För många är det självklart att värna om aborträtten. För andra är det självklart att inte acceptera abort under någon omständighet. Jag tittade nyligen på en demonstration i USA där huvudsakligen vänsterorienterade kvinnor och en del män försvarade rätten för kvinnan att bestämma över sin kropp och kunna göra abort om de så önskar. Några dagar senare – den 27 januari 2017 – arrangerades en stor demonstration i Washington med deltagare som motsätter sig abort.
I många länder legaliserades abort under 1970-talet, i USA blev abort tillåtet 1973 och i Sverige 1975. Redan under 1930-talet kom begreppet att diskuteras när abortinstrument började saluföras. I Stockholm fanns det en abortklinik som drevs illegalt av en Ivar Olofsson. Han utförde abort på hundratals kvinnor och greps senare och dömdes till tre års fängelse, medan 150 av hans klienter dömdes till en månads villkorlig dom.
Nu går det inte att sätta sig in i vad som drev Olofsson att utföra aborter på gravida kvinnor, men historiskt sett har det alltid funnits kvinnor som blivit gravida efter att ha haft oansvariga och tillfälla relationer. Det är naivt att inte inse att ett samlag kan leda till graviditet och det är ansvarlöst att ha en sexuell relation med någon utan att ha ett förhållande. Om man efter en ansvarslös relation blir gravid, är förvånad över det och vill abortera fostret så tar man inte ansvar för sitt liv.
Rent historiskt så är det den mest dekadenta delen av befolkningen, den sämsta delen anser en del, som ägnat sig mest åt promiskuöst leverne. Den mer civiliserade medelklassen har varit bättre på att sköta sina relationer och bättre på att planera sina liv. Ett förhållande handlar inte enbart om lustar utan om många andra värden. Man måste uppfylla en rad kvaliteter för att bli en bra förälder och sedan hålla ihop en familj resten av livet. Ett liv bygger man tillsammans genom att vilja vara beredd att ta ansvar för en familj samtidigt som man blir en del av en större gemenskap när två släkter möts. Man tar även ansvar för den nya släkten och framför allt för de egna barnen som ett förhållande och äktenskap resulterar i.
Efter en titt på olika demonstrationer för kvinnors rättigheter och rätten till liv så framstå de som demonstrerar för rätten till liv och mot abort som mer ansvarstagande, familjeorienterade och sansade medan vänsterns olika projekt för ”fri abort”, ”kvinnans rätt att bestämma över sin kropp” och annat uppvisar människor som i många fall inte borde sprida sina gener vidare. De verkar ofta vara olyckliga och desorienterade och tycks leva i instabila förhållanden. Att de vill abortera ett foster om de blir gravida är förståeligt eftersom de ändå skulle bli dåliga föräldrar eller sätta barn till världen som inte skulle ha en närvarande pappa – eller två ansvarslösa föräldrar.
Ett problem är att många använder aborträtten som preventivmedel, vilken troligen inte var avsikten när möjligheten att göra abort blev laglig. Aborträtten blev ett verktyg för kvinnor som levde ett ansvarslöst liv och inte skulle kunna ge det blivande barnet en bra uppväxt. Det är förmodligen många problem som har besparats våra samhällen när vissa kvinnor valt abort.
I ett idealsamhälle är det bara civiliserade medborgare som skaffar barn. Innan det fanns preventivmedel och aborter så skyddade sig kvinnor från att bli gravida genom att vänta med sexualdebuten till den hittat den man de skulle gifta sig och bilda familj med.
Men även i det forna Sverige fanns det kvinnor som blev gravida efter tillfälliga förbindelser trots att det var hårt stigmatiserande och kunde leda till social fördrivning. En kvinna som levt i synd, det vill säga haft en tillfällig relation utan förhållande, tvingades ofta lämna sitt hem eftersom det var så skamligt att bli gravid utan att ha en man.
Att många barn har blivit till efter ansvarslösa relationer finns det många exempel på. Det var ingen slump att man i Sverige tvångssteriliserade 63 000 personer mellan 1935 och 1975. Det fanns en tanke om att man vill bespara eftervärlden många problem om man såg till att psykiskt sjuka människor, promiskuösa och andra inte kunde sprida sina gener vidare och skapa nya problem i nästa generation. Många av dem som steriliserades var ett resultat av tillfälliga ansvarslösa förbindelser som inbegrep människor som hade dåliga arvsanlag. Det kallas ibland för ”en mörk tid” när man i Sverige steriliserade folk, men det var en tid när man styrde upp samhället på ett bra sätt och gjorde vad man skulle för att befolkningens kvaliteter inte skulle urarta. Även om det gjordes några enstaka felbedömningar så var åtgärden så bra att den gott och väl hade kunnat fortsätta och fungera även idag. Hade vi haft en fungerande lagstiftning för att omöjliggöra för vissa element att föda barn så skulle det enbart vara av godo.
Den som anser att det är ”obehagligt” att höra sådana åsikter kan ju ta jobb inom mentalvården eller på någon anstalt och sannolikt kommer de flesta då fram till att det finns människor i Sverige som aldrig borde ha fått se dagens ljus. De hade redan från början arvsanlagen emot sig, de hade en trasig familj bakom sig, de hade missbruk och frånvarande fäder som själva hade en problembild.
