Sverigedemokraternas landsdagar i helgen – glöden för Sverige är bortblåst

Sverigedemokraterna går starkt framåt i många opinionsundersökningar och de flesta invandringskritikerna gläds åt det. Det finns dock ett antal problem som solkar ned bilden av SD som det framgångrika invandringskritiska alternativet.

Det första är att partiet sedan riksdagsinträdet har inlett en ny strategi som innebär att ledartrojkan Richard Jomshof, Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson vill säkra sin politiska makt, sin ekonomiska ställning och sin personliga karriär.

Bortsett från en del befogade uteslutningsärenden så har partiledningen systematiskt motat ut personer som skulle kunna vara en stor tillgång för partiet då de har utfört ett gott arbete, varit populära och begåvande. Det fel som de har begått är att de haft åsikter som baserats på en äkta vilja att rädda vårt land och inte på att göra karriär och sitta på en maktposition för sin egen vinnings skull. Många av de uteslutna har varit goda idealister som på ett ärligt och hedervärt sätt offrat sina karriärer för att hjälpa SD att bli större. Men trots det har de blivit uteslutna ur partiet.

Personer som Gustav Kasselstrand, William Hahne och Jessica Ohlson är tre av många populära och duktiga människor som uteslutits ur SD. Det för att partiledningen inte vill släppa fram begåvningar som i kraft av sin popularitet ska kunna hota deras ställning. SD klippte sedan banden med Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) och organisationens 4 000 medlemmar. Beslutet togs egenmäktigt av partistyrelsen, som numera är en samling ja-sägare som inte vill riskera sina positioner. De som ifrågasatte beslutet blev sedan uppsatta på ”svarta listan” och hindras nu från att göra vidare karriär i partiet.

Att säga att SD är toppstyrt är en underdrift. När SD beklagar sig över att SD-medlemmar utesluts ut fackförbund, så är det en västanfläkt mot vad SD själva gör idag mot sina egna medlemmar.

Toppstyret i partiet kan bara bestå om resten av partiet inte opponerar sig eller ifrågasätter beslut som tas. Många tror att partiets framgångar i opinionsmätningar beror på partitrojkans och Jimmie Åkesson förträffliga ledaregenskaper och debattskicklighet. Det stämmer inte.

Först ska det sägas att ledartrojkan har flera goda egenskaper. De är inga idioter. Deras politiska rutin och vana vid att hantera media är mycket stor. De ser prydliga ut och inger ett visst förtroende när de framträder. Men där stannar det.

Det finns många personer som skulle klara deras uppgifter betydligt bättre och få partiet att växa ännu mer ännu snabbare. Partiets ökning beror huvudsakligen på att allmänheten desperat söker efter politiska alternativ som kan rädda Sverige. Just nu finns bara SD och då lägger man sin röst på det partiet trots bristerna, brister som de flesta inte är uppmärksamma på. Det huvudsakliga skälet till SD:s ökning är Stefan Löfvens politik, inte partitrojkans skicklighet.

Det andra är att SD har en rad underliga åsikter om flyktingpolitiken och massinvandringen som kan te sig skrämmande. SD valde mitt under brinnande invasion att vilja öka antalet kvotflyktingar från 1 900 till 4 000 per år. Jimmie Åkesson säger ofta att även om SD skulle få makten så kommer invandringen att fortsätta med arbetskraftsinvandring, kvotflyktingar och annan invandring. Åkesson har under asylkrisen aldrig satt ned foten för att på allvar markera hur allvarligt hotet mot Sverige är. SD har inte heller för avsikt att utvisa eller reptriera alla dessa migranter som kommit i hundratusental. De ska få stanna i Sverige om SD får bestämma. SD har övergivit tanken på att Sverige är svenskarnas land och lagt sig till med något som kallas ”öppen svenskhet” vilket innebär att alla folk och etniska grupper kan ”bli svenskar”, trots att själva begreppet svensk innebär att man tillhör det svenska folket.

Det finns många andra märkligheter i SD:s politik. Det gäller bland annat utrikespolitiken och det gäller frågan om ”vinster i välfärden” där det påstås att SD-ledningen nu öppnat för att acceptera att profitörer kan tjäna pengar på asylpolitiken. Om det är sant kommer att visa sig i helgen då frågan kommer upp på bordet.

Det tredje är att SD har en maktordning som inte bara innebär toppstyre utan att makten centraliseras på ett sätt som bara kan ske i ett totalitärt parti. Idag har Björn Söder valt att reservera sig mot ett förslag om att ta bort posterna som förste och andre vice ordförande i partiet. Det är Jimmie Åkesson som föreslagit att dessa poster ska bort och syftet med det är att förstärka toppstyret ytterligare. I det här fallet innebär det att Jimmie Åkesson får ännu mer makt. Kritiker har redan liknat honom vid en ny Stalin efter massuteslutningarna av SDU och nu vill alltså Åkesson gå ännu längre.

