Etikett: mattias karlsson

Sverigedemokrat kritiserade medias maktmonopol – riskerar uteslutning

Anna Hagwall är en vettig och klarsynt kvinna som varit medlem i Sverigedemokraterna länge. Nu sitter hon i riksdagen. I går blev det uppror i ankdammen efter att hon skrivit en motion till riksdagen om att vilja begränsa monopolmedias makt. DN och andra monopolmedier gick till hårt angrepp mot henne. I motionen skrev hon:

”Hela åttio procent av medierna ägs och kontrolleras av en och samma ägare. Det är inte acceptabelt. Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor. För att förändra detta föreslår jag ett slopat presstöd”.

Sverigevänliga gräsrötter reagerade mycket positivt på motionen eftersom just mediamonopolets makt är ett stort och allvarligt problem i Sverige. Inget annat land har så inflytelserikt mediamonopol som Sverige. Det är några få ägarfamiljer som äger och kontrollerar hela dagspressen varav familjen Bonnier utgör den mäktigaste och anger tonen för hur politiska ämnen ska debatteras i Sverige.

Anna Hagwalls motion 2016/17:693 lyder i sin helhet:

Sprid ägandet i medierna

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att medieägandet bör fördelas på fler oberoende företag och personer och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa presstödet och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SVT ska börja koda sina sändningar och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Hela åttio procent av medierna ägs och kontrolleras av en och samma ägare.

Det är inte acceptabelt. Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor. För att förändra detta föreslår jag ett slopat presstöd och att Sveriges Television börjar koda sina sändningar i syfte att var och en som vill abonnera på deras kanaler får göra ett eget aktivt val om detta. I detta behöver dock finnas en tv-kanal inom Sveriges Television som behålls öppen för samtliga medborgare. Vidare bör denna kanal inneha mandat att bryta samtliga övriga kanalers sändningar i händelse av att kritiskt viktig information behöver sändas nationellt på samtliga kanaler.

Anna Hagwall (SD)

Anna Hagwall vill slopa presstödet och begränsa det stora inflytandet från media som dominerar hela samhället och därmed kontrollerar alla debatter. Det är en utmärkt tanke och hennes motion skulle kunna ses som början på en bra debatt om vilka åtgärder som bör sättas in för att öka det folkliga inflytandet över media.

Efter en kampanj i de medier som Hagwall kritiserar visade det sig att den sverigedemokratiska partiledningen nu ställde sig på de avskydda mediernas sida. Den landsförrädiske Sverigedemokraten Mattias Karlsson gick genast ut med ett pressmeddelande. Det lyder som följer:

Sverigedemokraterna ställer sig inte bakom Anna Hagwalls enskilda motion 2016/17:693. Partiet kommer att motsätta sig den i riksdagen. Gruppledningen har inlett en dialog med Anna Hagwall med anledning av det inträffade.

Gruppledare Mattias Karlsson kommenterar:

– Sverigedemokraterna försvarar en ordning med fri och oberoende media. Vi ser pressfriheten som grundläggande samt ställer oss bakom Public Service.

– Anna Hagwalls motion stämmer inte överens med partiets stöd till Public Service och mediepolitik i övrigt. Agerandet har skadat vårt förtroende för henne. Detta kommer att få konsekvenser för hennes framtida verksamhet inom partiet och i riksdagsarbetet.

Vid frågor eller för ytterligare information, kontakta Sverigedemokraternas presstjänst på telefonnummer 010 10 19 800 eller per e-post på press@sd.se.

Det finns snart inga ord för att beskriva det djupa förfallet i Sverigedemokraterna. Partiet går nu ut och säger att ”gruppledningen har inlett en dialog” med henne. Hon ska talas tillrätta och förmodligen tvingas att be om ursäkt för att hon vågat kritisera mediernas makt.

Karlsson säger uttryckligen att hennes framtida karriär inom partiet är stoppad och att hon kan räkna med en utredning som kan leda till uteslutning.

Anna Hagwall riskerar alltså uteslutning för att hon vill ta bort presstödet och minska de stora mediernas skadliga inflytande på vårt samhälle.

Mattias Karlsson är samme person som menar att man måste uppskatta rasblandning för att få vara med i Sverigedemokraterna. Om man är kritisk till stora folkblandningar så kan man inte vara med i SD.

Det är inte politiker som kontrollerar SD, det är galningar.

Relaterat:

Sverigedemokraterna vill hjälpa kolonisatörer att ta över Sverige

Sverigedemokraterna tar stora kliv åt fel håll

Valet av förste och andre vice ordförande i Sverigedemokraterna befäster bilden av ett parti som vill vandra bort från varje form av nationalism och bli mer och mer liberalt. SD försöker närma sig de partier som ägnat decennier åt att totalförstöra Sverige istället för att tydligt agitera mot vad de ställt till med. Idag kan SD tänka sig att samarbeta med M och KD som ägnat 30 år åt att slå sönder vårt land. Ska de nu belönas med samarbete? Nej! SD borde ha satsat extra hårt på att bli större genom att använda sitt ungdomsförbund och alternativa medier som hjälpmedel. Men vad gör SD? De klipper av hela ungdomsförbundet och förklarar krig mot flera alternativa medier. Den processen bevisar vart SD är på väg. Nämligen åt fel håll.

hnna-wigh2

Likaså befäster SD bilden av ett parti som inte begriper var fienden finns. SD kom häromdagen ut med en film som man kallade Landsdagar 2015 introfilm. Det var inget större fel på filmen om det inte vore för några ganska viktiga detaljer. Av innehållet i filmen framgår det hur ytligt man ser på invandringspolitiken när man ägnar sig mer åt att angripa IS-terrorister och Ryssland istället för att angripa den verkliga fienden.

I filmen raljerar man över att Stefan Löfven har sagt att Ryssland inte är ett militärt hot mot Sverige. Det stämmer såtillvida att Ryssland varken är ett militärt, politiskt, ekonomisk, kulturellt eller annat hot mot Sverige. Att ens antyda att Ryssland är ett hot vittnar om en total brist på analysförmåga.

Media driver våldsamma kampanjer mot Ryssland och Vladimir Putin, men det beror på att den ryska statsledningen idag är värdekonservativ och försvarare av traditionella värden som vi i väst överger mer och mer.

Media och USA-baserade lobbyister som George Soros och andra försöker etablera sina tankesmedjor där för att Ryssland ska bli lika dekadent som väst. Den västliga finansindustrin i London och New York försöker slå sig in i Ryssland för att det finns tillgångar att hämta som de kan ta över.

