Etikett: motpol

Daniel Friberg: Svensk media har blod på sina händer

Den ungerska nationalkonservativa nyhetssidan Alfahir publicerade den 29 april en intervju med mig om det misslyckade mångkulturella experimentet, svensk censur och självcensur, hur våldsvänstern tillåts terrorisera invandringskritiker med etablissemangets samtycke – och varför den äkta högern ändå kommer att vinna till slut. Nedan följer en engelsk översättning. 

Why does a successful Swedish businessman choose the Europe-wide smeared Hungary as his new home?

I take the slanders of the Leftist-liberal media as compliments. Since I’ve been an active Swedish conservative patriot since the age of 18, I have had to get used to it. In this regard, the Swedish media is the worst in Europe: they hate Hungary and every other person or country who steps out of their very narrow, politically correct, Cultural Marxist narrative. So if the Swedish or the Western European media smears you, it’s a great honour, because it basically means that you’re normal.

They insult me just as they insult you. The Swedish state radio recently accused me of having extreme and reactionary ideas – to cite but one example – about gender roles, because I think that men should be men, and women should be women. They made a huge deal out of this, even though most of the Swedish people would agree with me, but the media has entirely extremist views. This is no wonder, since we are speaking about radical Leftists and Leftist-liberals, who have a twisted worldview that has very little to do with reality.

Speaking of the ordinary people, what do they think about the politically correct ‘utopia’ forced upon them by the government?

With each passing day, the Swedish people get more and more fed up with this. In Sweden, more and more people are turning away from the mainstream media since there are no mainstream Right-wing, conservative outlets. All the major newspapers and television channels are monopolized by liberals or socialists, which provides a horrible media environment. Compared to this, Hungary is a paradise. (laughter)

As a result, several alternative media channels have emerged and grown rapidly over the last ten years. It’s basically an entirely new, rapidly growing grassroots initiative. We have a national-conservative weekly and two widely-read online news sites, which currently have a monthly readership amounting to roughly 1.5 million people each. This means that our views are reaching a significant segment of the Swedish society, as according to official statistics, the Swedish population currently stands at around ten million people, but out of those, about two million are non-European. They came to Sweden during the last thirty years, or else are descendants of these non-European immigrants.

What is the attitude of the Swedish people towards these immigrants?

At first, everybody was fine with it. They shared the common Western European ‘refugees welcome’ nonsense attitude. Everybody thought that ‘the strange is beautiful’, and that our own culture and history is horrible and shameful. It was a common notion that we should be ashamed for being Swedish. We were taught in school and through our media to feel responsibility for the historical oppression of non-Europeans. This is quite ridiculous, as in Sweden’s case as we stayed out of both World Wars and also, for the most part, the era of colonisation. Our only colony was a tiny island in the Caribbean which we ruled for 94 years before selling it to France. This was our big sin. (laughter)

The whole narrative is Cultural Marxist, Leftist nonsense which is designed to make the Swedish people ashamed of their heritage and national identity, and to feel obligated to help everybody in the world other than themselves. This was the attitude in the beginning, but since then, a lot of horrible things have happened in Sweden that have had a serious impact on the general attitude towards immigration.

For example, last August, an African ‘migrant’ brutally killed a Swedish mother and her son in an IKEA for the sole reason that they looked Swedish and he was angry at the state because his asylum request had been denied. So he simply slit their throats in the middle of the store. These sorts of tragedies, which are numerous, have caused ordinary Swedes to realize that perhaps these ‘migrants’ are not so wonderfully exotic and that immigration is not so fantastic after all.

If Swedish society is dominated by Cultural Marxism and liberalism to such a great extent, how did you become a conservative? Can we call you a conservative to any extent?

I’d rather use the word traditionalist. Although conservative can be a good term, it can also be easily misunderstood or misinterpreted. One interpretation is that being conservative means nothing more than desiring to bring back the social norms and conditions of 50 or 60 years ago, but obviously this is not enough to solve Europe’s problems. I believe in traditions based on eternal values. And of course I’m also a nationalist. I think that an important element of traditionalism is the protection of your own nation and cultural identity.

What was the road which led you to this standpoint? What was your youth like?