Han vill helt enkelt kunna handplocka en ersättare vid eventuell frånvaro, som han gjorde under sin sjukskrivning. Då var Jonas Åkerlund förste vice ordförande, men den rollen trädde han aldrig in i. Det blev istället vännen Mattias Karlsson som ersatte Åkesson efter Åkessons eget önskemål.

Mattias Karlsson är den som mest aktivt verkat för snabba uteslutningsprocesser mot ”ideologiska avvikare” och det anses att han i flera fall fabulerat anklagelser för att påskynda uteslutningsprocesser. Just i dagarna visar det sig att den tidigare partiledaren Mikael Jansson kommer att petas från styrelsen för att han ogillade uteslutningen av Gustav Kasselstrand.

SD-ledningen uppför sig väldigt omoget och när Jessica Ohlsson från SD skulle uteslutas vågade inte Richard Jomshof debattera med henne i TV. Han gömde sig bakom ett bord. Det är inte bara ett toppstyrt parti, det är en partiledning som flyr från all kritik och gömmer sig så snart de kritiseras. När Fria Tider kritiserade partiets behandling av SDU så skrev Mattias Karlsson brev till Expo och ville ha hjälp med att hitta något ofördelaktigt om Fria Tider. Dessutom kallade han Fria Tider för ”neofascistiskt”. Det säger ganska mycket om partitrojkans kvaliteter.

Det fjärde är att interndemokratin är satt ur spel helt och hållet vilket har visat sig många gånger. Många märkliga turer om hur man lyfter varandras löner visar också på något som liknar korruption. När Mattias Karlsson höjde sin lön drastiskt, trots att den redan var hög, så reagerade även Björn Söder öppet med tydlig kritik och sade att det var ”riktigt, riktigt illa”.

Hur illa interndemokratin fungerar visar sig bäst i det möte som SD-Stockholm hade när William Hahne kandiderade till posten som ordförande för att få bort den totalt inkompetente Maria Danielsson. Partitrojkan skickade ut folk till det möte som skulle hållas, för att visa stöd till Maria Danielsson och samtidigt registrera vilka som skulle rösta på Hahne. Avsikten var att sedan utesluta dem som röstade på Hahne och mycket riktigt blev flera av dem uteslutna, trots att de var politiska begåvningar och i flera fall betydligt klokare än någon i partitrojkan.

Mötet slutade trots hot från partiledningen med att William Hahne vann omröstningen. Det var då partitrojkan i SD förstod att det finns massa begåvade människor i partiet som kan hota deras personliga makt.

SDU:s vilja att rädda Sverige är större än SD:s

Därefter klipptes alla band till SDU och deras 4 000 medlemmar. Det är tragiskt eftersom SDU representerar en bättre anda, mer intellektuell skärpa och en mer sympatisk framtoning än partitrojkan. Allmänheten hade kunnat få ett bättre grepp om vilka faror som hotar landet om dessa ungdomar hade fått fortsätta klättra i partiet. De skulle ha lyckats framföra sina mera tydligt invandringskritiska åsikter på ett mera pedagogiskt sätt. De hade kunnat höja kvaliteten i hela partiet om de fått stanna kvar.

Efter att SD klippte banden med SDU har några levt i förhoppningen att landsdagarna nu i helgen ska ändra på det beslutet och ta tillbaka det uteslutna ungdomsförbundet. Det kommer inte att ske och det är kanske lika bra.

Däremot är det viktigt att SDU kan förvalta sina kunskaper, sin glöd och sin vilja att uträtta något gott för landet. Det absolut bästa sättet att göra det på är att bilda ett nytt moderparti. Uppdraget kan ju gå till Gustav Kasselstrand och andra som blivit för gamla för SDU. Situationen i Sverige är absolut katastrofal, inte bara rent invandringspolitiskt utan och intellektuellt när vi varje dag utsätts för en hjärntvätt i media med ett språk som är ljusår borta från den verklighet som många av oss befinner sig i.

Eftersom det redan finns ett bra ungdomsförbund, Sverigedemokratisk ungdom, så behövs bara ett nytt moderparti. Ett nytt sådant kommer att få ett enormt stort stöd och kan växa mycket snabbt. Ända sedan SD inledde sina utrensningar så har en önskan om ett nytt parti bara växt. Och sedan SDU sparkades ut ur partiet så har önskemålen om ett nytt parti ökat dramatiskt.