Putin fattar detta och försöker så gott han kan kämpa emot den hydra som vill globalisera världen. Därför angrips han.

Samma krafter som redan har gjort det möjligt för främmande kapital att äta upp vårt svenska näringsliv, köpa fastigheter, egendomar, mark och företag här vill slå sig in i Ryssland. Med Putin som ledare är det inte så enkelt och därför vill globalisterna ersätta honom med någon som vill att Ryssland ”ska öppna sitt hjärta” för främmande kapital och människor som kan strömma in där obegränsat, som sker i vårt av det globala finanskapitalet ockuperade land.

Att SD i filmen angriper Ryssland är helt otroligt när det räcker med enkla analyser för att hitta fienden. Fiender är de som inte vill att Sverige ska vara ett självständigt land där svenskar fattar beslut om sin egen framtid.

hanna-wigh

Hanna Wigh som frysts ut ur SD noterar det osunda rysshatet i media

Alltså är FN fienden. Men SD väljer att underkasta sig FN och ta emot ”kvotflyktingar” trots att redan det är vansinne. FN är ett hot mot fria stater och Sverige bör istället lämna FN. EU är också fienden. De bedriver en totalitär agenda och möjligen förstår SD det, men tycks ändå inte vilja vara tydliga med att det är till fördel för Sverige om vi lämnar EU. Nato är också en fiende. Det accepterar inte etniskt homogena stater och har en agenda om att göra etniskt homogena stater mer mångetniska. Den amerikanska utrikespolitiken och nuvarande presidenten är också ett hot inte bara mot Sverige utan mot alla nationalstater som försöker vara självständiga. Man vill att hela världen ska underkasta sig den amerikanska exceptionalismen som sprids av de neokonservativa.

Den går i korthet ut på att bidra till att globalisera världen under amerikansk ekonomi, ”kultur” och politik. Även den svenska regeringen bedriver sin egen form av exceptionalism när representanter för regeringen åker till andra länder och sprider genusteorier, liberalism och försöker påverka andra regeringar att ta emot migranter och bedriva en lika sjuk politik som Sverige gör. Löfven kallar då Sverige för en ”humanitär stormakt”, när Sverige i själva verket sprider dynga till andra länder för att de ska ta efter oss. På samma sätt sprider den amerikanska regeringen dynga över världen för att världen ska ta efter den. Den amerikanska dyngan sprids via Nato, bilderbergare som George Soros, Wall Street och flera andra kanaler.

USA reser runt i världen och startar krig, som den tidigare finansministern Anders Borg (M) så fyndigt skojade om till en representant för den amerikanska regeringen ”ni startar krig och vi tar hand om flyktingarna”. Det finns många spekulationer om vilka orsakerna är bakom alla de krig som USA startar, men man kan urskilja effekterna av krigen. Det uppstår enorma flyktingströmmar som sedan väller in i Europa (men även in i andra länder i närheten av krigen). USA:s makthavare vill uppenbarligen destabilisera världen, skapa flyktingströmmar som bidrar till den globala agendan om att öppna gränser, tvinga fattiga från tredje världen att söka sig till det rika väst för att jämna ut inkomstklyftorna i världen – när de kommer hit och belastar våra system blir vi fattigare. Dessutom vill de riva upp etniskt homogena folkstater och blanda befolkningar.

De stora partierna har en agenda som är underställd globalisterna och det är inte alltid så lätt att begripa vad de säger i sina skrifter och tal. Socialdemokraterna skriver exempelvis på sin hemsida.

Handel, migration, teknisk utveckling och rörlighet för människor och länder närmare varandra. Problem liksom lösningar är än mer gemensamma än tidigare. En fri och rättvis handel är en nyckel till utveckling. Globaliseringen öppnar nya exportmarknader, sänker priserna på många varor och förskjuter makt och rikedomar mellan länder och inom länder.

För en vanlig människa låter detta kanske bra. Men i dagens Sverige krävs ett lexikon för att kunna tolka politikernas nyspråk och dolda meddelanden. Exempelvis sade Socialdemokraterna nyligen med anledning av att de ska införa en lag som tvingar kommuner att ta emot asylsökande att den baserar sig på ”ett gemensamt ansvar”. Ett gemensamt ansvar? Det kan ju låta bra, men det är en totalitär tvångslag som tvingar fram detta ”gemensamma ansvar”.

Texten ovan som formulerats på Socialdemokraternas hemsida innebär att gränserna ska vara öppna (”och rörlighet för människor och länder närmare varandra”) och att när fattiga kommer till våra länder kan de ta del av vår rikedom (”Globaliseringen… förskjuter makt och rikedomar mellan länder och inom länder.”)

Det sägs naturligtvis mycket mer från Socialdemokraterna och sjuklöverns håll, men de driver en globaliseringsagenda av ideologiska skäl och bakom sjuklövern finns andra krafter som trycker på för att skynda på globaliseringen.

Så när Sverigedemokraterna felaktigt pekar ut Ryssland som en fiende och samtidigt underlåter att berätta var fienden finns bidrar man till att befästa och sprida den agenda som Peter Wolodarski och hans meningsfränder på andra tidningsredaktioner sprider. Det är beklämmande att SD agerar på det sättet.

Frågan är om det beror på bristen på analysförmåga eller om det finns andra orsaker till att man står nära de globalisterna som angriper Putin. Ryssland är inte perfekt på något sätt, men angreppen på Ryssland är ofta obefogade och propagandistiska på samma sätt som när media angriper invandringskritiker. Det är samma agenda bakom.

Om SD hade haft lite vilja så hade man kunnat upplysa om något av detta åtminstone mera i förbigående istället för att helt i onödan kasta skit på Ryssland.

Likaså när det gäller vilka man samarbetar med i Europa så har SD valt en tvivelaktig väg. De valde att samarbeta med liberala UKIP i Storbritannien istället för att samarbeta med det mer intellektuellt starka och ideologiskt mogna Front National vars partiledare Marin Le Pen varit tydlig med att migrationspolitiken och de öppna gränserna är ett medel för att byta ut befolkningen.

marine-le-pen

Jimmie Åkesson och hans två vänner Richard Jomshof och Mattias Karlsson försökte före landsdagarna ta bort posterna förste och andra vice ordförande. Men efter protest från Björn Söder tvingades trojkan att backa och behålla dessa poster. Eftersom förste vice ordföranden Jonas Åkerlund avgått skulle han ersättas av någon annan.