I grew up during the early phase of mass immigration into Sweden, so I enjoyed a very safe, middle class environment. I went to a school where 99 percent of the students were Swedish, so during my childhood I didn’t face any problems. When I was 12, my attitude very much conformed to what was expected according to the pop-cultural propaganda of American TV shows and the film industry, as well as the Swedish state media: I was more or less Left-wing. This was a typically childish worldview, filtered by the media – I had no idea that immigration and multiculturalism could be dangerous for my culture.

Läs resten av den långa intervjun här.

Right on Radio med Ingrid Carlqvist och Conrad

The topic of today’s program is ‘The Arktos Meetup in Budapest’, and we have two guests. The first is Ingrid Carlqvist, the well-known Swedish author, journalist, and writer, and Distinguished Senior Fellow at the New York-based Gatestone Institute. The second is Conrad, a former Leftist and ‘anti-racist’ who made a political u-turn five years ago and is now co-hosting a popular Swedish podcast focusing on immigration-related issues

Ingrid & Conrad del 37: Två timmar med Daniel Friberg

Det här är ett riktigt höjdarprogram. Intervjun med Daniel Friberg är förmodligen den bästa intervjun som gjorts med någon svensksinnad person på decennier. Den är väl värd att lyssna på – flera gånger. Sprid intervjun vidare till dina vänner.

Daniel Friberg är en sällsynt kompetent person och idealist som skapat tankesmedjan Motpol, är en del av bokförlaget Arktos och författare till boken Högern kommer tillbaka.

Förutom att Daniel Friberg gjorde ett mycket bra och kunnigt intryck så var både Ingrid och Conrad som klippt och skurna för att ställa frågorna till Friberg. De gjorde det mycket bra och på ett trevligt sätt.

Några av frågorna som Friberg fick var följande:

Är Daniel “bara” en nationalist?
Vill Daniel se ett Sverige endast för etniska svenskar?
Hur ser han på kapitalismen och globaliseringen?
Vad har han egentligen emot Mattias Karlsson?
Är Daniel antisemit?
Hur ser han på libertarianismen?

Mycket nöje!

På Motpol kan man läsa några av Daniel Fribergs politiska ståndpunkter. Han nämner dem även lite kort i intervjun. Läs punkterna här!

Här kan du också läsa om mötet Identitär Idé 2016 och de insamlingskampanjer som pågår.

I intervjun med Friberg berättar han om ett tal som Ungerns premiärminister höll i mars 2016 med 50 000 åhörare. Daniel Friberg var en av dem som lyssnade. Här är talet översatt till svenska:


Vad har Alexandra Pascalidou i garderoben?

Det är omöjligt att påstå att Alexandra Pascalidou är en populär person. Hon är däremot en person som ständigt anlitas av etablissemanget för att fungera som frontfigur åt den politiska maffia som styr Sverige med järnhand. Hon får sitta i TV och radio och uttala sig om än det ena och än det andra utan att ha varken kunskaper eller förmåga att tolka politisk information objektivt.

Hon kallar sig journalist, programledare och författare men hela hennes karriär bygger på att hon får hjälp av kulturmarxisterna på SVT.

Hon har haft en jobbig helg.

Alexandra Pascalidou är den moderna toleranta, fördomsfria, öppna och demokratiskt sinnade kvinnan. Hon som alltid slår ned på andra människors fördomar, inskränkthet och tillkortakommanden.

Alexandra Pascalidou på kärvänligt möte med Daniel Friberg på Motpol

Hon måste vara en absolut perfekt människa som inte har fördomar mot någonting. Fast det finns något hos henne som inte är som det ska.

År 2015 bröt den svenskfientliga tidningen Metro sitt avtal med Alexandra Pascalidou efter att hon plagierat en text och framställt den som sin. Det var inte första gången hon ertappades med sådant bedrägeri mot läsarna. 2005 plagierade hon också en text som hon publicerade som om den vore hennes egen. Hon har alltså visat att hon inte är att lita på när hon skriver texter. Allt kan vara plagierat eller fabulerat.