För det femte så befinner sig SD storleksmässigt vid en kritisk punkt. Den invandringskritiska allmänheten är så stor att det finns utrymme för ytterligare ett invandringskritiskt parti under förutsättningen att man sköter sina kort väl. Många väljare som röstar på SD vill ha tillbaka sitt land. De är inte nöjda med att dagens politiker inklusive SD tänker låta alla migranter bo kvar i landet. SD är liberala. Det behövs ett mer konservativt parti som sätter ned foten även i den här frågan. Ett sådant parti kommer visserligen att få en del problem med hysteriska påhopp från media, men också mycket stort stöd från den invandringskritiska opinionen i landet, som är mycket stor och med ett nytt parti kan bli ännu större.

En annan viktig fråga som SD fullständigt har övergivit, om de någonsin drivit den, är frågan om den svenska nativiteten. Vi behöver höja statusen för familjebildning i landet, vi behöver fler svenska barn och vi behöver en ny familjepolitik som gör det möjligt ekonomiskt för en familj att kunna ha 4-5 barn och att (i första hand) modern ska kunna vara hemma med barnen tills de börjar skolan. Hela den demografiska situationen måste ses över. Dessutom måste den yngre delen av svenska folket börja inrikta sig på att bilda familj och skaffa barn tidigare i livet än vad som sker idag.

Det finns många viktiga frågor för ett nytt parti att driva, men eftersom läget är akut hoppas vi att någon klok människa skyndsamt drar igång ett sådant projekt och gör det på ett seriöst och moget sätt. Vi är många som är beredda att hoppa på ett sådant tåg och ge det allt stöd.

Relaterat:

Det handlar om friheten, Fria Tider

Jimmie Åkessons svärmor överger SD

Wigh: Styrelsen styr inte partiet

Mattias Karlsson jämförs med Stalin

 

Brittisk tidning besökte Sverigedemokratisk Ungdom

”Sweden’s liberal identity is under attack. As increasing numbers of refugees enter the country, anti-immigrant violence is rising.

And the Sweden Democrats, a radical nationalist group, is now the third largest party in the country. Phoebe Greenwood meets the young Swedes who believe multiculturalism is a threat – and the migrants afraid of what this means for them.”

---

Relaterat:

Sverige är ett förlorat land

Lilian Sjölund är ett exempel på hur många blåsta journalister och politiker det finns i landet

High Chaparral i Gnosjö tar emot 393 asylsökande

Hällnäs med 259 invånare tar emot 120 asylsökande

Lundsbrunns kurort kan få 870 asylsökande

Bojkotta företag som stöder regeringens skadliga invandringspolitik

Småkommuner måste vara beredda på social oro

Svenskarna i minoritet år 2025

Sverige är ett belägrat land

Vi måste stoppa invasionen

Tyst i media om 3 000 skolbränder

20 miljoner asylsökande – Sverige kan gå under

---

 

Personligt med Gustav Kasselstrand. Tankar kring det som varit.

Från Gustav Kasselstrands facebooksida idag:

Här finner ni podcasten Persona Non Grata som jag sommarpratade för i år. Något försenat publicerades programmet först under SDU-kongressen den 11 september, och för att det inte skulle drunkna i alla andra nyheter den helgen har jag valt att först nu dela denna länk.

Persona Non Grata är ett slags politiskt sommarprat med inspiration från Sommar i P1, där politiker ger sin personliga berättelse om vad som format dem och hur deras drivkrafter och övertygelse ser ut. Podcasten startades av Carolina Jemsby, frilansjournalist tidigare känd från SR och SVT, och hennes kollega Iván Blanco.

I 30 minuter talar jag personligt och öppet om de viktigaste händelserna för mig som sverigedemokrat och sedermera SDU-ordförande. Hör om min över 10 år långa och emellanåt mycket speciella resa i politiken.

Hör allt om
– när och hur jag började sympatisera med partiet
– min första uppfattning om Jimmie Åkesson
– första medlemsmötet
– William Petzälls samtal till mig som kom att förändra allt
– hur jag resonerade som ny SDU-ordförande
– varför en demonstration i Göteborg var så viktig
– reaktionerna efter Israel-Palestina-artikeln
– ordförandestriden 2012
– varför jag skrev en artikel till försvar för Erik Almqvist som kostade mig jobbet som politisk sekreterare
– valrörelsen 2014, där jag inte stod på en enda valsedel men ändå gav allt
– ordförandestriden samma höst, och hur partiledningen försökte muta bort mig från posten
– striden om SD Stockholms stad i mars 2015, och varför vi inte hade något annat alternativ än att kandidera

… och hör om uteslutningen månaden därpå, och hur jag resonerade och agerade i en händelse som kom att påverka mig, förbundet och partiet för all framtid.

Jag berättar också varför ingenting slutar där, att jag är långt ifrån färdig med politiken, och att det känns som om jag knappt har börjat. Jag känner mig lugn inför framtiden och låter kloka beslut mogna långsamt. Under tiden brinner min låga för Sverige vidare.

På klassiskt sommarpratsvis ombads jag även ta fram en spellista på Spotify som ni kan ladda ned, med några låtar som jag gillar och som passade in både politiskt och personligt.