Landsmötet valde Julia Kronlid till förste vice ordförande. Hur detta gick till bakom kulisserna är oklart, men Björn Söder hade kandiderat till alla poster och hade varit en utmärkt vice ordförande. Av någon anledning återtog han sin kandidatur. Nu blir han istället ännu mer utfryst än tidigare och tvingas bort från verkställande utskottet samtidigt som andra också blir utfrysta för att de kritiserat uteslutningen av Gustav Kasselstrand. Försiktig intern kritik mot beslut som partiledningen fattar leder nästan alltid till utfrysning. Detta oavsett hur välgrundad kritiken är.

gustav-kasselstrand-twitter

Personer som alltid jamsar med och backar upp partiledningen, vilken bra eller dålig väg den än väljer, belönas däremot med höga poster oavsett hur inkompetenta de är. Det är därför den intellektuella kvaliteten inom SD sjunker och det är därför vi ser utspel som är farliga eller idiotiska.

Under landsdagarna föreslog Jimmie Åkesson att Sverige skulle delta i kriget mot IS. Ett mera vansinnigt besked kan man knappt ge till svenska folket. IS skapades av USA. IS är i sig inget som helst hot mot oss i Sverige, det är ett problem som importerats. Det är i själva verket de krafter som släpper in alla migranter, lycksökare låtsasflyktingar och andra – vilket är ett led i globalisternas agenda – som är problemet. Det vore bättre att föreslå en massdemonstration utanför socialdemokraternas högkvarter för där sitter fienden (inte alla fiender, men många av dem).

Varför ska vi svenskar riskera våra liv och kanske ännu fler terrordåd här i landet för att vi startar krig mot en rörelse som det inte är vår sak att bekriga. Genom att inleda krigshandlingar tillsammans med Nato visar vi stället att vi indirekt stöder Nato – som ju är en till Sverige och nationalstaterna fientlig militärpakt. Jimmie Åkessons förslag är rent vansinne och visar samtidigt hur nära globalisterna SD faktiskt står.

Jimmie Åkessons förslag om att registrera muslimer (för att indirekt bistå Israel med kunskap om muslimer i Sverige) istället för att konkret göra något åt alla de hundratusentals människor som invaderat Sverige under året ter sig väldigt underligt. Politiken som SD driver har en ton som känns alltmer väsensfrämmande, som om den vore orkestrerad från annat håll än Sverige. Varför inte föreslå att muslimerna åker hem igen? Varför bara nagelfara deras åsikter? Svaret är att Åkesson tidigare har sagt att de ska få stanna kvar i Sverige. SD:s invandringskritiska retorik är mera ett spel för galleriet. Åkesson låtsas visa kraft mot muslimerna genom att säga sig vilja övervaka dem, vilket bevisar att hans avsikt är att låta dem bo kvar här – utom några få ”islamister” som han vågar ta krafttag mot trots att de är mindre farliga än alla importerade kriminella. För hur skulle Israel reagera om Åkesson tänkte skicka ned våra 600 000 muslimer till närområdet? För att inte tala om hur de skulle reagera om andra europeiska länder skulle skickade ned sina miljoner muslimer till israeliskt närområde? Israel är i själva verket glada över att muslimerna lämnar Mellanöstern och flyttar till Europa. Däremot är många judar i Europa inte så glada över det, men samtidigt har de flesta judiska församlingarna och samfunden en liberal inställningen till invandring, även av muslimer, så frågan är inte helt okomplicerad. Den är full av motsägelser och villospår som ibland läggs ut av makthavare, opinionsbildare och andra för att leda oss i den riktning de önskar. Något som oftast innebär att vi går åt fel håll.

Så snart man börja gräva ned sig i andra länders problem och ta ställning för eller emot den ena eller den andra konflikten i andra delar av världen är man oftast redan på fel spår. Vi har att ta ställning för att rädda vårt land och ska fokusera på det, inte på att rädda andra länder, för det kan vi inte och ska inte göra. Då kastar vi bort vår energi på fel saker. Se bara hur flera svenskar åkte till Ukraina och slogs på globalisternas sida, när de hade kunnat stanna hemma och slåss för Sverige. Så stå med båda benen i den egna myllan och försvara vårt territorium! Vi är mest illa ute av alla länder i Europa och all kraft måste sättas in här.

Julia Kronlid valdes till förste vice ordförande. Det är en kraftig liberalisering som på många sätt är väldigt osmaklig. Det ska först sägas att Kronlid är säkert en hygglig och på alla sätt bra kvinna. Men hon bör inte ha en framträdande roll i ett parti som ska rädda sin befolkning från undergång. Hon har inte de kvaliteter eller kunskaper som krävs för sin roll.

Julia Kronlid är vidskeplig. Hon tror att Gud skapade världen och tror inte på evolutionen. Redan detta borde avhålla folk från att välja en sådan person. Inget ont kristna per se, men förfallet i SD är så stort att snart kan Peter Wolodarskis vänner väljas till ledande poster.

Julia Kronlid och den nuvarande partitrojkan har visat sig vara mottaglig för olika slags påtryckningar. Judiska grupper har haft lobbymöten med Kronlid och övriga partiledningen, som accepterar och godkänner judiska gruppers etnocentrism och strävan efter att få bevara sin judiska stat judisk – något man gott ska kunna acceptera. Men märkligt nog finns inte motsvarande tankar om Sverige. SD vill inte att Sverige ska vara en uttalad svensk nation utan har genom sitt märkliga ställningstagande om ”öppen svenskhet” (”vem som helt kan bli svensk”) accepterat att Sverige ska vara mångetniskt och att alla främmande etniska grupper som slagit sig ned i Sverige ska få leva kvar här i all framtid. ”Öppen svenskhet” är en helt främmande idé, en egen uppfinning av Mattias Karlsson i SD som hjälper till att stjälpa vårt land.

SD har lagt ned motståndet mot invandring utom rent retoriskt då man beklagar sig över att regeringen inte vill minska invandringen tillräckligt mycket. Man inriktar sig mera mot islamism och en del andra kringfrågor som visserligen är viktiga, men ändå inte annat än detaljer i sammanhanget. Roten till det onda berör man aldrig. Man tar inte chansen att berätta för väljarna vilka som ligger bakom invandringen. Man försöker inte på allvar konfrontera de politiska fienderna i riksdagen utan ägnar sig mest åt ganska meningslös ordväxling om små detaljer.