Idag skrev hon en text på sin blogg som tyder på att det är jobbigt för henne att vara så fördomsfri. Gårdagen började hon med ett besök på Makode Lindes utställning ”Negerkungens återkomst”. Eftersom han är svart och uppenbarligen fixerad vid hudfärg på ett sätt som ingen annan är så ville Pascalidou dit och titta. Hon skriver:

I mörkret möttes vi av otaliga svarta dockor i olika konstellationer. Så här i efterhand önskar jag att konstnären kunde guida oss genom labyrinten och förklara hur han tänkt och vad han menar.

Hon fattade ingenting av Lindes konst, vilket förmodligen ingen annan än Linde själv gör, så Pascalidou behöver inte känna sig ensam på den punkten. Efter besöket på utställningen gick hon nedåt Hamngatan i Stockholm för att titta på den demonstration ”som samlade nazister, rasister, högerextremister, huliganer på Norrmalmstorg.”

Åh så fördomsfritt sammanfattat! Såg hon verkligen inga andra människor där. Enligt uppgift var större delen av de som demonstrerade Sverigedemokrater. Att anklaga dem för att vara ”nazister, rasister, högerextremister och huliganer” är väl inte helt rättvisande?

I Pascalidous värld, som vid en närmare betraktelse inte är så fördomsfri, tycks det finnas ett behov av att dela in världen i ett ”vi” och ett ”dom”. ”Vi” det är huvudsakligen hon själv, media och vänstern. ”Dom” är resten av befolkningen – de som hon kallar ”nazister, rasister, högerextremister och huliganer”.

Det måste vara besvärligt att vara uppfylld av en sådan avgränsning mot andra att man ser dem som ”nazister, rasister, högerextremister och huliganer” bara för att de ogillar regeringens politik.

Alexandra Pascalidou skriver:

Lördagsflanörer stannade till och stirrade på kaoset mitt i Stockholm. Som svensk skämdes jag när en omtumlad asiatisk turist frågade efter vägen till ABBA-museet. Jag visade henne spårvagnen och tog farväl med ett ”Welcome to Sweden”.

Vad skämdes Pascalidou över? Kaoset? Men kaoset orsakades ju av hennes vänner bland extremvänstern som skrek och gapade och spottade på folk. Pascalidous förvirringstillstånd måste vara ganska bevärande för hennes själv om hon tror att den tillståndsgivna demonstrationen ”Folkets demonstration” orsakade något kaos. Hon skämdes över att åhörarna i den tillståndsgivna demonstrationen skötte sig utmärkt, men skämdes inte för att hennes vänstervänner med välkända kommunistflaggor skrek och gapade glåpord mot andra människor.

Sedan gick Pascalidou på lyxkrogen Riche. Hon säger att en man kom fram till henne och frågade ”Om en katt växer upp i ett stall. Blir den en häst då?” Hennes vänner varnade henne för att ”männen är läskiga”.


Mannen som ställde frågan beskriver hon som ”Mannen i 50-årsåldern som är kraftigt byggd säger att han arbetar i ett gruvbolag i Gävle.” Pascalidou säger att hon får frågan en gång till. Hon kunde inte svara första gången, varför framgår inte. Hon kanske håller på att svimma av frågans komplexitet.

Hon säger att hon svarar ”Om katten känner sig som en häst får den väl vara en häst”. En annan man kommer fram till henne, säger hon, och frågar vad hon tycker om ”Tredje Riket”. I sin blogg skriver hon T och R med versaler. Pascalidou ”skakar på huvudet och lägger pusslet. De står kvar och säger en massa konstigheter under någon timme.” De säger ”konstigheter”. Var hon inte vid medvetande? Packad?

Pascalidou pratar i en timme med ”läskiga människor”. Hur hon svarade på den sista frågan framgick inte. En av männen sade enligt Pascalidou ”vi skålar … för Adolf Hitler och Tredje Riket”.

Pascalidou måste gå på toaletten.

När hon kommer tillbaka är männen borta. Pascalidous kompis säger till henne: ”Nu för första gången förstår jag hur utsatt du är. Och hur obehagliga de är”.

Men vad hade då männen gjort? De hade småpratat och skojat med henne och ställde lite provocerande frågor för att se vad hon skulle svara. De hade uppträtt korrekt och vänligt.