Dela gärna podcasten vidare – tack på förhand!

Är det möjligt att kunna rädda Sverige från demografisk kollaps? Kan SDU visa vägen?

Det fullkomligt väller in människor i Sverige. Som en aldrig sinande ström breder de ut sig över hela landet uppmuntrade av svenska politiker och media. Det delvis totalt hjärntvättade och till tystnad skrämda folket säger ingenting.

Ingenting hörs heller från det parti som borde stå upp för svenskarna. Det är bara när gammelmedia låter SD få komma till tals som det hörs något. Med en utbränd partiledare som går på medicin och inte får uppröras av några problem har partiet valt att kastrera sig själv istället för att ta strid mot de krafter som förstör Sverige. Istället för att kräva stängda gränser och att de som väller in i landet nu ska utvisas väljer man att utesluta hundratals medlemmar i Sverigdemokratisk Ungdom och därmed försvaga det totala motståndet mot massinvandringen.

I SD finns hundratals förtroendevalda som är så beroende av sina positioner och sina inkomster att de inte vågar kritisera partiledningens maktfullkomliga beteenden. Men viktigare saker än deras sociala status i SD står på spel.

Vårt land är utsatt för en invasion av aldrig skådat slag. Regeringen Löfven lägger 170 miljarder kommande budgetår på kostnader för migrationen till Sverige. Istället för att lägga ned pengar på ett försvar så att vi kan försvara landet från invasionen så lägger man pengarna på de fientliga krafter som vill slå sönder Sverige.

Sverigedemokraterna säger fortfarande att de vill minska invandringen med 95 procent, men de har inte sagt vad de vill göra med alla som passerat gränsen. Ska de få bo kvar här och bli försörjda av skattebetalarna, huvudsakligen svenskar som kommer att få se sin levnadsstandard sjunka kraftigt framöver? Att minska invandringen med 95 procent är dessutom för lite.

Jimmie Åkesson är en trött och utarbetad politiker som behöver bytas ut. Vi behöver politiker som kan förklara för sina väljare hur hotbilden mot Sverige ser ut och som kan föreslå lösningar som gör att svenskarna på sikt får tillbaka sitt land. Vi behöver politiker som respekterar och inte tar avstånd från de alternativa medier som är svenska folkets röst i ett söndrat Sverige.

En förutsättning för att kunna rädda Sverige att förstå problemens natur, identifiera fienden och upprätta en räddningsplan.

Bidragande orsaker till problemens eskalering är medlemskapet i EU som är en totalitär maktapparat som vi måste lämna helt och hållet. Vi bör riva upp alla kontrakt med FN om att ta emot kvotflyktingar. Vi måste sluta prata om att ”minska invandringen”. Svenska folket måste i informationskampanjer lära sig att ”invandring” inte är någon naturlag som måste efterlevas i mer eller mindre stor omfattning. Den invandring vi ser idag är orsakade av mäktiga krafter bortom vår kontroll. Svenska folket behöver få veta vilka dessa mäktiga krafter är och hur deras agenda ser ut. Vi behöver en politik som leder till en ökad nativitet bland svenskar, inte fler invandrare.

Sverige är idag ockuperat av fientliga krafter inom media och etablissemanget som tillsammans utgör en elit som sparkar på alla som vill att Sverige ska bestå som svensk nation.

Malena Ernman kan vara uppburen operasångerska för att hon har samma åsikter som eliten. Ingen operasångerska skulle få tillång till några TV-soffor om hon hade invandringskritiska åsikter. Samma sak gäller för i stort sett alla som får tillgång till det offentliga rummet genom media. SVT avslöjades häromdagen med att stänga ute en debattör för att Expo påstod att debattören var högerextremist. Samtalet spelades in och avslöjar precis det som många men tyvärr inte alla känner till. Media har en agenda och den agendan går ut på att gynna förespråkare för ett mångetniskt Sverige och motarbeta invandringskritiker på alla nivåer överallt i samhället.

Ett fel som många organisationer och rörelser som bekämpar invandringspolitiker gör är att helt och håller förlita sig på internet. Det finns många därute som behöver nås med ”vårt” budskap på andra sätt eftersom de inte har internet och även om de har det så har de inte hittat till alternativa medier ännu. SD som har stora resurser borde ofta gå ut i riktade kampanjer till hushållen för att upplysa fler om de problem som landet har med såväl regeringen som den förda politiken.

En fråga som uppkommer är om det är värt att stödja SD längre. SD har monopol på invandringsfrågan, men det monopolet har de inte skött på ett tillfredsställande sätt. På SD röstar man i protest mot de övriga partiernas svek och inte för att SD har en ultimat politik eller perfekta ledare.