Julia Kronlid är snäll. Men hon är naiv och saknar den kraft som behövs för att möta en politisk motståndare i debatt. Ännu värre är att hon saknar politisk medvetenhet om hur viktigt det är att sätta stopp för all fjärrinvandring. Endast folk från vår egen kulturkrets ska kunna invandra i begränsat antal. Hon saknar medvetenhet om att vi behöver öka vår svenska nativitet så att det föds fler svenskar. Hon saknar vilja och mod att ens föreslå att samtliga asylsökande som har kommit till Sverige som kolonisatörer måste återvända.

För något år sedan lade sig Julia Kronlid i konflikten i Ukraina och visade med all tydlighet att hon är politiskt förvirrad. Man kan naturligtvis ha vilka åsikter man vill om partier i andra länder, men Julia Kronlid gick ut som representant för SD och sade om partiet Svoboda:

”Det är oroande att det finns ett extremistiskt parti som Svoboda representerat i regeringen i Kiev, som vår utrikesminister märklig nog inte vill ta avstånd från.”

Det är inte kontroversiellt att ha åsikter om partier i andra länder, men då ska man ha kunskaper och veta vad man talar om. Julia Kronlid hade bara läst om Svoboda i media och gjorde som så många andra. Hon lät sin uppfattning vägledas av globalisternas tidningar. Nu är Svoboda inget att varken gilla eller ens bry sig om eftersom det är ett parti i Ukraina. Det är upptill det ukrainska folket att gilla eller ogilla Svoboda, det är inte svenskarnas sak att lägga sig hur ukrainare sköter sin politik. Det är fullt acceptabelt att ha åsikter om det, men när en svensk politiker utan kunskaper fördömer ett parti i ett annat land så kan det både leda till dåliga relationer mellan länder och bidrar till att sprida hat och fördomar helt i onödan.

Julia Kronlids man har för övrigt varit med i SD men lämnade partiet för att han ansåg att partiet var för extremt.

Till andre vice ordförande för SD valdes Carina Herrstedt. Hon liksom Kronlid valdes inte på några andra meriter än att de varit lojala till partiledningen. Carina Herrstedt är en intellektuell katastrof. Hon är ett sänke för partiet, som även varit inblandad i flera tvivelaktiga turer kring ett tidigare kvinnoförbund, men hon har använts av partiledningen för att gå deras ärenden och belönats med höga poster – trots sin totala inkompetens.

Varken Kronlid eller Herrstedt är kapabla att fatta just någonting om världsproblemen och deras uppkomst eftersom de lever i olika slags bubblor. Kronlid som kristen fundamentalist och Herrstedt som allmänt okunnig om det mesta, men bägge är obrottsligt lojala till partitrojkan vad den än hittar på.

erik-almqvist-twitter

SD fortsätter alltså sin vandring åt fel håll. De knyter upp massa invandringskritiker till sig som kastas ut om de på allvar vill göra något åt de allvarliga problem vi har i landet, men får riksdagsplatser om de försiktigt och ytligt kritiserar den stora invandringen utan att nämna orsakerna och krafterna bakom invandringen.

Vi har alltså ett problem. Problemet är en partitrojka som driver partiet alltmer i liberal rikting. De är nöjda med sin lilla makt, sina framträdanden där de får lysa lite och få sina löner som ger dem ett gott liv. De idealister som älskar sitt land och vill sätta ned foten på allvar åker ut. En efter en. Nu är det Björn Söder som är på väg ut ur kylan. Har han tur kanske han finns med på riksdagslistan nästa gång eftersom han ändå skött sin uppgift som talman väldigt professionellt.

Vi kan låta SD ta över större delen av sjuklöverns väljare. Men det behövs ytterligare en rörelse, ett parti, som agerar betydligt kraftfullare än vad SD gör. SD-ledningen är mätta, trötta och uppgivna.

Vi hoppas fortfarande att Sverigedemokratisk Ungdom ska bilda ett nytt moderparti. Eller att någon eller några med hyfsat goda kvaliteter sätter igång med partibildning. Det kommer att bli en stark kraft i svenskt politik.

Relaterat:

Sverigedemokraternas landsdagar i helgen – glöden för Sverige är bortblåst

Borde SD läggas ned? (Jan Milld) 

Russofobisk SD-film (Jan Milld)

 

Sverigedemokraternas landsdagar i helgen – glöden för Sverige är bortblåst

Sverigedemokraterna går starkt framåt i många opinionsundersökningar och de flesta invandringskritikerna gläds åt det. Det finns dock ett antal problem som solkar ned bilden av SD som det framgångrika invandringskritiska alternativet.

Det första är att partiet sedan riksdagsinträdet har inlett en ny strategi som innebär att ledartrojkan Richard Jomshof, Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson vill säkra sin politiska makt, sin ekonomiska ställning och sin personliga karriär.

Bortsett från en del befogade uteslutningsärenden så har partiledningen systematiskt motat ut personer som skulle kunna vara en stor tillgång för partiet då de har utfört ett gott arbete, varit populära och begåvande. Det fel som de har begått är att de haft åsikter som baserats på en äkta vilja att rädda vårt land och inte på att göra karriär och sitta på en maktposition för sin egen vinnings skull. Många av de uteslutna har varit goda idealister som på ett ärligt och hedervärt sätt offrat sina karriärer för att hjälpa SD att bli större. Men trots det har de blivit uteslutna ur partiet.

erik-almqvist-twitter

Personer som Gustav Kasselstrand, William Hahne och Jessica Ohlson är tre av många populära och duktiga människor som uteslutits ur SD. Det för att partiledningen inte vill släppa fram begåvningar som i kraft av sin popularitet ska kunna hota deras ställning. SD klippte sedan banden med Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) och organisationens 4 000 medlemmar. Beslutet togs egenmäktigt av partistyrelsen, som numera är en samling ja-sägare som inte vill riskera sina positioner. De som ifrågasatte beslutet blev sedan uppsatta på ”svarta listan” och hindras nu från att göra vidare karriär i partiet.

Att säga att SD är toppstyrt är en underdrift. När SD beklagar sig över att SD-medlemmar utesluts ut fackförbund, så är det en västanfläkt mot vad SD själva gör idag mot sina egna medlemmar.

Toppstyret i partiet kan bara bestå om resten av partiet inte opponerar sig eller ifrågasätter beslut som tas. Många tror att partiets framgångar i opinionsmätningar beror på partitrojkans och Jimmie Åkesson förträffliga ledaregenskaper och debattskicklighet. Det stämmer inte.

Först ska det sägas att ledartrojkan har flera goda egenskaper. De är inga idioter. Deras politiska rutin och vana vid att hantera media är mycket stor. De ser prydliga ut och inger ett visst förtroende när de framträder. Men där stannar det.