Vi har nu möjligheter att blicka tillbaka över hur vårt samhälle har sett ut i hundratals år och vi kan följa lagstiftningen från de första landskapslagarna och se hur man tänkte och handlade då på det här området. Kraven på människor i relationer var så hårda de kan bli. Ett samlag var en förlovningshandling och ingen gick till sängs med någon såvida man inte avsåg att gifta sig. Äktenskapsbrott och promiskuösa livsstilar straffades med döden. Det var inga kompromisser på det området och det är i den andan som Sverige har utvecklats. Civiliserade och välartade människor bildade familjer och födde många barn. De sämre sållades bort för de fick ingen som de kunde bilda familj med. Om någon presenterade en potentiell make eller make som inte höll måttet så avvisades denne direkt eftersom släktens ära berodde på att man valde en person av god kvalitet. Om en dotter eller son skulle gifta sig med någon av låg rang, eller lägsta rang, så skulle det inte bara vanära familjen och släkten, det skulle också innebära att vanartiga gener spreds vidare i samhället. Sådant förstod våra förfäder.
Diskussionen om aborter eller inte är egentligen en diskussion måste inbegripa en rad andra ämnen. Abortfrågan är inte en fråga som är kopplad till någon religion, utan till vårt mänskliga liv och till det samhälle vi lever i. Motståndare till abort är man inte på grund av lojalitet till kyrkan, utan av lojalitet till omgivningen och samhället. Då är frågan hur man ska se på abort i det samhälle vi lever i just nu.
Sedan 1970-talet har abort blivit ett medel att använda om en graviditet är en följd av en tillfällig förbindelse, står i vägen för en karriär eller av någon annan orsak. Många av de kvinnor som gör abort gör säkert rätt i att inte sprida sina eller mannens gener vidare. Förmodligen vore det i flera fall bättre om de steriliserades. Det finns ibland fullt legitima skäl att göra abort. Den som utsätts för våldtäkt ska självfallet kunna göra abort, det borde vara obligatoriskt (ifall kvinnan blir gravid). Likaså ska kvinnor kunna göra det i nödfall om vissa starka skäl finns, som att svåra ärftliga sjukdomar kan spridas eller om kvinnan levt i synd. I sådana fall kan sterilisering bli aktuell för att undvika upprepning av oönskad graviditet.
Sverige och västvärlden har sedan 1970-talet urartat moraliskt och de flesta som vuxit upp under den perioden är på något sätt medskyldiga till förfallet vi har sett. Det är bara att gå runt i centrala delarna av en storstad några timmar för att inse hur folket har förfallit och det bortsett från alla migranter som översvämmat Sverige. Det är trevligt att notera att det ändå finns många ädla familjer som strävar och kämpar i sin vardag med barnuppfostran, vardagsbekymmer och långtidsplanering för alla familjemedlemmars bästa, men man blir skrämd över hur den degenererade delen av befolkningen ökar. Det är inte bara i det yttre det syns på ovårdad klädsel, tatuering, piercingar och andra märkliga och dekadenta attribut.
Hela familjebilden i samhället är så skadad att precis varenda svensk idag har folk i sin omgivning som är skilda, knappt har några barn och lever som om de vore omogna tonåringar fast de är vuxna. Barn tvingas bo hos olika föräldrar varannan vecka, saknar ofta en pappa, är ofta dåligt uppfostrade och lever i en känslomässig misär.
Det är med stor förvåning jag varken hör eller ser någon enda politiker eller opinionsbildare som vågar ta tag i ämnet. Det är dags att sätta ned foten mot hela det sällsynt extrema politiska system som har orsakat det helvete som Sverige i många avseenden har blivit och där är första frågan, hur gör vi?
Jag ska tala om hur vi gör. Om du har en anhörig eller känner någon som lever i ett bra förhållande med en bra person, säg då till dem att gifta sig och skaffa barn. Det är deras plikt mot själva livet att göra det. Om de tvekar så fråga då varför de tvekar. Det kan inte vara möjligt att leva i ett förhållande utan att det blir barn (såvida man inte har något fel som gör det svårt eller omöjligt att få barn). Ta reda på om kvinnan äter p-piller och försök då få paret att fatta att det är dåligt, farligt och idiotiskt att äta p-piller om man är fullt frisk. Naturen vill att sunda par i sin bästa ålder ska bilda familj och skaffa barn. P-piller kan ätas av människor som inte bör skaffa barn.
Om du i din omgivning känner någon som har ett förhållande med en person från en annan kultur eller med en person som är olämplig att bli förälder och ta ansvar för en familj, säg då till din vän att hon eller han borde tänka sig för innan beslut om äktenskap eller barn fattas. Idag finns det svenskar som inte bara fattar dåliga beslut utan de fattar idiotiska beslut. En svensk man som hämtar en kvinna från Asien eller en svensk kvinna som ingår en relation med någon från ett mena-land är kanske det tydligaste exemplet på ett folk i djupt förfall. Det är så en kultur söndras och på sikt faller samman, men innan vårt land gör det så måste vi försöka leva som våra förfäder gjorde. De hittade någon att gifta sig med, bildade familj och kämpade sig igenom livet tills de dog lyckliga över att ha flera barn som kunde föra livet vidare i generationer framåt.
Hur svarar vi på abortfrågan då? Svaret är att vissa kvinnor som gör abort aldrig borde ha kunnat bli gravida. De borde ha steriliseras. Om migranter i Sverige gör abort så är ingen skada skedd. Men aborter ska inte kunna användas som preventivmedel och därför bör hela ämnet få ett annat fokus och det bör ligga på att gravid blir man bara om man har inlett ett seriöst förhållande med någon. Då ska graviditeten leda till lycka och glädje i familjen och släkten.
Friska och sunda människor gör inte abort. De säger ja till livet! De bildar familj!
ML, Göteborg
🇸🇪
Asylkaos 