Den maktfullkomliga trojkan i partiet som består av Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Mattias Karlsson har beslagits med lögner så många gånger att de inte förtjänar att representera den invandringskritiska opinionen.

När man kapade banden med SDU och de 4 000 medlemmar som finns där högg man en kniv i delar av den invandringskritiska rörelsen i Sverige. Åtgärden är rent förräderi mot kloka och engagerade ungdomar som lagt ned en stor del av sitt liv på att bygga upp SDU.

Nu förefaller det som om SDU svarar med en juridisk strid mot SD. Hur den kommer att sluta vet ingen säkert. Inom SDU hoppas man på någon slags upprättelse och att kanske få komma tillbaka till SD genom att besluten upphävs på landsdagarna nu i november. Den nyvalde SDU-ordförande Jessica Ohlsson menar att man nu måste få bort ledartrojkan eftersom de inte förtjänar att leda partiet. Hon har helt rätt, men SD-toppen är redan så genomkorrumperad av svågerpolitik och olika lojaliteter att det nog är en omöjlig uppgift. Det är väl inte heller så bra för den moraliska hälsan att göra återtåg in i ett parti där man får topposter enbart på grund av lojalitet till partiledningen.

Liksom medelsvensson är rädda för att kritisera invandringen och bli stigmatiserade kommer de förtroendevalda inom SD sannolikt av rädsla för repressalier från partiledningen vara tysta eller fogliga med sin kritik. De riskerar sin lön och offentlig skampåle när trojkan hänsynslöst drar fram med sitt medlemsutskott och hotar med uteslutning.

Vi behöver ett nytt parti med en helt ny anda.

De uteslutna ungdomarna i SDU har nu all chans i världen att göra något verkligt bra och bestående för sitt land och för alla som sett hur SD korrumperats sedan riksdagsinträdet 2010. Även om ett nytt parti inte har chans att nå riksdagen 2018 finns ändå möjligheten för att nytt parti att åstadkomma stora opinionsbildande underverk. Svikarna inom SD har anklagat SDU för att vara ”flaggviftare”, men aldrig har väl behovet av att höja den svenska flaggan varit så stort som nu.

Vi är många som vill se nya ansikten representera oss invandringskritiker. Vi vill höra nya perspektiv och mer intellektuell klarhet. Ett högre tempo, bättre kontakter med alternativmedia, fler aktiviteter och kampanjer kan enbart vara av godo och det kan bara åstadkommas av nya krafter som inte är lika trötta som de nuvarande maktfullkomliga partiledarna är.

Sverige är världsledande i politisk galenskap och massinvandring. Vi behöver inte en anpassning till etablissemanget eller flört med något av sjuklöverpartierna. Vi behöver mer av kritik mot hela det politiska systemet i Sverige som är totalitärt.

Vi behöver vifta mer med flaggorna, inte mindre.

Relaterat:

Läs Anton Stigermarks klargörande artikel om konflikten mellan SD och SDU.

Richard Jomshof hotar använda stalinistiska utrensningsmetoder och bryta med SDU.

Richard Jomshof hotar SDU inför kongressen i helgen. ”Rösta som jag vill eller så klipper vi banden till SDU.”

Sverigedemokraterna är det enda partiet i Sverige som vill minska invandringen. SD har haft monopol på invandringskritik sedan partiet startades, men frågan är om de som leder partiet idag har korrumperats och blivit maktgalna. Trots stora hot mot Sverige från agendajournalister och massinvandring arbetar partiledningen med att avväpna sin egen organisation och utesluta duktiga medarbetare så att det som borde kallas opposition mest blir ett spel för galleriet.

Det är viktigare att ha total kontroll över partiet och driva det i liberal riktning än att använda alla till buds stående medel och medlemmar för att bekämpa en politik som söndrar Sverige.

Sedan ett par år tillbaka har partitoppen manipulerat med interndemokratin för att uppnå vissa mål och kunna kasta ut personer som utgör ett hot mot maktordningen i partiet.

Sverigedemokratisk Ungdom, SDU, har kongress helgen den 11-13 september. För tredje året i rad kommer SD att försöka kontrollera varje detalj i SDU:s utveckling. Två gånger tidigare har man försökt tillsätta liberaler som ordförande för SDU, men misslyckats. I maktkampen om Stockholms stad försökte SD-ledningen styra utvecklingen genom att lansera liberala kandidater. Vid alla tillfällen segrade interdemokratin och bättre kandidater vann.

Partiledningen valde då att verkställa ett stort antal uteslutningar för att bli av med de mest populära personerna, Gustav Kasselstrand och William Hahne.

SD:s hantering av interndemokratin har kommenterats av hundratals personer som undrar varför SD-ledningen agerar så makfullkomligt och vägrar låta demokratin fungera.

En som känner partiet väl är Patrik Ehn som uteslöts och sedan blev medarbetare på bloggen Motpol.