Men de var alltså ”obehagliga”. Så mycket var alltså Pascalidous fördomsfrihet värd.

Nu var det bara ett problem. Ingen hade skålat för Hitler. De hade skålat för Sverige. Eftersom alla vet att Daniel Friberg inte uppskattar Hitler så finns det många och goda skäl att tro att Pascalidou hittar på eller hör fel. Daniels Friberg säger senare till tidningen Expressen som också uppmärksammat detta:

Jag ställde givetvis inga frågor om Tredje riket eller utbringade någon sorts skål på det temat. Det är en uppenbar efterhandskonstruktion för att demonisera mig. Alla som känner mig vet att jag är föga intresserad eller sympatiskt inställd till nazism eller Tredje riket.

Pascalidou skriver:

Andra kroggäster som sett kommer fram och uttrycker sitt stöd och förfäran. För mig brister det inte förrän jag är hemma och har låst om mig. Rädslan ger mig ingen ro.

Är det inte rasisterna som brukar vara rädda för det okända? Är det inte rasisterna som brukar vara fördomsfulla? Är det inte rasisterna som brister i tolerans mot främlingar?

Hur kan du vara rädd för några sympatiska svenska medelålders män som minglar och konverserar på ett normalt och civiliserat sätt? Kan du förklara det?

Om du är rädd för normala svenskar så kanske du kan förstå människor som är vettskrämda över en politik som skapar omfattande brottslighet och problem i det svenska samhället? Om du är rädd för normala svenskar som uppträder korrekt, hur rädd borde inte vanliga svenskar då vara för alla stenkastande vänsterhuliganer som saboterar fredliga torgmöten?

Nu var du nog innerst inne inte så rädd.

Det framgår av många vittnesmål att du i själva verket trivdes ganska bra i minglet med de sympatiska svenska männen.

Ända fram tills du fick se bilden på dig tillsammans med en av männen. Det ser ut som om du kvittrar ganska förtjust i sällskapet. Men visst måste det vara jobbigt för en fördomsfri människa som du att synas på bild med en människa vars åsikter går på tvärs med dina egna.

För i fördomsfrihetens namn kan man inte umgås med vem som helst. Eller kan man det?

Nu visar det sig vem som är fördomsfriast av er. De sympatiska svenska männen som du konverserade med var inte rädda för dig och tyckte inte du var obehaglig. De har inte sagt att du var ”läskig”.

Det låter alltså som om de svenska männen som du förmodligen kallar ”nazister, rasister, högerextremister och huliganer” i själva verket vid närmare betraktelse var fullkomligt fördomsfria gentlemän.

Pascalidou skriver:

När jag läser herrskapets högerextrema meritlistor på nätet blir jag mörkrädd. Resor till Ukraina, Ungern, Polen. Visst har jag som gärna rör mig ute på stan och vägrar kapitulera för rasistiska och nazistiska hot stött på bl.a järnrörspolitikern Kent Ekeroth som hänger runt Stureplan omgiven av SÄPO-vakter som du och jag betalar känt obehag förr. Men nu kom de så nära. Och jag behandlade dem lika kärvänligt och respektfullt som jag behandlar alla jag möter. Och jag och alla andra som tar ställning för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde är så sårbara. Så skyddslösa. Så ensamma när det verkligen gäller.

Det är ju lite kul att du säger att du behandlade dem kärvänligt och respektfullt. Tänk om du kunde börja behandla alla du kallar för ”nazister, rasister, högerextremister och huliganer” både kärvänligt och respektfullt. Sverige skulle bli så mycket bättre. Då skulle det snart visa sig att du måste ompröva dina egna fördomar och det kanske blir en besvärlig resa. SVT skulle inte tillåta det.

Ingrid och Conrad intervjuar Daniel Friberg från Motpol – Ett måste att lyssna på

Första gången Ingrid & Conrad bjuder in en gäst, glömmer de bort honom! Daniel Friberg, grundare av tankesmedjan Motpol och VD för Viking Mineral AB, får verkligen tränga sig in i samtalet men tar så småningom över mer och mer. Friberg är aktuell med den nya boken Högern kommer tillbaka. Programmet blev ett rekordlångt samtal om allt från nödvändigheten av krig och självförsvar, till narcissismen hos könsbytare.

