Niklas Orrenius är ingen journalist – han är en torped åt Peter Wolodarski

Niklas Orrenius åkte på uppdrag av Peter Wolodarski – vilket är viktigt att påpeka – hem till skribenten Julia Caesar och försökte tvinga ut henne ur sitt hus för att kunna ta foto på henne och därtill tvinga henne att besvara ett antal frågor som han ville ställa. Han ville bildligt talat trycka upp henne mot väggen.

Efter att Julia Caesar berättade om de otrevliga besöken från DN-journalister försöker journalisterna nu tona ned betydelsen av sina besök, som är mer att betrakta som hemfridsbrott än försök att få en intervju.

Alla vet att Julia Caesar skriver under pseudonym och vill vara anonym. Det innebär att hon vill vara i fred från ovälkomna besök och förfrågningar och vill leva ett så normalt liv som möjligt, men samtidigt kunna skriva krönikor eller böcker då och då.

I ett normalt samhälle hade detta respekterats. Alla invandringskritiker respekterar sådan anonymitet eftersom de vet att ofrivillig offentlighet kan drabba invandringskritiker mycket hårt.

Dagens Nyheters journalister vet också det. De vet att en uthängning av en invandringskritiker innebär svårartad stigmatisering. Det är en ren inkvisition.

Svenska medier använder sig av sådana metoder i försök att tysta den Sverigevänliga opinionen. Det var inte så länge sedan Expressen hängde ut ett antal invandringskritiska personer som försökt vara anonyma på nätet. Många av dem fick efter det stora problem.

Julia Caesar har i en krönika berättat om hur en svensk kvinna drevs till självmord efter att först ha blivit utpekad som rasist och sedan blev av med en tjänst som medarbetare på Röda Korset.

Det är en skrämmande läsning som säger mycket om våra samtidsproblem. Media och etablissemanget drar sig inte för att driva folk som har minsta kritiska åsikt om massinvandringen rakt in i döden. De skäms inte ett ögonblick för att de medverkar till att ta livet av folk.

Media ägnar sig med en viss regelbundenhet åt att förfölja invandringskritiska personer och hoppas på det sättet skicka signaler till andra invandringskritiker om att det kan gå illa om man ifrågasätter massinvandringen eller den agenda som DN och andra medier driver.

Niklas Orrenius påstår att han i kölvattnet av den våg av kritik som riktats mot honom blivit hotad på nätet. Han säger att han har blivit mordhotad.

Det är möjligt att det är sant. Det betyder inte att man ska acceptera hot även om de riktas mot människor som Niklas Orrenius eller Peter Wolodarski. Att folk i ren självbevarelse och under stark ilska hotar sådana som Wolodarski är inte helt förvånande. Det finns tusentals människor i Sverige som blivit uthängda av Bonnierkoncernens medier och som drabbats hårt av sådana uthängningar. Om det finns någon som vill slå tillbaka genom att hota så är det ändå helt fel väg att gå. Men i ett samhällsklimat där medier som DN väldigt systematiskt bedriver kampanjer för att slå sönder Sverige så är det inte konstigt om ganska många blir förbannade. De måste lära sig att tygla sin ilska och bli en del av den alternativa Sverigevänliga folkrörelsen där det finns viktiga uppgifter att utföra, som ger bättre resultat än hot.

Julia Caesar har under flera år på ett disciplinerat sätt visat vilka framgångar man kan få om man tyglar sin ilska och använder pennan istället för svärdet. Hon är ett föredöme för oss alla.

Men det sjuka svenska etablissemanget, som är lika sjukt som etablissemanget i alla totalitära stater, har bestämt sig för att hon är ett hot som nu måste krossas. Peter Wolodarski och Niklas Orrenius har inga bra argument mot Julia Caesar. De kan inte överträffa henne med pennan. Då tar man till andra metoder.

Liksom i varje totalitär stat byter man taktik mot dissidenter man inte kan rå på rent intellektuellt. Man åker hem till dem, trakasserar dem och deras familjer och ser till att de bryts ned. I många länder fängslar man dissidenter, här i Sverige hänger man ut dem med namn och bild så att hela Sverige kan se dem på den offentliga skampåle som media skapat och ofta använder.

Niklas Orrenius är en falsk smilfink. En mycket obehaglig person med klara psykopatiska drag. När han får frågan om varför han tagit kontakt med Julia Caesar så säger han att han vill göra ett reportage om alternativa medier. Han vill prata med Julia Caesar om varför ”hon hetsar mot invandrare och hänger ut människor under anonymitetens skydd”.

Därför har han åkt hem till henne, knackat på hennes dörr och ropat hennes namn. Han hoppades att hon skulle svara och sticka ut huvudet så att fotografen kunde ta en bild och sedan framställa henne som en arg gammal tant, en rasist.

Men Niklas Orrenius är ingen journalist. Han är en torped åt Peter Wolodarski och Bonnierkoncernen och har anställts för att göra det smutsiga hantverk som tidningens ägare inte själva vill göra.

Om Niklas Orrenius var en riktig journalist hade han skrivit ett artigt brev eller mejl till Julia Caesar och frågat om hon ville medverka i en intervju. Ett nej eller inget svar betyder nej.

Men Niklas Orrenius är en del av DN:s nya agendajournalistik där all heder läggs åt sidan för att komma åt vanliga svenskar som inte vill se sitt land ockuperas av miljoner invandrare. Orrenius har blivit en torped åt Bonnierkoncernen där hans uppdrag går ut på att liksom grovt kriminella ”göra hembesök” hos människor man inte gillar.

DN ägnar sig åt en hot- och skamverksamhet vars enda syfte är att tvinga fram en ännu större invandring och försvaga motståndet mot massinvandringen.

Vi ska inte finna oss i det.

Extra anmärkningsvärt är att de journalister som hetsar mot svenska folket döljer sig bakom skyddad identitet. Det vill inte svara på frågor. Inte ens om man ringer till dem svarar de på frågor. De slänger bara på luren. Youtube-kanalen Granskning Sverige som försöker ringa makthavare och journalister får nästan alltid luren i örat när de försöker ställa frågor.