Det finns många personer som skulle klara deras uppgifter betydligt bättre och få partiet att växa ännu mer ännu snabbare. Partiets ökning beror huvudsakligen på att allmänheten desperat söker efter politiska alternativ som kan rädda Sverige. Just nu finns bara SD och då lägger man sin röst på det partiet trots bristerna, brister som de flesta inte är uppmärksamma på. Det huvudsakliga skälet till SD:s ökning är Stefan Löfvens politik, inte partitrojkans skicklighet.

Det andra är att SD har en rad underliga åsikter om flyktingpolitiken och massinvandringen som kan te sig skrämmande. SD valde mitt under brinnande invasion att vilja öka antalet kvotflyktingar från 1 900 till 4 000 per år. Jimmie Åkesson säger ofta att även om SD skulle få makten så kommer invandringen att fortsätta med arbetskraftsinvandring, kvotflyktingar och annan invandring. Åkesson har under asylkrisen aldrig satt ned foten för att på allvar markera hur allvarligt hotet mot Sverige är. SD har inte heller för avsikt att utvisa eller reptriera alla dessa migranter som kommit i hundratusental. De ska få stanna i Sverige om SD får bestämma. SD har övergivit tanken på att Sverige är svenskarnas land och lagt sig till med något som kallas ”öppen svenskhet” vilket innebär att alla folk och etniska grupper kan ”bli svenskar”, trots att själva begreppet svensk innebär att man tillhör det svenska folket.

Det finns många andra märkligheter i SD:s politik. Det gäller bland annat utrikespolitiken och det gäller frågan om ”vinster i välfärden” där det påstås att SD-ledningen nu öppnat för att acceptera att profitörer kan tjäna pengar på asylpolitiken. Om det är sant kommer att visa sig i helgen då frågan kommer upp på bordet.

Det tredje är att SD har en maktordning som inte bara innebär toppstyre utan att makten centraliseras på ett sätt som bara kan ske i ett totalitärt parti. Idag har Björn Söder valt att reservera sig mot ett förslag om att ta bort posterna som förste och andre vice ordförande i partiet. Det är Jimmie Åkesson som föreslagit att dessa poster ska bort och syftet med det är att förstärka toppstyret ytterligare. I det här fallet innebär det att Jimmie Åkesson får ännu mer makt. Kritiker har redan liknat honom vid en ny Stalin efter massuteslutningarna av SDU och nu vill alltså Åkesson gå ännu längre.

Han vill helt enkelt kunna handplocka en ersättare vid eventuell frånvaro, som han gjorde under sin sjukskrivning. Då var Jonas Åkerlund förste vice ordförande, men den rollen trädde han aldrig in i. Det blev istället vännen Mattias Karlsson som ersatte Åkesson efter Åkessons eget önskemål.

Mattias Karlsson är den som mest aktivt verkat för snabba uteslutningsprocesser mot ”ideologiska avvikare” och det anses att han i flera fall fabulerat anklagelser för att påskynda uteslutningsprocesser. Just i dagarna visar det sig att den tidigare partiledaren Mikael Jansson kommer att petas från styrelsen för att han ogillade uteslutningen av Gustav Kasselstrand.

SD-ledningen uppför sig väldigt omoget och när Jessica Ohlsson från SD skulle uteslutas vågade inte Richard Jomshof debattera med henne i TV. Han gömde sig bakom ett bord. Det är inte bara ett toppstyrt parti, det är en partiledning som flyr från all kritik och gömmer sig så snart de kritiseras. När Fria Tider kritiserade partiets behandling av SDU så skrev Mattias Karlsson brev till Expo och ville ha hjälp med att hitta något ofördelaktigt om Fria Tider. Dessutom kallade han Fria Tider för ”neofascistiskt”. Det säger ganska mycket om partitrojkans kvaliteter.

Det fjärde är att interndemokratin är satt ur spel helt och hållet vilket har visat sig många gånger. Många märkliga turer om hur man lyfter varandras löner visar också på något som liknar korruption. När Mattias Karlsson höjde sin lön drastiskt, trots att den redan var hög, så reagerade även Björn Söder öppet med tydlig kritik och sade att det var ”riktigt, riktigt illa”.

Hur illa interndemokratin fungerar visar sig bäst i det möte som SD-Stockholm hade när William Hahne kandiderade till posten som ordförande för att få bort den totalt inkompetente Maria Danielsson. Partitrojkan skickade ut folk till det möte som skulle hållas, för att visa stöd till Maria Danielsson och samtidigt registrera vilka som skulle rösta på Hahne. Avsikten var att sedan utesluta dem som röstade på Hahne och mycket riktigt blev flera av dem uteslutna, trots att de var politiska begåvningar och i flera fall betydligt klokare än någon i partitrojkan.

Mötet slutade trots hot från partiledningen med att William Hahne vann omröstningen. Det var då partitrojkan i SD förstod att det finns massa begåvade människor i partiet som kan hota deras personliga makt.

flaggor-sdu
SDU:s vilja att rädda Sverige är större än SD:s

Därefter klipptes alla band till SDU och deras 4 000 medlemmar. Det är tragiskt eftersom SDU representerar en bättre anda, mer intellektuell skärpa och en mer sympatisk framtoning än partitrojkan. Allmänheten hade kunnat få ett bättre grepp om vilka faror som hotar landet om dessa ungdomar hade fått fortsätta klättra i partiet. De skulle ha lyckats framföra sina mera tydligt invandringskritiska åsikter på ett mera pedagogiskt sätt. De hade kunnat höja kvaliteten i hela partiet om de fått stanna kvar.

Efter att SD klippte banden med SDU har några levt i förhoppningen att landsdagarna nu i helgen ska ändra på det beslutet och ta tillbaka det uteslutna ungdomsförbundet. Det kommer inte att ske och det är kanske lika bra.

Däremot är det viktigt att SDU kan förvalta sina kunskaper, sin glöd och sin vilja att uträtta något gott för landet. Det absolut bästa sättet att göra det på är att bilda ett nytt moderparti. Uppdraget kan ju gå till Gustav Kasselstrand och andra som blivit för gamla för SDU. Situationen i Sverige är absolut katastrofal, inte bara rent invandringspolitiskt utan och intellektuellt när vi varje dag utsätts för en hjärntvätt i media med ett språk som är ljusår borta från den verklighet som många av oss befinner sig i.