Han har i flera artiklar försökt förklara vilka partiets inre problem är:

Efter Åkessons sommartal: Fäderneslandet åter?

Inför Åkessons sommartal: SD, Syrien och Irak.

Sverigedemokraternas problem

Parik Ehn sammanfattar:

Sverigedemokraternas stora problem idag är inte partiets politik så som den presenteras i riksdagen, utan partiledningens kontrollbehov och maktfullkomlighet.

Partiledningens maktfullkomlighet har kritiserats av inflytelserika debattörer som Marika Formgren, Ingrid Carlqvist och många andra. När det avslöjades att Mattias Karlsson hade skrivit brev till vänsterextrema Expo för att få fram uppgifter om alternativa medier så att han skulle kunna anklaga dem för ”fascism”, var gränsen nådd för många.

Marika Formgren skrev den läsvärda texten ”Med skräcken som verktyg” en längre analys av Mattias Karlssons arbetsmetoder. Hon skrev bl.a.:

Mina invändningar mot det SD just nu sysslar med är alltså främst av moralisk natur. Man kan inte klaga över Expos och etablerade mediers skampålejournalistik, guilt-by-association och epitetsklistrande, och samtidigt använda samma metoder mot sina politiska motståndare. Man kan inte gnälla över bristen på fri debatt och demokratisk instinkt i Sverige, och samtidigt tysta internkritiker i stället för att debattera med dem samt ignorera den interna partidemokratin. Om man utger sig för att vara för fri debatt, åsiktsfrihet och demokrati så får man f-n också leva upp till det i det partiinterna arbetet. Allt annat är hyckleri. SD bör behandla medlemmar som de uppfattar som ”ideologiska avvikare” så som de själva vill behandlas av etablerade medier och partier: Rakt, ärligt och med sakargument, inte med epitetsklistrande och skräckens primat.

Bloggaren och författaren Jan Milld skrev också en längre text om Karlssons metoder:

Jan Milld:

Är det förbjudet att inom SD kritisera partistyrelsen? I så fall blir partiet unikt i Sverige, inom inget annat riksdagsparti råder ett sådant förbud. Resonemanget påminner starkt om Josef Stalins Sovjetunionen, där man rensade ut ”partifientliga element”.

SD-ledningen använde sedan partiets egna tidningar i försök att rättfärdiga sin maktfullkomlighet, men det gick inte. Richard Jomshof och Mattias Karlsson spred mest lögner, påhitt och förtal mot ett antal människor som tvingades försvara sig mot lögnerna. Konstruktiv inom partiet är inte tillåten om den riktar sig uppåt.

Joakim Andersen på Motpol skrev ett kort bemötande till Karlsson.

Den fördummande sjuka som redan grasserar i övriga samhället har Karlsson just öppnat dörrarna på vid gavel för även in i partiet SD. Det är varken anständigt eller acceptabelt, det är heller inte ett uttryck för strategiskt geni. Det är ett beteende som bör motas i grind.

Fria Tider berättade om hur Richard Jomshof spred rena lögner om tidningen kommentaren Så ljuger SD-ledningen om Fria Tider.

Men varför ljuger Jomshof och Karlsson? Den pinsamma sanningen är att man genom ett dataintrång har lyckats komma över 15.000 internmejl tillhörande Gustav Kasselstrand och William Hahne. Trots den enorma mängden material har man uppenbarligen inte lyckats hitta ett enda bevis för att någon av de båda SDU-topparna skulle ha gjort sig skyldig till något av de övertramp som man anklagar dem för. Eller någon annan skandal heller för den delen.

Daniel Friberg på Motpol tvingades också bemöta ett antal lögner från SD-ledningen.

Mattias Karlsson har fått ihop en ny fantasifull skrivelse där han berör Motpol. Men trots flitigt bruk av guilt-by-association håller Karlssons jakt på belastande kopplingar inte ens för en ytlig granskning, visar Motpols kartläggning.

Texten tycks bottna i en osäkerhet gällande det interna stödet för de omstridda och svagt underbyggda uteslutningar som ska klubbas igenom på morgondagens partistyrelsemöte. Mattias verkar därför vilja nå ut med en sista-minuten-kommuniké avsedd att skrämma upp medlemmarna inför ett påstått ”externt hot”, för att säkerställa att de röstar rätt, alternativt inte knorrar alltför mycket när de kontroversiella uteslutningarna klubbas igenom.

I en text som starkt kritiserar SD-ledningen, främst Mattias Karlsson, skriver David Gellerman på Motpol.