Ett långt avsnitt i del 3 handlar om hur Daniel slog tillbaka mot invandrare som försökte förnedra och råna honom. Detta bör inte tolkas som att vi förhärligar våld, utan som ett konstaterande av att det är alldeles livsnödvändigt att svenska killar och män återfår sin naturliga råg i ryggen. Sverige behöver handlingskraftiga svenska män!

Programmet är indelat i tre delar – häng med!

Viktiga böcker att läsa: Högern kommer tillbaka, Daniel Friberg.

Det finns invandringskritiker som inte nöjer sig med att ha en åsikt om invandringspolitiken utan också vill göra lite mer.

En viktig kategori är författarna, de som skriver och ger ut böcker för att väcka folk till insikt inte bara om att massinvandringen söndrar Sverige utan om vilka krafter som ligger bakom invandringen och hur den kommer att påverka landet på sikt.

Vi tipsar om en del böcker som finns tillgängliga och hoppas att den som ännu inte läst någon av böckerna tar sig i kragen och köper in något eller några exemplar av varje bok. Man kan läsa den själv och sedan ge bort den till någon vän. Man kan också köpa någon bok och ge bort som present.

Att köpa böckerna är ett bra sätt att visa stöd för författarna och deras gärning. Du kan också placera böckerna i din bokhylla så att vänner som kommer på besök kan se dem och kanske fråga lite om innehållet.

Sprid upplysning om vart Sverige är väg – sprid de Sverigevänliga böcker som finns tillgängliga för omedelbar beställning!

Vi kommer också att upplysa om några andra böcker som kanske inte håller sig specifikt till svensk invandringspolitisk debatt, men som ändå kan vara läsvärda. Kunskap är aldrig fel. En del böcker är tyvärr utgångna och finns inte i nytryck. Det i sig är en påminnelse om att inte vänta med din beställning tills den är försent. Gynna svenska invandringskritiker genom att köpa deras böcker.


Högern kommer tillbaka, Daniel Friberg, 2015.

”Högern kommer tillbaka. Efter årtionden av förnedring och politiska misslyckanden har oppositionen skärpt sig. Det är inte en dag för tidigt. Sverige och Europa står inför utmaningar som de sittande, inkompetenta eliterna inom politikerkåren, akademin och massmedia varken kan eller vill möta. Okontrollerad invandring, huvudlöst resursslöseri och konsumtionssamhällets rasering av den västerländska människans själva inre – problem som ställer frågor det omskrivna ”etablissemanget” inte kan svara på.

Den nya högern kan, och gör, just det. I denna koncisa handbok finns samlat ett antal högaktuella texter av Daniel Friberg för den som är eller vill vara aktiv i den verkliga opposition vårt land och vår kontinent behöver.

Med förord av den idépolitiske bloggaren Joakim Andersen, tidigare känd för en bredare allmänhet som ”Oskorei”, samt efterord av Björn Herstad, affärsman och grundare av det konservativa nätverket Engelbrekt.”

Boken har recenserats av Joakim Andersen på Motpol och han skriver:

”Mycket värdefull är den genomgång av metapolitiken som boken innehåller. I metapolitiken är kampen om språket, det Sloterdijk kallar språkpolitik, en central del. Ett litet ord som ”rasism” kan exempelvis omöjliggöra en fungerande invandringsdebatt, vilket också är dess syfte. Även vi måste föra kampen om språket, och boken innehåller därför en längre metapolitisk ordlista, där Friberg går igenom användbara termer som rätten till särart, vit flykt, egalitarism, etnomasochism och identitet.

Detta är kort sagt en bok som rekommenderas varmt. Undertecknad har även skrivit ett förord, och Björn Herstad ett efterord.”

Boken kan beställas här.

Läs en recension av boken här.

En recension av Antn Stigermark här.

Lyssna på Daniel Friberg när han intervjuas av Ingrid & Conrad.


Motpol tipsar om hur vi stoppar invasionen

Daniel Friberg på Motpol ger oss idag några bra tips om hur vi kan stoppa invasionen.