Eftersom det redan finns ett bra ungdomsförbund, Sverigedemokratisk ungdom, så behövs bara ett nytt moderparti. Ett nytt sådant kommer att få ett enormt stort stöd och kan växa mycket snabbt. Ända sedan SD inledde sina utrensningar så har en önskan om ett nytt parti bara växt. Och sedan SDU sparkades ut ur partiet så har önskemålen om ett nytt parti ökat dramatiskt.

För det femte så befinner sig SD storleksmässigt vid en kritisk punkt. Den invandringskritiska allmänheten är så stor att det finns utrymme för ytterligare ett invandringskritiskt parti under förutsättningen att man sköter sina kort väl. Många väljare som röstar på SD vill ha tillbaka sitt land. De är inte nöjda med att dagens politiker inklusive SD tänker låta alla migranter bo kvar i landet. SD är liberala. Det behövs ett mer konservativt parti som sätter ned foten även i den här frågan. Ett sådant parti kommer visserligen att få en del problem med hysteriska påhopp från media, men också mycket stort stöd från den invandringskritiska opinionen i landet, som är mycket stor och med ett nytt parti kan bli ännu större.

En annan viktig fråga som SD fullständigt har övergivit, om de någonsin drivit den, är frågan om den svenska nativiteten. Vi behöver höja statusen för familjebildning i landet, vi behöver fler svenska barn och vi behöver en ny familjepolitik som gör det möjligt ekonomiskt för en familj att kunna ha 4-5 barn och att (i första hand) modern ska kunna vara hemma med barnen tills de börjar skolan. Hela den demografiska situationen måste ses över. Dessutom måste den yngre delen av svenska folket börja inrikta sig på att bilda familj och skaffa barn tidigare i livet än vad som sker idag.

Det finns många viktiga frågor för ett nytt parti att driva, men eftersom läget är akut hoppas vi att någon klok människa skyndsamt drar igång ett sådant projekt och gör det på ett seriöst och moget sätt. Vi är många som är beredda att hoppa på ett sådant tåg och ge det allt stöd.

Relaterat:

Det handlar om friheten, Fria Tider

Jimmie Åkessons svärmor överger SD

Wigh: Styrelsen styr inte partiet

Mattias Karlsson jämförs med Stalin

 

Sverigedemokraternas gruppledare Mattias Karlsson svarar på Margareta Larssons kritik genom att förtala henne.

Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson kommenterar Margareta Larsson avhopp genom att förtala henne och påstå att hon är ”sjuk” och att orsaken till hennes kritik mot partiet beror på ”hennes hälsotillstånd” samt att personer i hennes närhet ”befinner sig i ekonomisk konflikt med partiet”.

Mattias Karlsson har svårt för att vara saklig och kan inte ta kritik. När han kritiseras svarar han ofta med personpåhopp istället för sakliga argument. Så har det varit kring uteslutningsärenden och i samband med att Karlsson kallat vissa alternativa medier för ”nyfascistiska”.

mattias_karlsson_sd

Mattias Karlsson anser att Margareta Larsson är ”sjuk”.

I en kommentar från SD idag framställer Karlsson sin mångåriga riksdagskollega som ”sjuk” och påstår att avhoppet skulle bero på sjukdom.

Margareta Larssons kritik mot Mattias Karlsson och Richard Jomshof var saklig och av samma slag som många andra redan framfört. Det finns inte ens anledning att ifrågasätta att Larsson har rätt eftersom så många redan har intygat det. Alla uppgifter pekar åt samma håll. Jomshof och Karlsson toppstyr partiet efter eget behag och den som framför minsta kritik åker ut.

Mattias Karlsson skriver:

– Dagens besked är beklagligt, men kommer inte på något sätt att påverka riksdagsgruppens effektivitet eller förmåga att driva en aktiv oppositionspolitik på alla områden. Margareta har varit sjuk eller sjukskriven under större delen av mandatperioden och har därför inte kunnat utföra något arbete av betydelse för partiets räkning. Mycket talar för att den egentliga bakgrunden till anklagelserna är Margaretas hälsotillstånd och det faktum att finns personer i Margaretas närhet som befinner sig i en ekonomisk konflikt med partiet. Att kommentera saken på djupet blir därför problematiskt ur såväl juridiskt hänseende som ur integritetssynpunkt.

SDU:s ordförande Jessica Ohlsson säger idag att Margareta Larsson på grund av sina familjeband haft mer insyn i hur partiets styrts än andra. Larssons besked om att lämna partiet kan bero på att hon vet betydligt mer om maktmissbruk är hon hittills berättat.

En tolkning är alltså att Margareta Larsson ändå varit försiktig i sin kritik mot SD och hade kunna lämna mer graverande uppgifter om tillståndet i partitoppen, om nepotismen och om hur och varför man kastar ut folk ur partiet.

twitter-kasselstrand

Relaterat:

Åkessons svärmors överger SD, tröttnade på Jomshof och Karlsson

Sverigedemokraterna massövervakar sina medlemmar.

SD:s nya politik så mjuk att ett nytt parti kan skapas

Karlsson föreslår ökat toppstyre i partiet

Gustav Kasselstrand berättar om hur partiledningen försökte muta honom och hota William Hahne

Jimmie Åkessons svärmor överger Sverigedemokraterna, tröttnade på Jomshof och Karlsson

Sverigedemokraterna riksdagsman Margareta Larson lämnar Sverigedemokraterna och blir politisk vilde i riksdagen. Margareta Larsson är mor till Jimmie Åkessons fästmö Louise Erixon.

margareta_larsson_sd

Margareta Larsson har under en längre tid sett maktmissbruket i partiet på nära håll och anser att hierarkin i partiet är ”otäck”.

Stämningen i partiet är idag skrämmande med alla interna övervakningssystem och massuteslutningar. Rapporterna om maktmissbruk i partiet har blivit allt fler sedan Richard Jomshof och Mattias Karlsson vräkt ur sig anklagelser mot alternativa medier om ”fascism” och kastat ur SDU med sina 4 000 medlemmar ur partiet.

Till Expressen säger Margareta Larsson:

– Den här ledarkulten som finns i partiet i dag är ohälsosam. Går man emot ledningen i åsikter och tankar så kan man bli sparkad, utesluten eller köpas ut. Det här vet alla.

– I och med att man har en sån här ledarstruktur så frodas en sådan oerhörd rädsla bland medarbetare och ledamöter. Man går och vaktar på varandra, man vågar inte prata med varandra – för när som helst kan ledningens springpojke komma in på kontoret, säger hon och nämner flera exempel på hur SD-tjänstemän den senaste tiden sagt upp sig eller köpts ut.