Alla kan låta hoppet fara om att Sverigedemokraterna under Mattias Karlsson skulle kunna bli det effektiva kampmedel för ett svenskt Sverige som vi hoppas på. Han prioriterar sig själv och sin maktställning, och allt annat får vänta. Han kommer att fortsätta att utesluta alla som han tror hotar hans maktställning, samt några till för osäkerhets och förvirrings skull. Att han gör det via en liten grupp av sina köpta kreatur gör ingenting till saken – det är uteslutningar som uteslutningar, med syfte att slå sönder partiets interndemokrati och dennas möjlighet att representera medlemmarnas vilja.

De möjligheter som finns är att befria partiet från honom och den privata hird han samlat runt sig, eller starta nytt sverigevänligt parti. Förutsättningarna för det senare är bättre än någonsin förr.

Richard Jomshof tänker strunta i interndemokratin om den går emot hans åsikter

Nu är det återigen dags för en konflikt, som kanske slutar i ett antiklimax eller blir dödsstöten för SDU om SD-ledningen får bestämma. Då kan partiet splittras i två delar om det vill sig riktigt illa. För splittring är inte bra. Men eftersom partiledningen använder stalinistiska metoder för att säkra sin makt kommer SDU-kongressens beslut inte att passera obemärkt.

Om SDU:s valberedning får som den vill blir juristen Jessica Ohlson SDU-ordförande. Om det sker har Richard Jomshof lovat att bryta med SDU helt och hållet. Om SDU väljer SD:s kandidat Tobias Andersson så kommer Jessica Ohlson och hennes entourage att uteslutas. I praktiken kan vad som helst hända under och efter SDU-kongressen och följderna kan bli vilka som helst.

Jomshof skriver i SD-Kuriren:

Om Jessica Ohlson blir vald till förbundsordförande kommer jag att kalla henne till ett möte med mig och övriga partiledningen. Syftet kommer att vara att planera hur våra bägge organisationer på ett städat och strukturerat sätt kan gå skilda vägar

Jomshof väljer att klampa vidare i den tradition som infördes efter valet 2010 där man kastar ut partimedlemmar som man vill bli av med oavsett hur duktiga eller partilojala de är. Om medlemmarna står i vägen för partiets liberalisering så ska de kastas ut.

Gränsen för vad som kan accepteras från partiledningen är för länge sedan nådd hos många, som tröttnat på dessa ständiga uteslutningar och längtar efter ett parti där yttrandefrihet, tankfrihet och spännvidd mellan åsikterna måste finnas för att kunna utvecklas ideologiskt och ge utrymme för nya tankar, som nuvarande partiledning inte klarar av att tänka.

Till det kommer att många längtar efter ett parti som är befriat från makfullkomliga soffpotatisar och i stället bedriver kampanjer för att upplysa folket om vad och vilka som hotar vårt land.

Precis som David Gellerman säger är förutsättningarna för att starta ett nytt parti större än någonsin. Tiotusentals svenskar skulle välkomna ett sådant parti. Sverige behöver en rörelse som rör på sig, inte en rörelse av maktfullkomliga politiker.

Det tragiska är om vi tvingas se Sverige förfalla utan att några nya initiativ tas för att ens försöka rädda landet och att vi får se ett SD som fortsätter att liberaliseras och förbli en impotent rörelse där karriär och lön är viktigare än Sveriges väl.

Gustav Kasselstrand uttalar sig idag om Jomshofs påhopp:

Richard Jomshof uppvisar en skrämmande syn på interndemokrati. Som tur är så är det inte Richard själv, utan Landsdagarna, som är partiets högsta beslutande organ. Richards sanslösa förslag om att kapa banden till SDU måste därmed röstas igenom med minst 75% av rösterna på Landsdagarna, eftersom det handlar om en stadgeändring.

Sverigedemokraterna utgörs av dess medlemmar! Medlemmarna kan sätta ned foten mot den här typen av odemokratiskt maktmissbruk. Jomshofs förslag kommer med största sannolikhet kastas i papperskorgen när Landsdagarsombuden får bestämma.

Men hur ska Jomshof reagera då? Hota alla som röstade mot honom med uteslutning?

Nivåhöjning i Sverigedemokraterna, tack!

Relaterat:

SD hotar SDU.

Öppet brev till Gustav Kasselstrand och William Hahne

Partiledningen i Sverigedemokraterna vill inte ha er kvar i partiet av strikt maktpolitiska skäl. När ni uteslöts ur partiet var det många som upprördes av tilltaget. Ni fick inte ens ett tack för allt jobb ni gjort för partiet. Det trots att ni under åren varit mycket populära personer som har haft starkt stöd av medlemmar i Sverigedemokratiska Ungdom. Även utanför SD/SDU finns det många som har uppskattat er politiska närvaro och hoppats att ni skulle kunna bli riksdagsmän eller på annat sätt framträdande politiker i SD. Nu blir det nog inte så, tyvärr, såvida inte en inre opposition kan se till att ni kommer tillbaka, men det är nog att hoppas på för mycket.