Som svensk och europé är det inte en självklarhet att du ser massinvandringen och den medföljande islamiseringen av vårt land som något odelat positivt. Det kan rentav vara så att du upplever den som problematisk – kanske till och med hotfull och otrevlig, eftersom den i sin väg utplånar vår egen kultur och våra egna sedvänjor samt tränger undan oss rent demografiskt. I klartext skulle jag vilja hävda att ingen människa vid sina sinnens fulla bruk kan uppleva detta som oproblematiskt eller ens på något vis acceptabelt.


Frågan många ställer sig är vad vi rent konkret kan göra.

Friberg föreslår ett antal åtgärder:

1. Organisera grupper av meningsfränder och bege er till platser där många misstänkta illegaler förväntas anlända – exempelvis i närheten av den minimala landgräns mellan Sverige och Danmark som endast utgörs av en bro.

2. Organisera protester när de försöker göra om slott, bygdegårdar, herrgårdar, värdshus, vandrarhem, hotell, bostadshus och ålderdomshem till så kallade ”asylboenden”.

3. Anmäl myndigheter som diskriminerar svenskar.

4. Vägra att betala patientavgift. Hävda att du själv är illegal! Låt ingen diskriminering av svenskar ske utan skarpt motstånd.

Avslutningsvis menar Friberg att det är min och din plikt som svensk att resa någon form av motstånd mot koloniseringen av Sverige.

”Tills vi fått ett seriöst och humant repatrieringsprogram på plats är det nämligen av yttersta vikt att flodvågen från Tredje världen och den pågående islamiseringen stoppas”, skriver Friberg.

Läs hela texten (här) om vad du kan göra och dela gärna förslagen med dina vänner. Se även den här sidan med tips på hur man kan agera.

Richard Jomshof hotar använda stalinistiska utrensningsmetoder och bryta med SDU.

Richard Jomshof hotar SDU inför kongressen i helgen. ”Rösta som jag vill eller så klipper vi banden till SDU.”

Sverigedemokraterna är det enda partiet i Sverige som vill minska invandringen. SD har haft monopol på invandringskritik sedan partiet startades, men frågan är om de som leder partiet idag har korrumperats och blivit maktgalna. Trots stora hot mot Sverige från agendajournalister och massinvandring arbetar partiledningen med att avväpna sin egen organisation och utesluta duktiga medarbetare så att det som borde kallas opposition mest blir ett spel för galleriet.

Det är viktigare att ha total kontroll över partiet och driva det i liberal riktning än att använda alla till buds stående medel och medlemmar för att bekämpa en politik som söndrar Sverige.

Sedan ett par år tillbaka har partitoppen manipulerat med interndemokratin för att uppnå vissa mål och kunna kasta ut personer som utgör ett hot mot maktordningen i partiet.

Sverigedemokratisk Ungdom, SDU, har kongress helgen den 11-13 september. För tredje året i rad kommer SD att försöka kontrollera varje detalj i SDU:s utveckling. Två gånger tidigare har man försökt tillsätta liberaler som ordförande för SDU, men misslyckats. I maktkampen om Stockholms stad försökte SD-ledningen styra utvecklingen genom att lansera liberala kandidater. Vid alla tillfällen segrade interdemokratin och bättre kandidater vann.


Partiledningen valde då att verkställa ett stort antal uteslutningar för att bli av med de mest populära personerna, Gustav Kasselstrand och William Hahne.

SD:s hantering av interndemokratin har kommenterats av hundratals personer som undrar varför SD-ledningen agerar så makfullkomligt och vägrar låta demokratin fungera.

En som känner partiet väl är Patrik Ehn som uteslöts och sedan blev medarbetare på bloggen Motpol.

Han har i flera artiklar försökt förklara vilka partiets inre problem är:

Efter Åkessons sommartal: Fäderneslandet åter?

Inför Åkessons sommartal: SD, Syrien och Irak.

Sverigedemokraternas problem

Parik Ehn sammanfattar:

Sverigedemokraternas stora problem idag är inte partiets politik så som den presenteras i riksdagen, utan partiledningens kontrollbehov och maktfullkomlighet.

