Samtidigt som mörkret nu sänker sig över Sverige ser vi nya och för vårt folk nya okända gestalter höja sig ur folkdjupet. De växer upp från ingenstans, formulerar några meningar och genast förstår vi andra att här har vi klarsynta, goda och ytterst kloka människor som inte bara förstår ett sammanhang utan kan få oss andra att känna värme och sympati för dessa gestalters ord och det mod de uppvisar i dessa vargatider.
Idag skänker vi en tanke åt Julia Caesar, den ofrivilligt uthängda författaren och krönikören som idag läses av fler än någonsin tidigare. Hon är en passionerad skribent som hänger sig åt sitt kall.
Hennes kall är att väcka den sovande fårskocken till liv innan vargen tar den.
Ur den läsvärda krönikan om Barbro Feldt som tog livet av sig efter ett drev i media skrev Caesar:
Barbro Feldt var född 1942 och utbildad jurist och ekonom. Efter att ha arbetat många år i ett stort företag i Stockholm hade hon 2003 flyttat tillbaka som pensionär till sin födelsestad Falun. Hon började arbeta ideellt för Röda korset, hon hade arbetat där i nio år. Hon satt också i den lokala styrelsen för Röda korset i Falun. Arbetet kändes meningsfullt, Barbro Feldt ville hjälpa andra människor. Hon såg fram emot ytterligare några år som ideellt arbetande pensionär. Det blev inte så. Istället blev hon blev ett offer för ett samhällsklimat som saknar motsvarighet i förljugenhet och hyckleri, där den till inte förpliktande floskeln “värdegrund” sprider sig som ett virus och sorterar människor i godkända och icke godkända.
En annan vis gestalt som framträtt, redan från början offentligt med sitt namn, vilket kostat henne jobb och social status, är journalisten Marika Formgren. Hon är en ytterst sympatisk och vänlig människa som genom sina kloka ord får många att stanna upp och lyssna på vad hon säger eller läsa vad hon skriver.
Hon har en blogg där hon då och då tänker till. Formgren:
Jag skrev att jag läser mycket invandringskritisk alternativmedia. Det måste man göra i Sverige i dag för att kunna bilda sig en egen uppfattning om vad som händer med landet. Det räcker naturligtvis inte med att bara läsa alternativmedia – liksom de traditionella etablissemangsmedierna har även alternativmedia slagsidor och partiskhet. (Fast det är få – om ens några – alternativmedier som utger sig för att ge en ”neutral, objektiv och allsidig” nyhetsförmedling, så som etablissemangsmedierna gör.) Men plöjer man varje dag en del msm (det vill säga ”mainstream media”) och en del alternativmedia – då har man gett sig själv förutsättningar att tänka kritiskt och dra egna slutsatser om vad som faktiskt har hänt.
Det var hon som lanserade den konkreta tanken på att bojkotta Dagens Nyheter (vilket många andra har gjort för henne), som vi omedelbart tog till oss.
Den 20 augusti höll hon en föreläsning om Värdegrundsdemokrati på ett möte arrangerat av den alerte idealisten Jan Sjunnesson och Fri Folkbildning. Föredraget är mycket sevärt och tänkvärt.
I just den här trion av föredömliga gestalter finns också en man. Jan Tullberg heter han, är ekonom och docent i företagsekonomi, och skriver krönikor i både Fria Tider och Avpixlat. Redan det är ett tecken på en vilja att inte snävt begränsa sig politiskt/ideologiskt utan istället använda de plattformar som alternativmedia bjuder.
Det är också bra att alternativa medier låter kloka kvinnor och män få framträda med texter, sprida sin visdom och sina insikter. Så lär vi oss hysa respekt för den kunskap som finns och som de delger oss, liksom glädjas åt den trygghet och goda stämning de skapar.
Det är också viktigt att invandringskritiska svenskar får lära känna en rad obundna och fria tänkare utanför den sverigedemokratiska sfären där man på nästan på sekteristiskt vis måste vara ”socialkonservativ” för att accepteras.
Igår skrev Jan Tullberg en krönika i Fria Tider om Medias asymmetriska propagandakrig som är mycket läsvärd. Vi citerar ur texten::
Ordet svenskfientlighet är tabu i den etablerade debatten. Därmed står vi utan ett ord för att beskriva det mönster som ofta framträder vid våldsbrott i Sverige. Det finns en tydlig dominans för svenskfientlig kriminalitet i rån och våldtäkter. Ett tydligt exempel är Brås undersökning 2000:6 av ungdomsrån i Malmö. Svenskarna utgjorde endast 10 procent av förövarna, men hela 71 procent av offren. De utlandsfödda utgjorde 69 procent av förövarna, men bara 5 procent av offren. Här har vi en kraftig svenskfientlig slagsida som ignoreras. Var och en kan fundera över hur hög indignationsnivån varit om skevheten i rånen hade varit invandrarfientlig istället för svenskfientligt.
Rasism ingår i de gängse okvädingsorden. En första invändning mot termen är att den används med en fördomsfull generalisering. Det är vita människor som anses vara rasister medan svarta rasister kallas rasifierade eller rasmedvetna. Samtidigt med denna godtyckliga inskränkning vidgas också ordet. Med expansioner som ”kulturrasism” kan det mesta bli rasism. Vän av struktur anser att islam är en religion, men inte en ras, och då uppstår frågan hur islamkritik blir rasism. Ett sätt att förhålla sig till kritik i en rad olika situationer är att förklara bort kritiken med att kritikern inte kritiserar det han kritiserar, utan att det egentligen handlar om något helt annat. Emotionellt laddade begrepp har en tendens till entropi; de både tänjs ut och tunnas ut. Är inte allt som jag och mina meningsfränder ogillar egentligen rasism i någon mer eller mindre maskerad utformning?
Jan Tullberg har skrivit boken Låsningen som bör läsas av så många som möjligt då den gör slarvsylta av massinvandringsförespråkarnas argument.
De nämnda gestalterna besitter något som är typiskt svenskt. De visar ödmjukhet och vänlighet. De vill inte framstå som annat än helt vanliga människor, som känner stor kärlek till Sverige och på rent ideell grund offrar de sin sociala status för att de önskar att det egna folket ska förstå sitt eget bästa.
Däri ligger deras storhet.
Asylkaos 