Margareta Larsson berättar att hon inte förberett sin dotter på beslut och säger till tidningen:

– Det är ett ledningsproblem. Som ledningen fungerar och vilken attityd man har så ger det ett avtryck på hela organisationen. I det här fallet anser jag direkt att det är Richard Jomshof och Mattias Karlsson – som jag anser borde bytas ut mot personer med omdöme.

richard-jomshof-mattias-karlsson

Mattias Karlsson och Richard Jomshof. Två personer som Larsson anser skapar otäck stämning i Sverigedemokraterna.

Det är inte bara Margareta Karlsson reagerat på hur Jomshof och Karlsson uppträtt inom partiet. I stort sett hela SDU-ledningen och många andra har lämnat flera vittnesmål och hur Karlsson och Jomshof sprider rena lögner om medlemmar för att svärta med dem inför andra.

Lögner och förtal används som ett medel för att kunna bli av med medlemmar som på något sätt kan utgöra ett hot mot den makt som Mattias Karlsson och Jomshof besitter i partiet, en makt de inte förtjänat utan tillskansat sig genom nepotism och maktfullkomlighet.

Jessica Ohlson som valdes till ny ordförande för SDU nyligen och menar liksom Margareta Larsson att partitoppen måste bytas ut. ”Partiledningen är problemet” säger hon.

När Gustav Kasselstrand lämnade SDU  i samband med förbundskongressen  2015 höll han sitt avskedstal och kunde berätta om hur partiets inre liv ändrats till det sämre. Idealismen var borta och ersattes mer och mer av maktmissbruk som idag har gått överstyr.

Larsson kritiserade också hur opportunister kan klättra i partiet om de lierar sig med någon i partiledningen och nämnde Paula Bieler som exempel.

Under eftermiddagen förstärkte Jessica Ohlson sin kritik mot SD-ledningen i ett uttalande i DN:

”Partiledningen består av maktfullkomliga, paranoida personer som vill vara hundra procent säkra på att alla som de omger sig av är helt lojala och inte har några egna idéer”.

Expressens artikel (via unvis)

Relaterat:

Sverigedemokraterna massövervakar sina medlemmar.

SD:s nya politik så mjuk att ett nytt parti kan skapas

Åkessons svärmor lämnar SD i protest mot Karlsson

Richard Jomshof hotar använda stalinistiska utrensningsmetoder och bryta med SDU.

Richard Jomshof hotar SDU inför kongressen i helgen. ”Rösta som jag vill eller så klipper vi banden till SDU.”

Sverigedemokraterna är det enda partiet i Sverige som vill minska invandringen. SD har haft monopol på invandringskritik sedan partiet startades, men frågan är om de som leder partiet idag har korrumperats och blivit maktgalna. Trots stora hot mot Sverige från agendajournalister och massinvandring arbetar partiledningen med att avväpna sin egen organisation och utesluta duktiga medarbetare så att det som borde kallas opposition mest blir ett spel för galleriet.

Det är viktigare att ha total kontroll över partiet och driva det i liberal riktning än att använda alla till buds stående medel och medlemmar för att bekämpa en politik som söndrar Sverige.

Sedan ett par år tillbaka har partitoppen manipulerat med interndemokratin för att uppnå vissa mål och kunna kasta ut personer som utgör ett hot mot maktordningen i partiet.

Sverigedemokratisk Ungdom, SDU, har kongress helgen den 11-13 september. För tredje året i rad kommer SD att försöka kontrollera varje detalj i SDU:s utveckling. Två gånger tidigare har man försökt tillsätta liberaler som ordförande för SDU, men misslyckats. I maktkampen om Stockholms stad försökte SD-ledningen styra utvecklingen genom att lansera liberala kandidater. Vid alla tillfällen segrade interdemokratin och bättre kandidater vann.

jomshof-rensar-ut

Partiledningen valde då att verkställa ett stort antal uteslutningar för att bli av med de mest populära personerna, Gustav Kasselstrand och William Hahne.

SD:s hantering av interndemokratin har kommenterats av hundratals personer som undrar varför SD-ledningen agerar så makfullkomligt och vägrar låta demokratin fungera.

En som känner partiet väl är Patrik Ehn som uteslöts och sedan blev medarbetare på bloggen Motpol.

Han har i flera artiklar försökt förklara vilka partiets inre problem är:

Efter Åkessons sommartal: Fäderneslandet åter?

Inför Åkessons sommartal: SD, Syrien och Irak.

Sverigedemokraternas problem

Parik Ehn sammanfattar:

Sverigedemokraternas stora problem idag är inte partiets politik så som den presenteras i riksdagen, utan partiledningens kontrollbehov och maktfullkomlighet.

Partiledningens maktfullkomlighet har kritiserats av inflytelserika debattörer som Marika Formgren, Ingrid Carlqvist och många andra. När det avslöjades att Mattias Karlsson hade skrivit brev till vänsterextrema Expo för att få fram uppgifter om alternativa medier så att han skulle kunna anklaga dem för ”fascism”, var gränsen nådd för många.

Marika Formgren skrev den läsvärda texten ”Med skräcken som verktyg” en längre analys av Mattias Karlssons arbetsmetoder. Hon skrev bl.a.:

Mina invändningar mot det SD just nu sysslar med är alltså främst av moralisk natur. Man kan inte klaga över Expos och etablerade mediers skampålejournalistik, guilt-by-association och epitetsklistrande, och samtidigt använda samma metoder mot sina politiska motståndare. Man kan inte gnälla över bristen på fri debatt och demokratisk instinkt i Sverige, och samtidigt tysta internkritiker i stället för att debattera med dem samt ignorera den interna partidemokratin. Om man utger sig för att vara för fri debatt, åsiktsfrihet och demokrati så får man f-n också leva upp till det i det partiinterna arbetet. Allt annat är hyckleri. SD bör behandla medlemmar som de uppfattar som ”ideologiska avvikare” så som de själva vill behandlas av etablerade medier och partier: Rakt, ärligt och med sakargument, inte med epitetsklistrande och skräckens primat.

Bloggaren och författaren Jan Milld skrev också en längre text om Karlssons metoder:

Jan Milld:

Är det förbjudet att inom SD kritisera partistyrelsen? I så fall blir partiet unikt i Sverige, inom inget annat riksdagsparti råder ett sådant förbud. Resonemanget påminner starkt om Josef Stalins Sovjetunionen, där man rensade ut ”partifientliga element”.