Partiledningens maktfullkomlighet har kritiserats av inflytelserika debattörer som Marika Formgren, Ingrid Carlqvist och många andra. När det avslöjades att Mattias Karlsson hade skrivit brev till vänsterextrema Expo för att få fram uppgifter om alternativa medier så att han skulle kunna anklaga dem för ”fascism”, var gränsen nådd för många.

Marika Formgren skrev den läsvärda texten ”Med skräcken som verktyg” en längre analys av Mattias Karlssons arbetsmetoder. Hon skrev bl.a.:

Mina invändningar mot det SD just nu sysslar med är alltså främst av moralisk natur. Man kan inte klaga över Expos och etablerade mediers skampålejournalistik, guilt-by-association och epitetsklistrande, och samtidigt använda samma metoder mot sina politiska motståndare. Man kan inte gnälla över bristen på fri debatt och demokratisk instinkt i Sverige, och samtidigt tysta internkritiker i stället för att debattera med dem samt ignorera den interna partidemokratin. Om man utger sig för att vara för fri debatt, åsiktsfrihet och demokrati så får man f-n också leva upp till det i det partiinterna arbetet. Allt annat är hyckleri. SD bör behandla medlemmar som de uppfattar som ”ideologiska avvikare” så som de själva vill behandlas av etablerade medier och partier: Rakt, ärligt och med sakargument, inte med epitetsklistrande och skräckens primat.

Bloggaren och författaren Jan Milld skrev också en längre text om Karlssons metoder:

Jan Milld:

Är det förbjudet att inom SD kritisera partistyrelsen? I så fall blir partiet unikt i Sverige, inom inget annat riksdagsparti råder ett sådant förbud. Resonemanget påminner starkt om Josef Stalins Sovjetunionen, där man rensade ut ”partifientliga element”.

SD-ledningen använde sedan partiets egna tidningar i försök att rättfärdiga sin maktfullkomlighet, men det gick inte. Richard Jomshof och Mattias Karlsson spred mest lögner, påhitt och förtal mot ett antal människor som tvingades försvara sig mot lögnerna. Konstruktiv inom partiet är inte tillåten om den riktar sig uppåt.

Joakim Andersen på Motpol skrev ett kort bemötande till Karlsson.

Den fördummande sjuka som redan grasserar i övriga samhället har Karlsson just öppnat dörrarna på vid gavel för även in i partiet SD. Det är varken anständigt eller acceptabelt, det är heller inte ett uttryck för strategiskt geni. Det är ett beteende som bör motas i grind.

Fria Tider berättade om hur Richard Jomshof spred rena lögner om tidningen kommentaren Så ljuger SD-ledningen om Fria Tider.

Men varför ljuger Jomshof och Karlsson? Den pinsamma sanningen är att man genom ett dataintrång har lyckats komma över 15.000 internmejl tillhörande Gustav Kasselstrand och William Hahne. Trots den enorma mängden material har man uppenbarligen inte lyckats hitta ett enda bevis för att någon av de båda SDU-topparna skulle ha gjort sig skyldig till något av de övertramp som man anklagar dem för. Eller någon annan skandal heller för den delen.

Daniel Friberg på Motpol tvingades också bemöta ett antal lögner från SD-ledningen.

Mattias Karlsson har fått ihop en ny fantasifull skrivelse där han berör Motpol. Men trots flitigt bruk av guilt-by-association håller Karlssons jakt på belastande kopplingar inte ens för en ytlig granskning, visar Motpols kartläggning.

Texten tycks bottna i en osäkerhet gällande det interna stödet för de omstridda och svagt underbyggda uteslutningar som ska klubbas igenom på morgondagens partistyrelsemöte. Mattias verkar därför vilja nå ut med en sista-minuten-kommuniké avsedd att skrämma upp medlemmarna inför ett påstått ”externt hot”, för att säkerställa att de röstar rätt, alternativt inte knorrar alltför mycket när de kontroversiella uteslutningarna klubbas igenom.

I en text som starkt kritiserar SD-ledningen, främst Mattias Karlsson, skriver David Gellerman på Motpol.