Populära personligheter, Gustav Kasselstrand och William Hahne

Många har inspirerats av era talanger, sett er i debatter mot politiska motståndare där ni vunnit många segrar. Er blotta existens i SD/SDU har var en positiv faktor då ni alltid uppträtt hedervärt och föredömligt. Det är just sådana som ni, orädda och skickliga i debatter, som behövs för att Sverige ska kunna räddas.

Många Sverigevänner har följt er under åren och uppskattat vad ni har gjort. Ni har gjort många spektakulära utspel som ni fått beröm för, ni har producerat ett stort antal filmer som setts av hundratusentals personer på Youtube, ni har medverkat i debatter mot andra ungdomspolitiker, framträtt i TV och radio och förfäktat era ståndpunkter. Ni har föredömligt lett arbetet i SDU.

Som det ser ut nu har den Sverigedemokratiska partiledningen inget till övers för allt det fina arbete ni har lagt ned för att bidra till Sveriges räddning. De väljer istället att förtala er. Det är inte bara tråkigt, det är betydligt värre än så. Den Sverigedemokratiska partiledningen har uppträtt mer illa mot er än mot de krafter som förstör Sverige.

Den 11-13 september är det kongress i SDU. Gustav Kasselstrand avgår som ordförande och kommer förhoppningsvis att avtackas under stort jubel eftersom han är värd det.

Sverige behöver Gustav Kasselstrand och William Hahne. I trådar på Flashback finns det folk som önskar att ni startar ett nytt parti som kan fylla det tomrum som uppstått ”till höger” om SD. Många anser att det behövs en rörelse eller ett parti som nischar in sig på frågor som SD inte bryr sig om att driva, t.ex. den viktiga frågan om hur det svenska folkets existens hotas i ett framväxande mångetniskt samhälle.

Ni är fortfarande ganska unga, men åren går fort. Sverige består bara av ungefär 70 procent etniska svenskar, de flesta är till åren komna. Att arbeta för ett svenskt Sverige innebär också att man försöker leva som man lär. Svenska folket riskerar att bli i minoritet i sitt eget land om några decennier. Det kan gå fortare än så eftersom invandringen ökar och barnkullarna i många invandrarfamiljer är betydligt större än i svenska familjer. Vi kommer att tvingas se hur svenska folket tynar bort och andra folk tar över landet.

Vad Sverige mest av allt behöver är ett program för ökad nativitet. Fler svenskar måste föda fler barn. Fler män och kvinnor måste bilda familjer och leva i enlighet med gamla traditioner, vilket innebär att man gifter sig med någon man älskar, bildar familj och föder minst 3 – 5 barn och sedan håller ihop resten av livet och uppmuntrar sina barn att följa samma traditioner.

Ni har möjlighet att visa svenskarna att just ökad familjebildning är den rätta och enda vägen till överlevnad. Förhoppningsvis bildar ni själva familjer snart och följer traditionen. Dessutom har ni möjlighet att sätta en ny standard genom att införa nygamla traditioner om äktenskap och familj i någon ny rörelse som ni skapar eller blir en del av.

Ni är populära långt utanför SD. Ni har alltid agerat föredömligt. Ni har möjligheten att göra betydligt större opinionsbildande nytta på demografiområdet än alla andra rörelser tillsammans. Om ni vill ta på er uppgiften att missionera för ökat barnafödande gör ni mer konkret nytta för svenskarnas överlevnad än vad en enbart invandringskritisk rörelse gör.

De flesta inspireras av föredömliga personer. Om ni som goda representanter för svenska folket väljer att leva föredömligt så kommer många att inspireras av ert leverne.

Vi är många som hoppas att ni i höst visar oss andra att Sverige behöver fler svenskar, inte fler invandrare. Fler svenskar får vi genom att inspirera medelklassen att bli traditionsbärare på familjeområdet.

Ni är vuxna. Ni kan välja vilken väg ni vill i livet. För er egen skull, för era respektive släkters skull och för landets skull är familjevägen den bästa och en enda rätta. Era respektive föräldrar kommer att bli stolta när ni hittar den rätta (om ni inte redan har gjort det) och får bli mor- eller farföräldrar så att de känner att släktleden går vidare och inte tynar bort eller dör ut helt och hållet.

Ni har många viktiga uppgifter framför er. Den viktigaste uppgiften för en nationalistiskt sinnad person måste vara nationens – i det här fallet svenska folkets – överlevnad. Och då är nativitetsfrågan den viktigaste. Utan ett svenskt folk, ingen svensk nation.

Det går inte att ge råd åt andra vuxna. De går ofta sina egna vägar ändå. Men det går att ge andra en tankeställare – och det är nu gjort.

Lycka till i framtiden. Den tillhör er. Era hårt arbetande förfäder vill inte att ni bryter den kedja av svenskar som fött nya generationer i tusentals år. Bygg vidare på den kedjan!