gediget kunnig, klarsynt, orädd och i besittning av en mognad som åtskilliga dubbelt så gamla kan avundas honom.

Men det som gör honom till ett verkligt hot är att han har en lojalitet som är överordnad allt annat. Det är sanningen han är lojal mot. I en tid av grasserande sanningsfobi har han därmed skaffat sig ett av de värsta handikapp man kan ha. Som om det inte vore nog anser han sig dessutom ha en moralisk skyldighet att upplysa allmänheten om det han vet. Han talar om plikt, plikten att varna Europas befolkning för hotet från islam innan det är för sent.

I vanvettets epicentrum

Sanningsfobin skördar offer. När författarhistoria ska skrivas kommer sannolikt norrmannen Peder Nøstvold Jensen, dansken Lars Hedegaard  och några till att stå jämsides med den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie som vår tids tydligaste sanningsoffer. De har en sak gemensamt: de har alla kritiserat islam. Det gör man inte ostraffat i 2000-talets Europa.

I sitt relativt unga liv ska Peder Jensen inte bara bli vittne till vanvett, som bokens titel säger. Han ska komma att oförskyllt kastas rakt in i vanvettets epicentrum, som projektionsskärm för känslor av skuld, skam, raseri och misslyckande som i synnerhet journalister och politiker själva inte förmår bära.

En masspsykos håller landet i ett järngrepp

När 32-årige Anders Behring Breivik den 22 juli 2011 begår massmord på 77 personer drabbas Norge av ett nationellt trauma som ska komma att prägla landet för lång tid framåt. Den norska befolkningen grips av chock och en form av masspsykos som fortfarande håller landet i ett järngrepp. Sannolikt skulle varje annat fredligt land som utsätts för något liknande reagera likadant.

Läs resten av Julia Caesars mycket läsvärda krönika här på Snaphanen.dk!

Julia Caesar: Kulturimporten

Mordet på 22-åriga Alexandra Mezher på ett HVB-hem i Mölndal riktar ljuset mot framför allt två saker. Den ena är det gigantiska, statligt sanktionerade bedrägeriet med så kallade “ensamkommande barn” – oftast unga män från dysfunktionella muslimska länder som ljuger om sin ålder för att få en gräddfil in i Sverige. Den andra är den explosiva utveckling av våldsbrottslighet i massinvandringens spår som är knuten till kulturella faktorer och som i stor utsträckning drabbar kvinnor.

julia_caesar_snaphanen

Mordet på Alexandra Mezher är ytterligare ett i raden där mångkulturen kostar svenskar livet. Det blir inte det sista. Många fler svenskar kommer att få sätta livet till på grund av politikers blinda tro på den mångkulturella ideologin med massinvandring som instrument.

Alexandra Mezher knivhöggs så svårt att hon senare avled av skadorna. Hon arbetade ensam på HVB-hemmet i Mölndal med tio boende så kallade “ensamkommande barn”. Bara det är fullkomligt oförsvarligt. Den misstänkte gärningsmannen är somalier och påstår sig vara 15 år. En fet lögn – som har godkänts av migrationsverket. Vem som helst kan se att han är betydligt äldre.

En antifeministisk spjutspets riktad mot svenska kvinnor

En ung kvinna har förlorat livet i totalt meningslöst våld. Mordet är en tragedi, för henne, hennes anhöriga och vänner. Det är också Sveriges tragedi, vad Sverige har gjorts till. I september förra året stod Sveriges statsminister Stefan Löfven (s) i Central Park i New York och skröt om världens första feministiska regering.

Den feminismen är värd ungefär papperet den är nedklottrad på. I verkligheten är regeringens politik en antifeministisk spjutspets direkt riktad mot svenska kvinnor. Genom massimport av män från dysfunktionella länder har den förment feministiska regeringen förklarat krig mot halva sin befolkning – flickor och kvinnor – och bär fram dem som skyddslösa offerlamm i mångkulturens namn. Massimporten av män är till råga på allt sanktionerad, ja den drivs energiskt och målmedvetet av svenska feminister.

Rekordinvandring av män ger mansöverskott

Under förra årets rekordinströmning kom 162 877 asylsökande till Sverige. Drygt 70 procent (114 728 personer) var män. Kategorin “ensamkommande barn” slog också rekord: 35 369 personer – en femdubbling jämfört med året innan. 92 procent av dem (32 522 personer) var pojkar/män.

Diagram-ensamkommande-2015-760x470

Genom det enorma insläppet av män har Sverige nu för första gången i historien ett mansöverskott.  Störst är snedfördelningen i åldrarna 15-16 år, där det går 116 pojkar på 100 flickor. En könsobalans som kommer att följa gruppen hela livet och medföra en mängd oönskade konsekvenser. När hannar måste konkurrera om honorna och en stor andel hannar blir utan partner finns alltid en risk för våld och konflikter.

Läs resten av texten här på Snaphanen.dk