SD-ledningen använde sedan partiets egna tidningar i försök att rättfärdiga sin maktfullkomlighet, men det gick inte. Richard Jomshof och Mattias Karlsson spred mest lögner, påhitt och förtal mot ett antal människor som tvingades försvara sig mot lögnerna. Konstruktiv inom partiet är inte tillåten om den riktar sig uppåt.

Joakim Andersen på Motpol skrev ett kort bemötande till Karlsson.

Den fördummande sjuka som redan grasserar i övriga samhället har Karlsson just öppnat dörrarna på vid gavel för även in i partiet SD. Det är varken anständigt eller acceptabelt, det är heller inte ett uttryck för strategiskt geni. Det är ett beteende som bör motas i grind.

Fria Tider berättade om hur Richard Jomshof spred rena lögner om tidningen kommentaren Så ljuger SD-ledningen om Fria Tider.

Men varför ljuger Jomshof och Karlsson? Den pinsamma sanningen är att man genom ett dataintrång har lyckats komma över 15.000 internmejl tillhörande Gustav Kasselstrand och William Hahne. Trots den enorma mängden material har man uppenbarligen inte lyckats hitta ett enda bevis för att någon av de båda SDU-topparna skulle ha gjort sig skyldig till något av de övertramp som man anklagar dem för. Eller någon annan skandal heller för den delen.

Daniel Friberg på Motpol tvingades också bemöta ett antal lögner från SD-ledningen.

Mattias Karlsson har fått ihop en ny fantasifull skrivelse där han berör Motpol. Men trots flitigt bruk av guilt-by-association håller Karlssons jakt på belastande kopplingar inte ens för en ytlig granskning, visar Motpols kartläggning.

Texten tycks bottna i en osäkerhet gällande det interna stödet för de omstridda och svagt underbyggda uteslutningar som ska klubbas igenom på morgondagens partistyrelsemöte. Mattias verkar därför vilja nå ut med en sista-minuten-kommuniké avsedd att skrämma upp medlemmarna inför ett påstått ”externt hot”, för att säkerställa att de röstar rätt, alternativt inte knorrar alltför mycket när de kontroversiella uteslutningarna klubbas igenom.

I en text som starkt kritiserar SD-ledningen, främst Mattias Karlsson, skriver David Gellerman på Motpol.

Alla kan låta hoppet fara om att Sverigedemokraterna under Mattias Karlsson skulle kunna bli det effektiva kampmedel för ett svenskt Sverige som vi hoppas på. Han prioriterar sig själv och sin maktställning, och allt annat får vänta. Han kommer att fortsätta att utesluta alla som han tror hotar hans maktställning, samt några till för osäkerhets och förvirrings skull. Att han gör det via en liten grupp av sina köpta kreatur gör ingenting till saken – det är uteslutningar som uteslutningar, med syfte att slå sönder partiets interndemokrati och dennas möjlighet att representera medlemmarnas vilja.

De möjligheter som finns är att befria partiet från honom och den privata hird han samlat runt sig, eller starta nytt sverigevänligt parti. Förutsättningarna för det senare är bättre än någonsin förr.

Richard Jomshof tänker strunta i interndemokratin om den går emot hans åsikter

Nu är det återigen dags för en konflikt, som kanske slutar i ett antiklimax eller blir dödsstöten för SDU om SD-ledningen får bestämma. Då kan partiet splittras i två delar om det vill sig riktigt illa. För splittring är inte bra. Men eftersom partiledningen använder stalinistiska metoder för att säkra sin makt kommer SDU-kongressens beslut inte att passera obemärkt.

Om SDU:s valberedning får som den vill blir juristen Jessica Ohlson SDU-ordförande. Om det sker har Richard Jomshof lovat att bryta med SDU helt och hållet. Om SDU väljer SD:s kandidat Tobias Andersson så kommer Jessica Ohlson och hennes entourage att uteslutas. I praktiken kan vad som helst hända under och efter SDU-kongressen och följderna kan bli vilka som helst.

Jomshof skriver i SD-Kuriren:

Om Jessica Ohlson blir vald till förbundsordförande kommer jag att kalla henne till ett möte med mig och övriga partiledningen. Syftet kommer att vara att planera hur våra bägge organisationer på ett städat och strukturerat sätt kan gå skilda vägar

Jomshof väljer att klampa vidare i den tradition som infördes efter valet 2010 där man kastar ut partimedlemmar som man vill bli av med oavsett hur duktiga eller partilojala de är. Om medlemmarna står i vägen för partiets liberalisering så ska de kastas ut.

Gränsen för vad som kan accepteras från partiledningen är för länge sedan nådd hos många, som tröttnat på dessa ständiga uteslutningar och längtar efter ett parti där yttrandefrihet, tankfrihet och spännvidd mellan åsikterna måste finnas för att kunna utvecklas ideologiskt och ge utrymme för nya tankar, som nuvarande partiledning inte klarar av att tänka.

Till det kommer att många längtar efter ett parti som är befriat från makfullkomliga soffpotatisar och i stället bedriver kampanjer för att upplysa folket om vad och vilka som hotar vårt land.

Precis som David Gellerman säger är förutsättningarna för att starta ett nytt parti större än någonsin. Tiotusentals svenskar skulle välkomna ett sådant parti. Sverige behöver en rörelse som rör på sig, inte en rörelse av maktfullkomliga politiker.

Det tragiska är om vi tvingas se Sverige förfalla utan att några nya initiativ tas för att ens försöka rädda landet och att vi får se ett SD som fortsätter att liberaliseras och förbli en impotent rörelse där karriär och lön är viktigare än Sveriges väl.

Gustav Kasselstrand uttalar sig idag om Jomshofs påhopp:

Richard Jomshof uppvisar en skrämmande syn på interndemokrati. Som tur är så är det inte Richard själv, utan Landsdagarna, som är partiets högsta beslutande organ. Richards sanslösa förslag om att kapa banden till SDU måste därmed röstas igenom med minst 75% av rösterna på Landsdagarna, eftersom det handlar om en stadgeändring.

Sverigedemokraterna utgörs av dess medlemmar! Medlemmarna kan sätta ned foten mot den här typen av odemokratiskt maktmissbruk. Jomshofs förslag kommer med största sannolikhet kastas i papperskorgen när Landsdagarsombuden får bestämma.

Men hur ska Jomshof reagera då? Hota alla som röstade mot honom med uteslutning?

Nivåhöjning i Sverigedemokraterna, tack!

Relaterat:

SD hotar SDU.