Alla kan låta hoppet fara om att Sverigedemokraterna under Mattias Karlsson skulle kunna bli det effektiva kampmedel för ett svenskt Sverige som vi hoppas på. Han prioriterar sig själv och sin maktställning, och allt annat får vänta. Han kommer att fortsätta att utesluta alla som han tror hotar hans maktställning, samt några till för osäkerhets och förvirrings skull. Att han gör det via en liten grupp av sina köpta kreatur gör ingenting till saken – det är uteslutningar som uteslutningar, med syfte att slå sönder partiets interndemokrati och dennas möjlighet att representera medlemmarnas vilja.

De möjligheter som finns är att befria partiet från honom och den privata hird han samlat runt sig, eller starta nytt sverigevänligt parti. Förutsättningarna för det senare är bättre än någonsin förr.

Richard Jomshof tänker strunta i interndemokratin om den går emot hans åsikter

Nu är det återigen dags för en konflikt, som kanske slutar i ett antiklimax eller blir dödsstöten för SDU om SD-ledningen får bestämma. Då kan partiet splittras i två delar om det vill sig riktigt illa. För splittring är inte bra. Men eftersom partiledningen använder stalinistiska metoder för att säkra sin makt kommer SDU-kongressens beslut inte att passera obemärkt.

Om SDU:s valberedning får som den vill blir juristen Jessica Ohlson SDU-ordförande. Om det sker har Richard Jomshof lovat att bryta med SDU helt och hållet. Om SDU väljer SD:s kandidat Tobias Andersson så kommer Jessica Ohlson och hennes entourage att uteslutas. I praktiken kan vad som helst hända under och efter SDU-kongressen och följderna kan bli vilka som helst.

Jomshof skriver i SD-Kuriren:

Om Jessica Ohlson blir vald till förbundsordförande kommer jag att kalla henne till ett möte med mig och övriga partiledningen. Syftet kommer att vara att planera hur våra bägge organisationer på ett städat och strukturerat sätt kan gå skilda vägar

Jomshof väljer att klampa vidare i den tradition som infördes efter valet 2010 där man kastar ut partimedlemmar som man vill bli av med oavsett hur duktiga eller partilojala de är. Om medlemmarna står i vägen för partiets liberalisering så ska de kastas ut.

Gränsen för vad som kan accepteras från partiledningen är för länge sedan nådd hos många, som tröttnat på dessa ständiga uteslutningar och längtar efter ett parti där yttrandefrihet, tankfrihet och spännvidd mellan åsikterna måste finnas för att kunna utvecklas ideologiskt och ge utrymme för nya tankar, som nuvarande partiledning inte klarar av att tänka.

Till det kommer att många längtar efter ett parti som är befriat från makfullkomliga soffpotatisar och i stället bedriver kampanjer för att upplysa folket om vad och vilka som hotar vårt land.

Precis som David Gellerman säger är förutsättningarna för att starta ett nytt parti större än någonsin. Tiotusentals svenskar skulle välkomna ett sådant parti. Sverige behöver en rörelse som rör på sig, inte en rörelse av maktfullkomliga politiker.

Det tragiska är om vi tvingas se Sverige förfalla utan att några nya initiativ tas för att ens försöka rädda landet och att vi får se ett SD som fortsätter att liberaliseras och förbli en impotent rörelse där karriär och lön är viktigare än Sveriges väl.

Gustav Kasselstrand uttalar sig idag om Jomshofs påhopp:

Richard Jomshof uppvisar en skrämmande syn på interndemokrati. Som tur är så är det inte Richard själv, utan Landsdagarna, som är partiets högsta beslutande organ. Richards sanslösa förslag om att kapa banden till SDU måste därmed röstas igenom med minst 75% av rösterna på Landsdagarna, eftersom det handlar om en stadgeändring.

Sverigedemokraterna utgörs av dess medlemmar! Medlemmarna kan sätta ned foten mot den här typen av odemokratiskt maktmissbruk. Jomshofs förslag kommer med största sannolikhet kastas i papperskorgen när Landsdagarsombuden får bestämma.

Men hur ska Jomshof reagera då? Hota alla som röstade mot honom med uteslutning?

Nivåhöjning i Sverigedemokraterna, tack!


SD hotar SDU.